Stäng fönster JÖNKÖPING SKÄRSTAD 3:31 - husnr 1, SKÄRSTAD KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SKÄRSTAD KYRKA (akt.) | |
| 2007-01 |
| Historik |
|---|
|
1787 uppgavs att sockenkyrkan var ”ganska otillräcklig att rymma folkhopen”. ”Hon är jämväl bräcklig”. Det rörde sig om en tornlös stenkyrka med välvd interiör, enligt en inskription byggd 1480, vilket dock kan ha syftat på valvslagningen eftersom ytterst få nya kyrkor byggdes under senmedeltiden i Småland. Eftersom kyrkan lämnade mycket i övrigt att önska väcktes 1805 tankar på till- eller nybyggnad. Ett förslag till förlängning av kyrkan kom aldrig till utförande. 1816 yrkade biskop Mörner vid sin visitation på ett verkställande av arbetena eftersom ”verklig livsfara” förelåg under gudstjänsterna. Nästa år upprättade länsbyggmästare Johan Holmberg i Linköping ett nybyggnadsförslag som sedermera omarbetades på Överintendentsämbetet av arkitekt Samuel Enander. Holmberg kom att leda bygget som ägde rum 1818 – 19. Nya kyrkan byggdes snett över den gamlas grund, med koret mot nordost. Koret hade ett ovalt fristående altare, på vilket stod ett enkelt målat träkors. Absiden var dekorerad med målade kvinnogestalter som symboliserade Tro, Hopp och Kärlek samt de fyra evangelisterna. Gamla kyrkans tiostämmiga orgel flyttades över. Denna var byggd 1763 av Jonas Wistenius, Linköping. 1825 – 26 om- och tillbyggdes verket av Johann Eberhardt, Skara, till att omfatta 16 stämmor. En ny fasad uppfördes i stil med kyrkorummet. Först 1827 invigdes kyrkan av biskop Tegnér. Redan då hade brister begynt uppträda. Fyra år tidigare hade de första sprickorna kunnat konstateras och 1831 var man tvungna att byta ut torntakets rötskadade staket. 1835 – 40 fi ck fönstren förnyas. 1839 reparerades murarna vid torn och gavel under ledning av murarmästare Isak Nilsson, Kaxholmen. 1841 upptogs en separat ingång till sakristian. 1848 borttogs staketet slutgiltigt från torntaket, detta belades med ny spåntäckning och ett nytt kors på kula uppsattes, kopparklätt och förgyllt. 1849 försågs altaret med ett nytt och mer påkostat träkors. Samma år besöktes kyrkan av arkitekt C G Brunius som noterade murarnas rämnor och beklagade att ”statens arkitekter” ritade kyrkorum som mer liknade salonger än helgedomar och ”att off entlige byggnader så illa utföras till följe af entreprenader.” Det utseendemässiga nedvärderandet hänger samman med Brunius som nygotikens förgrundsgestalt i Sverige. Men att kyrkan byggdes på ett tekniskt bristfälligt sätt hade han rätt i. I och med att den byggdes snett över gamla grunden så kom kyrkans mittparti att vila på mycket fastare underlag än torn och kor, varför dessa sakta sjönk och kom att vålla problem genom hela byggnadshistorien. 1858 inkläddes altarringen med ett ramverk med fyllningar. 1862 uppfördes vid norra långsidan ett bårhus. 1871 skedde den första stora renoveringen, ledd av kyrkobyggmästare P A Pettersson från Värsås. Taket genomgick en kraftig ombyggnad med förstärkning av takstolarna och reparation av innertaket. Sannolikt vid detta tillfälle försågs yttertaket med enkupigt lertegel, innan var det troligen spån. Murarna vitkalkades. Bänkarna ekådrades, altarring och läktare målades med pärlfärg och predikstolens pärlfärg bättrades. Målarmästare var Lars Hill från Siringe. Troligen var det då absiddekorationerna överkalkades. 1882 skänktes ett målat glasfönster av konfi rmander, vilket insattes i absidvalvet. 1885 lagades och vitkalkades innertakets puts. 1888 målades absidvalvet av kyrkoherde Beskows son, Natanael, i ”solnedgångsfärger”. Denne målade även bibelord ovanför sakristidörrarna. Två kaminer installerades för kyrkans uppvärmning. 1904 reparerades nya sprickor på innerväggar och tak. Takfoten kompletterades med en list för att utestänga yrsnö. Väggar och tak kalkades, altarring, predikstol, korbänkar, läktare och orgel ommålades. 1920 insattes nya kaminer med murade rökgångar. Förslag hade uppgjorts av arkitekt Knut Nordenskjöld, Byggnadsstyrelsen. Två år senare omlades golven och isolerades. Sedan gammalt hade ägaren till Lyckås säteri patronatsrätt över Skärstads kyrka, d.v.s. infl ytande över kyrkoherdetillsättningarna. Till detta hörde även i viss mån en omsorg om kyrkobyggnaden. Som ett uttryck för detta donerade greve Hamilton 1919 medel för en restaurering och bekostade samma år även en ny orgel, byggd av E A Setterquist & Son, Örebro. Byggnadsstyrelsens arkitekt Göran Pauli anlitades 1926 för att upprätta ett restaureringsförslag som främst gick ut på förändrad färgsättning. ”Interiören erbjuder föga av intresse, färggivningen är synnerligen torftig” yttrade sig Pauli, vilken tog fasta på församlingens önskemål om dekorering av koret. Arbetena genomfördes 1927. Bakom altaret upphängdes ett vinrött draperi av sidendamast och på ömse sidor uppsattes mässingslampetter, ritade av Pauli och tillverkade av ciselör A W Borg, Jönköping. Dekorationsmålaren Johan Sedlund utförde en arkitektonisk omfattning i gul kalkfärg kring absidfönstret. Ovanför sakristidörrarna målades på samma sätt illusorisk arkitektur med marmorering och bibelord. I fönstersmygarna målades marmorerade fält. Till de dåliga grundförhållandena kom nu att taket var för tungt för långväggarna, vilka sakta var på väg utåt. För att stävja detta insattes två dragjärn genom kyrkorummet. Sprickorna i taket lagades och taket kalkades i ljust blågrå ton. Väggarna kalkades i varm vitgrå ton. Ingen förändring av inredningens färgsättning genomfördes vid dennas ommålning (bänkarna åtgärdades ej). Med tiden blev sättningarna allt mer iögonenfallande. 1940 hade en puckel bildats på takåsens mittparti och följande år rapporterade länsarkitekt Malte Erichs att man kunde se dagern genom en murspricka i koret. Utan ankarjärnen hade murarna säkerligen rasat, ansåg han. Vidare noterade han att takstolarna saknade sammanhållande hanbjälkar. Tornet lutade åt sydväst och uppvisade liksom fönstervalven stora sprickor. Till detta kom att kaminerna var utbrända och i princip bara sotade ned kyrkorummet. En mer genomgripande restaurering var nödvändig och drivande kraft var kyrkoherden Gustaf Norrlin. 1943 kom en stor restaurering till stånd, projekterad av arkitekt Johannes Dahl, Tranås. Grundförhållanden undersöktes och grundförstärkning utfördes under torn och långhus. Två nya dragjärn monterades genom kyrkorummet och nya längsgående uppsattes. Takstolarna förstärktes. Ett varmluftssystem från Ebbes bruk installerades med pannrum i den utökade vinkällaren under sakristian. Nytt golv och bjälklag inlades, varvid korgolvet utökades och fi ck ett podium för en ny dopfunt ritad av Dahl. Nytt altare av plywood ersatte det gamla ovala. De trånga bänkarna byggdes om, varvid i princip endast dörrarna bibehölls. Sidogångarna breddades och bänkraderna under läktarens bakre del borttogs, liksom de tre främsta. Mot tvärgången inhystes luftschakt för värmeanläggningen. Läktarbänkar och gradänger ombyggdes, varvid plats gjordes för kör på nordsidan. Fönstren försågs med innerbågar och ytterbågarna reparerades. Takvalvet vattrevs och sprickor lagades. På ovansidan isolerades det. Väggar och valv stålborstades och avfärgades med emulsionsfärg, istället för den föreskrivna kalkfärgen. Dekormålerierna rengjordes. Inredningen bättringsmålades med undantag för bänkarna som helt nymålades. Konservator Sven Wahlgren åtgärdade en dopängel från gamla kyrkan, vilken upphängdes ovanför dopplatsen. Belysningen elektrifi erades. Utvändigt lagades murarnas sprickor och de avfärgades med kalkfärg, avsedd att brytas med bensvart och guldockra. Bårhustaket modifi erades till en enklare form. Torntaket, vars spån vid okänt tillfälle ersatts av plåt, målades med svart färg. Byggmästare vid arbetena var Gustav Käll och målarmästare Sven Ström, Tenhult. Året innan hade orgeln om- och tillbyggts av John Vesterlund, Lövstabruk, varvid den fått en ny disponering i enlighet med orgelrörelsens ideal. 1962 skedde en ny om- och tillbyggnad genom Johannes Künkel, Lund. 1964 stod Dahls efterträdare, ingenjör Erik Persson, för en utvändig restaurering. Putsen lagades och avfärgades med KEIM mineralfärg. Ljudluckorna tjärades och snickerierna ommålades. Torntaket försågs med ståndrännor och stuprör i samband med att dess plåttäckning reparerades. Man hade dock inte helt kommit till rätta med sättningsproblematiken vid 1943 års arbeten. 1969 genomfördes på initiativ av Byggnadsstyrelsen en noggrann undersökning med precisionsavvägningar. Därvid noterades bl.a. att tornets dragjärn var dåligt förankrade. Däremot så hade långhusmurarnas sprickbildning nästan avstannat sedan grundförstärkningen. Cementlagningar rekommenderades för sprickorna. En ny restaureringskommitté tillsattes. Denna ledde till 1972 års omdaning av kyrkorummet. Arkitekt var Per Rudenstam, Huskvarna. Centralt i denna blev korets omdaning. Arkitekten avsåg att rensa detsamma och istället få ”en utsmyckning med resning och kraft”, för vilket konstnären Bo Beskow (vars farfar var kyrkoherde i församlingen) anlitades, vars altarskåp i Timmele kyrka, syföreningen hade funnit mycket tilltalande. Efter diskussioner med Riksantikvarieämbetet, som framhöll kyrkan som en av länets bäst bevarade exempel från nyklassicismen, utfördes på absidväggen en mosaik av guld, marmor och granit (överblivet material från Gyllene salen i Stockholms stadshus) med titeln ”Kampen mellan det onda och det goda”. Altarets svepekors fl yttades till långhusets norra sida. Absiden försågs med nytt trägolv och ett nytt ovalt altare. Altarringens mittparti försågs med en grind, varvid en del av den ursprungliga dekoren blottades. En fyrstämmig kororgel från Bruno Christensen, Tinglev, införskaff ades. Svårt för Riksantikvarieämbetet att godkänna var de båda läktarunderbyggnaderna för vänt- och andaktsrum som skulle utföras. Man lyckades dock få ned dessa i storlek så att de ej blev för framträdande. På läktaren borttogs de sista bänkarna. Strålkastare monterades på dragjärnen. I vapenhuset revs de båda trapporna och taket mot nästa våning, främst i syfta att få in dagsljus. En ny furutrappa byggdes i norr och upp till tredje våningen insattes en spiraltrappa. Taket kläddes med glasfi berväv. De rivna väggarna av handbilade bräder återanvändes till de inbyggnader för toalett och elcentral som gjordes. I sakristian igenmurades den öppna spisen och nya skåp tillverkades. I vaktmästeriet byggdes en ny trappa och skåp insattes. I passagen mellan utrymmena installerades en toalett Emulsionsfärgen på kyrkorummets väggar blästrades bort. Cementlagningar avlägsnades och ersattes av kalkbruk. De kalkmålade dekorationerna borttogs och absidfönstret igensattes. Vid ommålningen av inredningen uppstod en motsättning mellan arkitekten som ville bibehålla marmoreringarna och församlingen som ville ha bort dem. Man undersökte då äldre färglager, vilka kom att bilda utgångspunkt för en ny färgsättning. Bänkarna blev dock helt nymålade eftersom äldre färglager saknades. Den vedeldade varmluftspannan ersattes av en oljeeldad i enlighet med förslag av ingenjör H J Horwath, Århus. Byggmästare vid restaureringen var Anders Carlsson, Tranås, och målarmästare Olle Pettersson, Landsbro. 1975 ersattes långhustakets tegeltäckning med kopparplåt, vilket minskade murarnas belastning. 1982 renoverades tornet under ledning av Rudenstam och byggmästare Lars Wilsson, Jönköping. Rötskadade delar i tornets takkonstruktion utbyttes liksom två av tornluckorna. Ny takplåt av koppar lades. Den kraftigt skadade putsen nedhöggs helt och ny utfördes. 1983 avlägsnades altarringens inklädnad och dekoren konserverades av Ola Westerudd från länsmuseet. Densamme konserverade 1986 ett antal läktarbröstmålningar från gamla kyrkan, vilka legat på vinden sedan återupptäckten 1960 i en mangårdsbyggnad. 1988 fullföljdes den exteriöra renoveringen under Rudenstams ledning. Sprickor hade uppstått på taklist och över fönster. Ytputsen borttogs och ersattes av ny spritputs, vilken avfärgades med KC-färg. Fönstren hade stora skador på blyspröjsen ochb genomgick renovering. Planer fanns på att ersätta norra taklisten med en likadan i trä, för att minska tyngden på murarna. Det är oklart om detta gjordes. 1997 tillverkades ett dopaltare. 2000 skedde en omläggning av västportens trappa med granit istället för de befi ntliga kalkstenshällarna. De senaste arbetena i kyrkorummet genomfördes 2003. För projekteringen stod arkitekt Ingvar Selse, Arkitekthuset Jönköping, och Sivert Holmberg, Kyrkobyggnadsrådgivning, Lekeryd. Vapenhusets innertak isolerades, sänktes och gavs ny brädpanel. Spiraltrappan byggdes in och ytterporten försågs med ett vindfång. Samma gällde kyrkans mittport där ny yttre pardörr tillverkades med den gamla som förebild. Läktarunderbyggnaderna utökades, varvid den södra blev lillkyrka. I norra inbyggnaden byggdes läktartrappa och förråd. I kyrkan lagades sprickor i puts på väggar och tak. Golvet slipades och såpskurades. Två bänkrader avlägsnades i bak och en manöverpulpet installerades. Centraldammsugare installerades. Dörren mellan kyrka och vapenhus gjordes utåtgående. I mittgången ordnades en ramp upp till koret. Korbelysningen kompletterades med två nya ljuskronor med halgoncirklar. Högtalare upphängdes. Väggar och valv kalkavfärgades och inredningen ommålades. Sakristian gavs ny skåpsinredning och bönealtare i björk. Den s.k. grevebänken i koret demonterades för att ge plats åt en tilltänkt större kororgel, för vilket tillstånd saknades. Denna skulle återmonteras, men detta har i skrivande stund ej skett. 2004 gavs tillstånd för att installera jordvärme. |
