Stäng fönster LUND BONDERUP 13:1 - husnr 2, BONDERUPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Bonderups kyrka (akt.), BONDERUPS KYRKA (akt.) | |
| 2015-09 |
| Historik |
|---|
|
I samband med arkeologiska undersökningar i de tjocka kulturlagren kring Bonderups kyrka har keramikfynd äldre än kyrkan påträffats. Det står med andra ord klart att det funnits aktivitet på platsen innan kyrkan uppfördes. Bonderups kyrka byggdes sannolikt i slutet av 1000-talet eller i början av 1100-talet och bestod då av långhus, rakslutat kor samt västverk. Det är inte klarlagt med säkerhet exakt hur västverket såg ut, men undersökningar tyder på att det kan ha haft två torn och ett absidliknande mittparti. Kyrkan hade då oputsade murar med kvaderritsade fogar samt syd- och nordportal. Muröppningarna var sandstensomfattade och hade markerade hörn av kvaderhuggen kalkstenstuff. Under 1100- eller 1200-talet murades stora delar av kyrkan om, dock med den ursprungliga planen som förlaga. Om västverket murades upp vet man emellertid inte. Syd- och norrportalerna sattes igen och fick omfattningar av tegel, vilket talar för att ombyggnaden skedde i slutet av 1100-talett eller i början av 1200-talet. Landets äldsta tegelkyrka är Gumlösa kyrka som uppfördes 1192. Spår av målningar visar att långhusets väggar pryddes med kalkmålningar någon gång mellan kyrkans uppförande och valvslagningen i början av 1400-talet. 1420–25 förlängdes kyrkan västerut och kyrkorummet valvslogs. Långhuset försågs då även med nytt taklag. Omkring år 1500 uppfördes ett vapenhus i anslutning till den norra portalen. 1748 brann prästgården i Hällestad. I branden förstördes även Bonderups räkenskaper som förvarades i prästgården då Bonderup och Dalby sedan 1680 ingick i Hällestads pastorat. Kyrkans räkenskaper från 1771 anger att ”Wästra gafwelen på Kyrkan, som war bristfällig och utfallen, är ånyo upmurad”. Sannolikt hade delar av murverket satt sig eller någon av de övre stenarna fallit ner. 1775 tillverkades nya bänkar på kvinnosidan samt en ny klockarebänk och ny kyrkport. Under 1700-talets andra hälft genomfördes en stor del reparationsarbeten på kyrkan, klockstapeln och kyrkogården. I samband med branden i Hällestad 1748 förlorades även en del av församlingens pengar. Först 1793 var skulderna återbetalda till de församlingar som lånat dem pengar. 1817 lades trägolven under bänkarna om. Detsamma gällde mittgångens stengolv. I samband med arbetena påträffades en gravsten från 1628 över en Jens Greersøn. Gravstenen placerades framför altarskranket. 1828 gav prebendekomministern i Hällestad, Johan Åkerman, ut sin bok Försök till Beskrifning öfwer Hellestads Pastorat. Bonderups kyrka hade då tegeltak över vapenhuset och långhusets södra sida. Resterande takfall var täckta av bly. Åkerman menade att hela kyrkan varit täckt av bly i äldre tider. Kyrkan saknade då torn och hade istället en klockstapel placerad på kyrkogårdens norra del. Kyrkorummet omfattade tre valvtravéer och koret en. Vid den västra gaveln fanns en läktare. Trots sin ringa storlek ansåg Åkerman att kyrkan var både ljus och vacker. 1850 uppfördes tornet och dess tillbyggnad för vapenhus efter ritningar upprättade av arkitekt J. F. Åbom. Församlingen hade då länge velat bygga ett torn för att slippa kostnaderna för det intensiva underhållsarbete som klockstapeln krävde. Kyrkan fick då ny ingång från väster och sannolikt revs även det medeltida vapenhuset och nord- och sydportalen murades igen. En ny strävbåge murades mot långhusets södra mur, och triumfbågen murades om till sin nuvarande form. 1882 restaurerades kyrkan enligt handlingar upprättade av murarmästaren Christian Grönqvist i Genarp, som även utförde arbetena. Bland annat installerades nya gjutjärnsfönster och dropplåtar. På den östra gaveln monterades ett zinkbeslaget ekkors. Sannolikt installerades även de tre järnstagen som idag finns i långhuset. 1899 upprättades förslag till ommålning av kyrkans inredning och interiör av målaren Sven Lagerholm i Lunnarp. Bland annat skulle 40 bänkar målas i engelsk ekfärg samt lackas och numreras. Predikstolen skulle målas i ekfärg med detaljer i bladguld och flera olika färger. Baldakinens ornament skulle målas i ”högstämda” kulörer och koret limfärgmålas i himmelsblått med stjärnor i guld. Läktaren skulle ekådras liksom orgelfasaden, som även skulle förses med detaljer i bladguld. Arbetena utfördes av Lagerholm samma år. På påskafton 1916 slog åskan ner i Bonderups kyrka. Tornets trappstegsgavlar rasade ner och förstörde stora delar av tornets och vapenhusets murverk samt delar av långhuset. Domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin utförde en byggnadshistorisk undersökning av kyrkan och upprättade sedan ett restaureringsförslag. 1920 reparerades kyrkan efter Wåhlins förslag av byggmästare Olaf Petersson. Tornets trappstegsgavlar plockades ner till ljudöppningarna och murades upp likt nuvarande utförande. Vapenhusets murar revs och ett nytt, aningen rymligare vapenhus med plats för trappa till läktaren uppfördes. Långhusets, tornets och strävpelarens takfall avtäcktes med oglaserat falstaktegel. Koret belades med bly. Tornets och långhusets västra valvkappa revs, liksom tornbågen, och ersattes med högre valv med bättre plats för orgel. Fönstren försågs med katedralglas. 1937 installerades varmvattenvärmeledning i kyrkan. I samband med arbetena utfördes vissa byggnadsarbeten under ledning av fil dr. Erik Lundberg. Vid arbetena i kyrkan iakttogs kalkmålningar bestående av pilspetsar i gult och rött på valvens ribbor samt gördel- och sköldbaggar. 1955 byttes korets blytak ut mot tegel under ledning av domkyrkoarkitekten Eiler Græbe. 1984, 1988 och 2000 genomfördes byggnadsarkeologiska undersökningar av kyrkan, vilka medfört att kyrkans utveckling är relativt väl belagd. 2002 togs två bänkrader bort längst fram i kyrkorummet. |
