Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster LJUSDAL ÖN 3:1 - husnr 1, JÄRVSÖ KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

Järvsö kyrka (akt.), JÄRVSÖ KYRKA (akt.)
2004-06
Historik
Den första stenkyrkan på Kyrkön uppfördes sannolikt under 1100- eller 1200-talet, men hur den såg ut eller om den föregåtts av någon träkyrka på platsen är inte känt. Troligen försågs kyrkan i likhet med andra kyrkor i landskapet så småningom med murade valv, för kring 1520 vet vi att kyrkan var försedd med tre valv som vid denna tid, samtidigt med innerväggarna, försågs med målningar av kyrkomålaren Måns Jansson Gadd. Kyrkan låg då i öst-västlig riktning och bestod av ett långhus med sadeltak med några mindre utbyggnader på norra respektive södra långsidan. När ortens befolkning växte under 1700-talets första decennier ansågs kyrkan för trång och man beslöt 1746 att bygga till den med två korsarmar, ett arbete som leddes av byggmästaren Anders Romberg från Leksand, som vid denna tid var flitigt anlitad vid en rad kyrkobyggen i Hälsingland. Två år senare var ombyggnaden klar, men arbetet med interiören pågick i flera decennier. Redan i slutet av 1700-talet ansågs emellertid kyrkan åter vara för trång, och församlingen började planera för att uppföra en ny kyrka.

Efter långa diskussioner om den nya kyrkans placering beslöt församlingen ändå att uppföra den på den gamla kyrkplatsen, trots att det innebar att man på grund av platsbrist måste frångå den gängse placeringen med koret i öster. Den nya kyrkan som uppfördes, vilken är den nuvarande, byggdes således med koret i norr, efter ritningar av arkitekt C. G. Blom-Carlsson. Arbetet påbörjades 1832 och kyrkan stod klar sex år senare, trots att svåra år drabbat bygden med missväxt.

Kyrkan uppfördes i nyklassicistisk stil med långhus och torn i norr och med sakristia i bottenvåningen bakom altarväggen. Interiören var ursprungligen en mycket stram salskyrka med vitkalkade väggar och ett välvt tak. Predikstol, läktare med orgelfasad och ett korsbeprytt altare var de enda prydnaderna i det stora kyrkorummet som ursprungligen rymde hela 2600 personer och därmed var en av landets största kyrkor. Den stora spännvidden i kyrkorummet ledde dock ganska snart till problem, då sprickor i murarna upptäcktes och olika ombyggnadsförslag kom att diskuteras i årtionden. År 1892 genomfördes en omfattande restaurering efter ett restaureringsförslag av arkitekt C. A. Ekholm från Uppsala. Kyrkan fick nu sina två pelarrader samt korabsid och förvandlades därmed till ett treskeppig kyrkorum i fornkyrklig stil med romanska förebilder, med exempelvis synliga takstolar. Interiören fick stå tämligen orörd fram till 1958 då en stor restaurering genomfördes under ledning av arkitekt Bengt Romare, Stockholm. Efter denna har endast mindre ombyggnader och omflyttningar i kyrkorummet skett.