Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster HELSINGBORG MÖRARP 17:1 - husnr 1, MÖRARPS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

Mörarps kyrka (akt.), MÖRARPS KYRKA (akt.)
2014-03
Historik
Mörarps kyrka är en relativt liten kyrka och består av västtorn, långhus, kor och absid samt ett gravkor vid långhusets norra sida. Långhuset och koret med absiden uppfördes under romansk tid troligtvis på 1100-talet. En viss tidskillnad kan finnas mellan kor och absid vars murverk förefaller olika och inte är murade i förband. Upphovsmannen till kyrkans dopfunt av sandsten, den så kallade Mörarpsmästaren, har föreslagits som kyrkans byggmästare. Utifrån stilhistoriska jämförelser tros Mörarpsmästaren ha varit verksam kring 1100-talets mitt. Under 1300-talet uppfördes ett högmedeltida kryssribbvalv i koret. Kring 1432, daterat efter en inskrift i valven, slogs två valvtravéer stjärnvalv i långhuset. Vid okänd tidpunkt, möjligen i samband med långhusets västutvidgning, byggdes också vapenhus utanför nord- och sydportalerna.

Med en yta på 64 meter var den romanska kyrkan i Mörarp den minsta i Luggude härad. Omkring 1400-talets mitt, efter tillkomsten av stjärnvalven, revs långhusets västmur och långhuset byggdes ut mot väster. Valv slogs också i denna del. Efter västförlängningen uppfördes tornet, vilket brukar dateras till 1600-talet. Tornet var när det uppfördes lägre med ljudöppningar åt väster, norr och söder i form av stickbågiga muröppningar med rödmålade tegelomfattningar. Dessa var belägna nedanför dagens ljudöppningar. Ingång till klockvåningen var till en början via en numera igensatt öppning ca 2,8 m upp på tornets norra sida. Den högt belägna dörröppningen nåddes från en utvändig trätrappa eller ett murat trapphus. Tornets bottenvåning var tidigare valvslagen men någon datering av tornvalvet finns inte.

Under 1748 såldes det norra vapenhuset till släkten Rosensparre som tog detta i bruk som gravkor. Kyrkans inredning tillkom till stora delar under 16–1700-talen. År 1748 flyttades altare och altaruppsats från östra väggen i absiden fram till tribunbågen. Predikstolen flyttades till långhusets södra sida. Före 1769 stod predikstolen i mittgången framför triumfbågen och tycks ha haft formen av en läktarpredikstol. I samband med flytten stympades läktarpanelen men återanvändes delvis i en ny läktarbarriär vid långhusets norra sida. Läktaren och predikstolen dekorerades med målningar av Johan Luthman från Helsingborg 1783.

Efter flera år av förfall genomgick kyrkan en renovering år 1835. Tornet höjdes och försågs med lanternintak, blytäckning på kyrkans alla delar ersattes med koppartak, den utvändiga torntrappan och södra vapenhuset revs samt sydportalen sattes igen. Ny huvudingång gjordes i tornets västra sida och i absiden togs en dörröppning upp. Till tornets övre våningar gjordes en ny invändig trappuppgång från tornet efter att tornvalvet rivits. En ny läktare byggdes i kyrkans västra del.

Under 1871 genomgick kyrkan en ”gotisering” då nya bänkar, och troligen ny predikstolstrappa, anskaffades och kyrkans inredning målades om i ekfärg. Nya fönsteröppningar till kyrkan togs upp 1876. År 1885 renoverades kyrkan efter ritningar av Mauritz Frohm och exteriören gavs en mer gotisk och enhetlig karaktär. Tornets lanternin revs och tornet förhöjdes samt byggdes om med en högre mittvåning med gavlar åt öster och väster samt lägre gavelpartier mot söder och norr. Samtliga gavlar på kyrkan gjordes om till trappgavlar. Invändigt vidgades tornbågen.

Under 1931 utfördes en inre och yttre renovering under ledning av arkitekt Oscar Persson. Fönstren gjordes om till rundbågiga öppningar och invändigt lades golven om samt tornets bottenvåning inreddes till vapenhus. Kalkmålningar togs fram i valven och kyrkorummet rensades från nygotiska inslag. Ny bänkinredning, altarring och predikstolstrappa utfördes i klassicerande stil för att harmoniera med altaruppsats, läktarbarriär och predikstol. Läktarbarriärens målningar togs också fram och kompletterades av konservator Alfred Nilsson. Under 1954 erhöll tornet sitt nuvarande utseende efter ritningar av Oscar Persson. De nygotiska torngavlarna revs och tornets övre del gjordes om med nya trappgavlar och ljudöppningar. År 1969 putsades kyrkan om och romanska sandsstensdetaljer frilades i fasaderna. En ny putsrenovering genomförde 1981 varvid murverksdokumentation utfördes av Skånes Hembygdsförbund genom arkeolog Karna Jönsson.