Stäng fönster JÖNKÖPING BRAHEKYRKOGÅRDEN 1:1 - husnr 1, BRAHEKYRKAN
Byggnad - Beskrivning
| BRAHEKYRKAN (akt.) | |
| 2006-01 |
| Historik |
|---|
|
Mänsklig aktivitet har funnits på Visningsö sedan länge. Bland de fornfynd som gjorts där är det äldsta en trindyxa från perioden 3000-2500 f Kr. men en mer bofast befolkning tros kommit kring den senare delen av yngre stenåldern. På platsen för Brahekyrkan har fynd gjorts som pekar på en vikingatida boplats och en s.k. Eskilstunakista kan vara tecken på att det funnits en mycket tidig träkyrka här. Det äldsta arkivaliska belägget för att det funnits en kyrka på platsen härrör från 1167 då det finns noterat att kung Karl VII Sverkersson deltagit i en av kyrkans mässor. Den medeltida stenkyrkan fungerade som en av ön två församlingskyrkor fram till att den för Visingsö och Gränna så betydelsefulla Braheätten önskade sig en värdig kyrka till grevskapets slott, Visingsborg. För detta påbörjades en stor ombyggnad av Ströja kyrka och i samband med detta slogs öns båda församlingar ihop till en med den kommande Brahekyrkan som församlingskyrka. Ombyggnaden påbörjades 1633 av greve Magnus Brahe som dock inte kom att uppleva dess färdigställande då han avled några år innan arbetena stod klara. Ansvaret för ombyggnaden axlades av Per Brahe d.y. som var mycket aktiv i utvecklandet av Visingsborgsgrevskapet. Förutom Brahekyrkan anlade han även Gränna som en mönsterstad i merkantilismens anda. Av Ströja gamla kyrka återanvändes tornet i den nya Brahekyrkan. Utöver tornet kom dopfunten at flyttas över i den nya kyrkan och den smidesdekorerade sakristidörren utfördes på 1100-talet och fungerade sannolikt då som port till kyrkan. Inredningen till den nya kyrkan tillkom under i princip hela 1600-talet. Braheätten lät flytta många konstverk som de tillskansat sig genom stormaktstidens många stridigheter men det gjordes även många beställningar på både inventarier och arkitekturbunden utsmyckning hos dåtidens yppersta konstnärer. Detta har medfört ett rikt smyckat kyrkorum till guds ära men också till en inte så liten del även till dess byggherre. 1653 utfördes västportalen i kalksten av stenhuggaren Börje Eriksson från Bäck och detta följdes av den invändiga utsmyckningen där det rika kalkmåleriet utfördes av Johan Werner d.ä. och d.y. På 1670-talet restes den nuvarande tornspiran vilken smyckades med förgyllda inskriptioner på latin, inne i kyrkan tillkommer den nuvarande altartavlan vilken utfördes av Johan Werner d.y. Med reduktionen på 1700-talet inleddes en nedgångsperiod där Visingsborg övergick till att fungera som fängelse för ryska krigsfångar och kyrkan förföll då det inte längre fanns samma ekonomiska styrka bakom dess upprätthållande. 1721 finns uppgifter som talar om att tornet delvis rasat, huruvida detta stämmer är oklart. I slutet av 1700-talet införskaffades en ny orgel till kyrkan vilken placerades på en ny orgelläktare vilken utfördes i västra gavelns fulla bredd. Innan dess hade kyrkan två mindre läktare om vardera sida om entrén mot väster. 1819 gjordes vissa renoveringsarbeten där bland annat golvet lades om och några gravar inne i kyrkan togs bort, dryga tjuga år senare fortsätter restaureringen av kyrkan då tornet förstärks med ankarjärn och taket delvis lades om. I kyrkorrummet rengjordes väggarna och takvalven från år av nedsmutsning. 1920 utförde den namnkunnige Sigurd Curman en restaurering av kyrkan som inbegrep den partiell omläggning av koppartaket, främst koret och det norra takfallet lades berördes av omläggningen. Vid arbetena upptäcktes att tornspirans konstruktion var i dåligt skick så denne renoverades och förstärktes och spirans omkläddes. I Brahes gravkor hade redan 1915 noterats att kistorna med kvarlevorna från medlemmar av Braheätten drabbats av tennpest och nu sattes därför ventilationen till gravkammaren igen i hopp om att detta skulle stävja angreppen. 1930-31 gjordes en mycket omfattande restaurering av kyrkan. Programmet utarbetades av arkitekt Göran Pauli, Jönköping. Denna restaurering syftade till att återställa kyrkan till det utseende den haft efter den Braheska ombyggnaden och kom att sätta stora avtryck i kyrkan. I strävan att även modernisera kyrkan installerades en ny varmluftsanläggning i en källare under djäknekoret, även sakristian erhöll en ny eldstad. Golvnivån sänktes och golvbeläggningen gjordes delvis ny i kyrkan. Bänkinredningen byggdes om efter förebilder som hämtades i källorna, delar av den gamla bänkinredningen återanvändes vid ombyggnaden. Den stora läktaren som uppfördes på 1700-talets slut plockades ned och ersattes av två mindre läktare såsom varit ursprungligen. Orgeln fick i samband med detta ett nytt orgelverk. Vid entrén mellan vapenhuset och långhuset monterades ett glasat parti. Detta parti utfördes med diskreta snickerier och stora glasytor allt för att kopplingen mellan kyrkorummet och vapenhuset skulle bibehållas. I samband med omläggningen av golvet gjordes en arkeologisk undersökning vilken visade flera spår efter Ströja kyrkas utbredning. Väggytorna och valven rengjordes och konserveringsåtgärder gjordes av skulpturer och måleri. Omålade snickerier rengjordes och målades med oljefärg. De åtgärder som utfördes vid gravkoret i samband den Curmanska restaureringen visades sig haft helt motsatt effekt än den som eftersträvats. Tennpesten hade nu orsakat stora skador på de kistor som förvarades i gravkammaren varför dessa nu restaurerades av Fongs Gelbgjuteri, Gränna. Dörren till gravkorets ingång ersattes med en ny dörr som medgav luftväxling av gravkammaren. Invändigt gjordes putslagningar och en ny avfärgning. 1939 fick även Margareta Sparre f. Brahe, som avled 1638, en tennkista istället för den träkista som hon jordfästs i. På 1960-talet gjordes en restaurering i två etapper. Den utfördes efter ett program som skisserats av Johannes Dahls Arkitektfirma men omarbetades inför genomförandet. Den första etappen gjordes 1961 då interiören rengjordes och ett värmesystem av typen Thermobloc från AB Bacho installerades. Altarringen omkläddes vid samma tillfälle. 1965 konserverades en del skulpturer av konservator Sven Wahlgren, Jönköping. Restaureringens andra etapp utfördes under perioden 1966-67 och omfattade både yttre och inre åtgärder. Nya kopplade fönster monterades i kyrkan och de nedre delarna av fasaderna knackades putsrena och omputsades, i övrigt putslagades fasaderna innan de avfärgades. Nya takrännor och stuprör monterades på kyrkan. Invändigt utförde konservator Sven Wahlgren altaruppsatsen och interiörerna rengjordes återigen. Under perioden fram till 1993 utfördes endast arbeten av underhållskaraktär samt mindre konserveringsåtgärder i kyrkan. 1990 hade stora rötskador upptäckts i kyrkans takkonstruktion och ett omfattande utredningsarbete vidtog för att utarbeta ett åtgärdsprogram. Restaureringen utfördes under perioden 1993-94 och omfattade reparationsarbeten av både tornspiran samt kyrkans takstolar. Delar av taket lades om eller kompletterades, vid restaureringen fanns att stora delar av koppartaket kunde dateras till 1600- och 1700-talen. Fasaderna putslagades och kyrkan avfärgades. 2002 förlades en nödutrymningsväg till källaren under djäknekoret och i samband med den ombyggnaden gjordes en arkeologisk undersökning vilken visade att delar av Ströja kyrkas kyrkogård varit förlag där den nuvarande kyrkan står. Det hittades även spår som pekar mot ett förhistoriskt och vikingatida brukande. När delar av den boasering som fanns i djäknekoret demonterades hittades inristat klotter på baksidorna. Den nya brandutrymningen medförde en ny trappa i källaren samt monterades en brandsäker ståldörr i den nyupptagna muröppningen. 2005 påbörjades den senaste stora restaureringen av kyrkan vilken strävar efter att komma tillrätta med det svåra klimatproblem som kyrkan brottats med. Ett nytt klimatsystem efter program av Svensk Klimatstyrning skall installeras och i samband med detta läggs delar av golven om. Inför restaureringen har omfattande konservatorsinsatser gjorts på kyrkans inventarier. |
