Stäng fönster RAGUNDA STUGUBYN 14:1 - husnr 1, STUGUNS GAMLA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| STUGUNS GAMLA KYRKA (akt.) | |
| 2005-12-31 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkobyggnaden i Stugun har länge räknats som ett mästerverk i klass med Håsjöstapeln. När Pål Pehrsson fick uppdraget att uppföra en ny kyrka i hemsocknen utförde han ritningen på egen hand, ledde byggnads- och övervakade inredningsarbetet. Han byggde själv klockarbänken och levererade smidet till bygget. Hans allkonstverk ägnades stor uppmärksamhet på 1910-talet då arkitekternas intresse var stort för den svenska byggnadshistorien. Den lilla timrade rokokokyrkan betraktas som ett ypperligt exempel från den guldålder som den mellannorrländska bygdekonsten upplevde under andra hälften av 1700-talet och en bit in på 1800-talet. För kyrkobyggnadskonstens del innebar inrättandet av välutbildade stiftsbyggmästare i Härnösands stift att den arkitektoniska ambitionsnivån höjdes. Daniel Hagmans praktfulla murade rokokokyrkor i bl. a. Borgsjö i Medelpad och Brunflo i Jämtland, med tydliga drag från Carl Hårlemans stilbildande herrgårdar, inspirerade en rad efterföljande projekt. Stuguns rektangulära långhuskyrka med smalare sakristia i öster uppfördes 1788-94 med tydlig inspiration av Hagmans kyrkor. Byggnaden är välproportionerad med symmetriska fasader men skalan är rejält neddragen. Då Stuguns nya kyrka stod färdig 1896 efter det väldiga ekonomiska uppsving trakten upplevde under andra hälften av 1800-talet beseglades inte den gamla kyrkans öde. Orgeln flyttades till det nya templet, kyrkan stängdes och övergavs men fick stå kvar. Redan på 1910-talet hamnade kyrkan i arkitekters fokus och en ordentlig uppmätning gjordes 1915. De norrländska ödekyrkornas främste tillskyndare, konsthistorikern Erik Salvén, fattade intresse för den pittoreska och välproportionerade rokokobyggnaden och engagerade ortsbefolkningen till den grad att kyrkan återinvigdes 1928. Vid iståndsättningen tillfördes kyrkorummet inventarier från äldre kapell- och kyrkobyggnader på platsen som Salvén funnit. Precis som i många andra kyrkor vid tiden manifesterades socknens och landets historia med dessa tillskott. I Stuguns fall konkretiseras detta av två skadade medeltida träskulpturer med slitna färgskikt, en stympad St Mikaelfigur med borthugget ansikte på en besegrad best och en högrest biskopsfigur som saknar attribut, som är upphängda på kyrkans norrvägg. Från stormaktstiden härrör inramade hyllningstal till åminnelse över en av Karl XII:s segrar och ett tryckt blad från Carl XI:s tid som firar minnet och 100-årsjubileet av Uppsala möte 1593. Båda talen i ursprungliga ramar är upphängda i kyrkans kor. Vid de två efterkommande restaureringsinsatserna tänkte man annorlunda. Vid restaureringen 1946, då man efter den framlidne landsantikvarien Eric Festins intentioner konsoliderade kyrkans och stapelns konstruktioner genom grundarbeten och uppriktning, betonades kyrkans helgjutna 1700-talskaraktär. Vid restaureringen 1970-71 beslöt restaureringsarkitekten Jäderberg på K-konsult att avlägsna en musealt inställd predikstol från 1600-talet och fragment av en äldre altaruppsats; allt för att framhäva kyrkans unikt välbevarade 1700-talsinteriör. |
