Stäng fönster BOXHOLM BOXHOLMS KYRKA 1:1 - husnr 2, BOXHOLMS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Boxholms kyrka (akt.), BOXHOLMS KYRKA (akt.) | |
| 2006-09-27 |
| Historik |
|---|
|
Boxholms bruk med omgivning bestod i slutet av 1800-talet av drygt 1000 personer, vilka hade en mil till Åsbo kyrka och lika långt till Ekeby kyrka. Enligt ett beslut från domkapitlet 1888 fick högmässor hållas i en skollokal vid bruket. En kyrkogård hade anlagtS ett år tidigare på mark som tillhörde bruket och initiativ till att uppföra en brukskyrka togs av bolagsstämman vid Boxholms AB 1890. En av de stora aktieägarna, fabrikör John Söderberg i Stockholm, bestämde att hans utdelning skulle innestå i bolaget och räntan tillföras en kyrkobyggnadsfond. Bolaget föreslog att kyrkan skulle uppföras av trä eller vällugnsslaggsten och vände sig till arkitekt Gustaf Petterson. Han tog fram ett ritningsförslag som godkändes 1894. Gustaf Petterson (1855-1933) var arkitekt vid Överintendentsämbetet och ansvarade bl a för restaureringen av Vadstena klosterkyrka 1892-1898 samt Visby domkyrka 1890-1892. I Östergötland har Petterson även ritat Hällestad kyrka, som uppfördes av rött maskinslaget tegel 1893-1895. Boxholms kyrka uppfördes av tegel med fasader klädda med slaggsten, tillverkad vid Boxholms bruk av masugnsslagg. Fasadens yttersta skikt består av sk vällugnsslagg. I botten på ugnarna fanns en ljusgul flytande massa av slagg, som man lät rinna ut i formar liknande tegelstenar. Till kyrkan åtgick 200 000 stenar, som alla finns registrerade i protokoll om var de skulle placeras i bygget. Inredningen tillverkades av trä från brukets skogar och taket belades med svartplåt från brukets plåtvalsverk. I Östgöta Correspondenten den 13 september 1897, dagen efter invigningen, finns en beskrivning av interiören. Väggarna äro vitmenade med nedre delen avdelad i små fält av mattröda linjer eller ock prydd med lika färgade små rosetter, och nedom takstolsbasen löper en i något bjärtare färger målad, grönskimrande fris. Boxholms kyrka var brukskapell till dess den 1926 skänktes till Ekeby församling. Under 1930-talet upptäcktes att kyrkans träinredning, framför allt väggpanelerna, hade svåra fuktskador. Det berodde till stor del på slaggteglets dåliga isoleringsförmåga kombinerat med cementfogarnas sugförmåga som transporterade fukten till bakmuren av tegel. För att försöka få bukt med fuktproblemen installerades en värmeanläggning som pressade värmen utmed väggarna för att minska kondenseringen. Mellan åren 1938-1941 genomgick kyrkan en invändig renovering under ledning av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. I samband med renoveringen beskrev arkitekt Johannes Dahl kyrkorummets färgsättning, som då sannolikt var den ursprungliga färgsättningen. Trätaket hade laserade ytor i gulbrun ton med vita korsblommor och med mindre isättningar av rött och grönt. Läktarbröstningen var laserad i liknande färger. Väggar och valv var målade i kalkfärg med synnerligt schablonmässigt utförda dekorationer samt med väggarna uppdelade i kvadermönster. För övrigt var dekorationerna koncentrerade till koret samt under läktarbröstningarna. I programmet för restaureringen skriver Johannes Dahl 1938 Interiören tillhör ju en stil, som vi nu ej äro så särskilt tilltalade av, men undertecknad anser att en genomgripande ändring av interiören skulle bli alltför dyrbar. Det innebar att en del av originalinredningen bevarades, men färgsättningen förändrades. Väggarnas bröstningspanel togs bort på grund av fuktskador och det svartvitrutiga klinkergolvet ersattes av kalkstensplattor. I samband med att en ny orgel anskaffades 1948 från Mårtenssons orgelfabrik i Lund ombyggdes och utvidgades orgelläktaren av ingenjör Eric Persson i Tranås. Fuktproblemen fortsatte och 1971 gjordes ytterligare en omputsning av korabsidens väggar som var kraftigt fuktskadade. Samtidigt ombyggdes sakristian och kyrkans yttertak av svartplåt ersattes av grönpatinerad kopparplåt. Nästa större renovering utfördes 1989-1990 efter ett program framtaget av Uno Söderlund arkitektkontor i Stockholm. |
