Stäng fönster LIDKÖPING GAMLA STADEN 4:1 - husnr 1, SANKT NICOLAI KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SANKT NICOLAI KYRKA (akt.) | |
| 1997-08-05 |
| Historik |
|---|
|
SANKT NICOLAI KYRKA - Kyrkans äldsta delar är långhus och kor, vilka troligen uppfördes vid 1400-talets slut. De bestod av rektangulärt långhus och lägre och smalare, tresidigt avslutat kor. Murar från den äldsta kyrkan finns fortfarande bevarade. 1575 var kyrkan mycket förfallen, varför gudstjänster hölls i ett träkapell istället. 1617 lagades västra gaveln och taket. Stora invändiga arbeten pågick 1619-1636. Bland annat fick kyrkan ny inredning. Ett orgelverk skänktes till kyrkan 1636. På 1640-talet byggdes ett gravkor söder om långhuset. En stor restaurering genomdrevs och bekostades av Magnus Gabriel de la Gardie 1677-1695. En annan drivande kraft var prosten Jonas Rudberus. Restaureringen av Varnhems klosterkyrka stod troligen som förebild. Lars Simonsson Skragge anställdes som murarmästare och troligen även som arkitekt. I väster uppfördes ett torn med fialer och i söder respektive norr korsarmar. Murarna höjdes. I interiören tillkom nuvarande valvsystem, tre läktare, predikstol tillverkad av Jacob Kleen, altaruppsats tillverkad av Georg Baselaque och altartavla av Johan Aureller d.ä. Till västläktaren lät Rudberus bygga och bekosta en av Sveriges största orglar med 43 stämmor. Koret ombyggdes och avskiljdes från långhuset genom ett snidat skrank. Kyrkan fick även nytt yttertak. I Sundholms kyrkobeskrivning från 1780-talet fanns huvudingång i väster och en ingång i söder. Kyrkorummet hade plant innertak och bänkinredning, indelad i fyra kvarter. Mellan kor och långhus fanns en mur med tre öppningar. 1827 byggdes ny tornöverbyggnad. En brand 1849 ödelade delvis kyrkan. Tornet, yttertaket, det västra mittskeppsvalvet och tvärskeppsvalven förstördes bland annat. Bevarat från 1600-talet och eventuellt delvis från 1400-talet är korets murar, valv och strävpelare, murar till sakristian i norr och gravkor i söder (nuvarande Marie kapell), långhusets murar, valven i mittskeppets östra travéer samt sidoskeppens valv. Huvuddelen av inredningen, inklusive läktarna, förstördes. Undantaget var Johan Aurellers altartavla (målningarna Nattvarden, Isaks offrande och Kristi uppståndelse), Rudberus epitafium, ett skulpterat lamm (nu insatt i ett fristående altare) några allegoriska kvinnoskulpturer samt ett par nummertavlor. Kyrkan restaurerades 1849-1853 och fick mycket av sin nuvarande utformning. Ritningarna var utförda av Hjalmar Wijnbladh, vilken inledningsvis ledde arbetena. Senare övertog Helgo Zettervall ledningen. Byggmästare var F Oppman. Genom att mittskepp och sidoskepp nu fick samma höjd förvandlades kyrkan från basilika till hallkyrka. Nytt torn byggdes liksom helt nytt tak och murar i långhusets västra del. Strävpelarna i långhus och tvärskepp byggdes upp på nytt. Fasaden fick dekor i form av en tegelfris. Samtliga fönster och delar av grunden utbyttes. Kyrkan fick viss ny inredning. 1858 skänkte Anna-Lisa Lidbeck en orgel till kyrkan. Orgeln, som hade 27 stämmor, var byggd av A.V Lindgren, Stockholm. 1891- 1892 tillkom nuvarande läktarbröst, predikstol, altarring, dopfunt, altare, altaruppsats, nummertavlor och bänkar. Varmluftsvärme insattes. Ritningar utfördes av Folke Zettervall. Schablonmönster av August Lindegren tillkom samt även glasmålningar, utförda av Stockholms Glasmästeri. Ett nytt orgelverk byggdes 1900-1901 av CA Härngren. Den gamla fasaden förändrades något. 1911-1912 lagades puts och kyrkan målades invändigt. 1927 -1934 förstärktes den då spruckna grunden med betong samtidigt som fasaden underhölls. Takstolar justerades, två takstolar byttes ut över långhuset och yttertakets järnplåt utbyttes mot kopparplåt. En tavla föreställande Isaks offrande hittades i en skräpbod och placerades i kyrkan (en del av äldre altartavla). Del till gamla altartavlan och predikstolen konserverades av konsrervator Erik Sköld, Halmstad. Nya läktarbänkar, läktarbröst samt vindfång mellan torn och mittskepp tillkom. Kyrkan fick nya golv och ett dopaltare uppsattes i koret. Några mindre träskulpturer från 16-1700-talet återinskaffades. Troligtvis är även de nuvarande fönstren från denna tid. Kyrkorummet fick ny färgsättning, varvid äldre dekormåleri övermålades. Orgelfasaden sänktes 30 cm. Arbetena leddes av Axel Forssén vid Kungliga Byggnadsstyrelsen. Byggmästare var GM Almberg. 1935 hittades ett stenkors utanför kyrkan. 1951 renoverades kyrkan av byggnadsfirman Karlsson o Artig. Åtgärderna innefattade rengöring, målning, modernisering av sakristia och installation av nytt pannrum med två oljepannor under kyrkan. Värmeinstallationer sköttes av Lidköpings stads byggnadskontor, träarbeten av Karlsson och Artig och måleriarbeten av Gustav Strömberg. 1961 genomfördes underhålls - och målningsarbeten. 1968 putsades tornet. 1975-1977 restaurerades orgeln samt inköptes orgel för södra läktaren från Smedmans orgelbyggeri. 1986 konserverades altaruppsats, predikstol, Rudbecki epitafium och orgelfasad av Alf Hedman. 1994-1995 skedde en större restaurering under ledning av arkitekt Jerk Alton. Bland annat utbyttes skadad takpanel, kopparplåt och ventiler i tornets överbyggnad. Vidare skedde lagning av tornbalustrad, byte av fuktskadade delar samt förgyllning av kors och spiror. Invändiga putsytor rengjordes och fick ny färgsättning samt nya bårder och draperimålningar i koret. Måleriarbetena leddes av Sven-Bertil Svensson. Bänkinredningen restaurerades och färgsattes på Hemse, Gotland. Äldre läktarbröst, under en period förvarat i ett tornrum, kompletterades och återuppsattes. Orgelläktaren breddades. Ett fristående altare tillkom. Under orgelläktaren borttogs bänkar och en läktarunderbyggnad med flera rum byggdes. I södra tvärskeppet inreddes ett Mariakapell med glasmålningar av Sven-Bertil Svensson. En ny orgel för södra läktaren inköptes 1995 från Smedmans orgelbyggeri, Lidköping. |
