Stäng fönster JÖNKÖPING ÖLMSTAD 19:1 - husnr 1, ÖLMSTAD KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÖLMSTAD KYRKA (akt.) | |
| 2007-01 |
| Historik |
|---|
|
Ölmstad kyrka är sannolikt uppförd under 1200-talets början. Koret och större delen av långhuset är de ursprungliga delarna. Anmärkningsvärt är korets storlek och att det har samma höga resning som långhuset, vilket avviker från den vanliga romanska sockenkyrkotypen där koret är avsevärt mindre. Dragen är närmast gotiska. Kor och långhus är dock samtida eftersom murarna ligger i förband och altarväggens rundbågiga trefönstergrupp av sandsten är utpräglat romansk, sistnämnda brukar anses som tecken på infl uens från cistercienserna. Långhusets igenmurade sydport har karakteristisk rundbåge. Kyrkans dopfunt kan på stilmässiga grunder dateras till omkring 1200. Delar av kyrkans takstolar ger ett romanskt intryck genom sina kryssparrar, varför det fi nns anledning att ifrågasätta omfattningen av den brand som onekligen drabbat kyrkan någon gång under medeltiden. En dendrokronologisk undersökning av takstolen skulle ge värdefull information om kyrkans äldre byggnadshistoria. Troligen under 1400-talet försågs kyrkorummet med tegelslagna valv. Triumfbågen mot koret vidgades. Vid samma tid uppfördes rimligen den tunnvälvda sakristian. Valv och väggar dekorerades med kalkmålningar när 1400-talet gick mot sitt slut. Dessa syns ha utförts av en lärjunge till den s.k. Vadstenaskolan. Likheter fi nns med de samtida målningarna i Säby kyrka, vilka tillskrivits samma skola. I samband med nordiska sjuårskriget härjades kyrkan av danskarna 1567, varvid kyrkorummet brandskadades. Valven klarade sig dock. Vid 1600-talets början var kyrkan i dåligt skick. Någon gång omkring 1600 försågs valven med nya kalkmålningar i renässansstil. Med kyrkoherde Andreas Hyltenii ämbetsperiod 1638-66 försattes kyrkan på nytt i stånd under dennes ledning. 1638 förstorades kyrkans fönster. Nästa år försågs takfallen med ny spåntäckning. 1640 vitkalkades kyrkan. 1649 färdigställdes en predikstol av Peder Knutsson, vilken placerades i söder. Denna ”stoff erades” 1656 av Johan Werner d.y. 1661 omnämns ny fönsterbåge till fönster på norra långsidan. Samma år utvidgades läktaren och sakristian fi ck nytt golv. 1662 renoverades den uppruttna ”huven” på taket, troligen en nu borttagen takryttare. Några direkta spår av en sådan har dock inte kunnat iakttagas på kyrkvinden. 1665 vitkalkades kyrkan på nytt, varvid sannolikt de renässansdekorationer på fasaden tillkom, vilka man fann spår av 2000. Golven belades med tegel 1670. En läktare på kyrkans norra sida uppfördes 1673 och bänkinredning tillkom. En sexstämmig orgel införskaff ades 1686 från mäster Georgen Hym i Norrköping. 1689 lades brädgolv i bänkkvarteren. En altaruppsats i barock färdigställdes 1690 av Johan Werner d.y. 1728-30 byggdes långhuset till åt väster med en travé och nämnda läktare fl yttades dit. Tillbyggnadens plana brädtak dekorerades med en målning av Yttersta domen. Ovanför tillbyggnaden restes dagens klockhuv, vilken då ersatte en fristående klockstapel. 1733 inlades ”sjöhällar” som nytt golv. 1737 byggdes vapenhuset. 1739-40 fi ck kyrkan sina nuvarande fönsteröppningar. 1753 rappades kyrkan inoch utvändigt. 1772 byggdes ett nytt tiostämmigt orgelverk. 1796 insattes på förekommen anledning ett galler i sakristifönstret. 1798 byggdes den säregna loftgången mellan vapenhus och klockhuv. 1814 ersattes altaruppsatsen av en altartavla målad av Per Hörberg. 1827 upptogs två rundfönster på västgaveln för att ge ljus åt läkta- ren. 1836 tillverkades ny bänkinredning och golv under denna. Vid denna tid hade muralmålningarna överkalkats och takmålningen i väster nästan utplånats. Kyrkan ommålades 1843. 1889 byggdes en ny orgel om 13 stämmor av Åkerman & Lund, Stockholm. Ny orgelfasad och läktare i nyrenässans ritades av arkitekt C Grundström. 1898 tillkom en ny altarring. 1912 gavs tillstånd att utöka läktaren för att ge plats åt ett fristående spelbord till orgeln som då ombyggdes (troligen var det då trakturen blev pneumatisk). Både läktare och orgelfasad modifi erades efter ritningar signerade Arvid Sjöqvist. Predikstolen försågs med en trappskärm i stil med korgen. Interiören ommålades under ledning av målaremästare C J Rolander, Klevshult. Valv och väggar målades i ljus ton med viss dekor i korvalvet. Inredningen målades till stor del i vitt och guld. Bänkarna ekådrades. Ett medeltida triumfkrucifi x togs ned från vinden, renoverades av Rolander och uppsattes på nuvarande plats. Sannolikt vid detta tillfälle göts cement på stengolven, vilken stålslipades. 1913 omputsades fasaderna. 1929 genomfördes en smärre restaurering efter program av arkitekt Göran Pauli, Stockholm. Den befi ntliga uppvärmningen med kamin – installerad kring sekelskiftet – ersattes av ett varmluftssystem från Ebbes bruk med pannrum under sakristian. Nedgång skedde via ett trapphus i vinkeln mellan sakristia och långhus. Vapenhusets inre var ”synnerligen ovårdat”, varför arbetena främst inriktade sig på detta. En mellanvägg restes mot vindstrappan och försågs med en dörr. Takavrinningen mot långhusgaveln förbättrades. Kyrkan ommålades invändigt. Därvid återgick man på inredningen till en äldre gråblå färgsättning, vilken man påträff ade under befi ntligt färgskikt. Fyllningar marmorerades. Pauli hade önskat ta taga fram valvens kalkmåleri vid detta tillfälle, men därtill fanns inga resurser. Innanfönster insattes. Vid grävningar för värmeledningen påträffades en stenkista med en gravläggning i långhusets nordöstra del. 1959 kom en mer genomgripande restaurering till stånd, vilken syftade till att lyfta fram kyrkorummets medeltida karaktär. Programmet hade upprättats av ingenjör Erik Persson vid Johannes Dahls arkitektfi rma, Tranås. Varmluftssystemet förnyades med en oljeeldad panna, Bahco Th ermobloc med rökgasledning till kyrkogårdsmur. Valven isolerades från vinden. Belysningen elektrifi erades, liksom klockringningen. Lucköppningen automatiserades. Nya brädgolv inlades i bänkkvarteren. I mittgång, kor och vapenhus ersattes cementgolven efter utgrävning av kalkstensplattor. Korgolvet höjdes ett trappsteg. Bänkinredningen ombyggdes till större bekvämlighet med utglesning av antalet rader. Endast dörrarna sparades från de befi ntliga bänkarna. Altarringen ersattes av en ”mot interiören bättre passande”. Predikstolen försågs med en ny trappa av tegel med ett smidesräcke. Sakristian försågs med ny inredning inbegripet textilskåp och bönealtare. I vapenhus och sakristia insattes antikglasfönster. På läktarens södra sida ersattes bänkarna med lösa stolar för att ge plats för kör. Konservator Bertil Bengtsson, Linköping, framtog kalkmålningarna i korvalvet liksom den ursprungliga färgen på predikstolen. Predikstolen fl yttades in i långhusets nordöstra hörn och dess ljudtak magasinerades. Den främsta delen i restaureringen var friläggandet av det romanska korfönstret genom fl yttningen av den ”mörka” och ”alltför mycket dominerande” Hörbergtavlan till långhusets västra del. Bengtsson ansvarade för den nya färgsättningen. Väggar och valv i kyrkorummet rengjordes från sot och kalkades, sista strykningen i silikatrik lasering. Blandade meningar väckte bänkarnas avfärgning i ockra och skärt. Taket ovan läktaren avlutades. Drivande kraft i restaureringen var kyrkoherde Harald Nyström. Byggmästare var Oscar Eklöf, Brötjemark och målaremästare Rose Bergström, Unnaryd. 1962 omdisponerades orgeln av Frede Aagaard, Norrahammar. 1963 uppsattes ett väggskåp för ett antependium från 1800 i långhusets västra del. 1972 byggdes orgeln tillbaka till mekanisk traktur av Johannes Künkel, Lund. Det fristående spelbordet ersattes av ett i fasaden inbyggt. 1975 utbyttes oljeeldningen mot direktverkande el med radiatorer under bänkarna. 1989 installerades toalett i vapenhuset. 1992 försågs sakristian med nytt textilskåp. 1999-2000 skedde de senaste omfattande arbetena. Programmet var utarbetat av arkitekt Ingvar Selse vid Arkitekthuset, Jönköping, och Sivert Holmberg, KBR, Lekeryd. Det uttjänta elvärmesystemet ersattes av ett nytt, Nordisk Kirkevärme. Utvändigt förnyades taktäckningen i sin helhet med kluven, tjärad spån. De KC-haltiga putsfasaderna bestod till stor del av bom, varför en total omputsning utfördes med rent kalkbruk, vilket gav tillfälle till en byggnadsarkeologisk undersökning. Den nya putsen drogs ej ända ned till mark, som tidigare var fallet. Dränering anlades. Torntupp och fl öjlar renoverades. Trapphuset vid sakristian utbyggdes för att rymma en utökad elcentral. Vapenhusporten målades med plastfärg, vilket ej kunde godkännas. I kyrkorummet fl yttades altaret för att möjliggöra mässa ”versus populum”. 1898 års altarring återbördades efter viss ombyggnad. Predikstolstrappan ombyggdes och återfi ck 1912 års skärm. Hyltenii gravhäll fl yttades från sin recenta plats i korgolvet till sakristiväggen. Den främre bänkraden avlägsnades liksom de bakre. Ett par bänkrader sparades där mot själva mittgången, i den norra inrymdes en manöverpulpet. Genom detta gavs plats åt bl.a. nyinförskaff ad ljusbärare och bokbord. Under läktaren byggdes ett skåp för kyrkans antependier. Två strålkastarskenor för extra korbelysning monterades på triumfbågens insida. Konservator Anette Th orén från länsmuseet ledde mögelsanering av Hörbergtavlan och rengöring av predikstol. Den nya färgsättning som utfördes av målaremästare Anne Håkansson tog fasta på den återgång till en äldre blågrå färgskala som skedde 1929, men upptog även predikstolens färger. |
