Stäng fönster JÖNKÖPING BIKTEN 11 - husnr 2, KRISTINE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| KRISTINE KYRKA (akt.) | |
| 2005-01 |
| Historik |
|---|
|
Kristine kyrka har endast en dryg 300 årig historia vilket i jämförelse med många andra kyrkobyggnader är en kort tid. Dess historia är dock dramatisk där kyrkans tillblivelse hänger samman med att staden härjades under Kalmarkriget på 1610-talet. Efter den händelsen flyttades Jönköpings stad till det som idag kallas Öster och en ny stadskyrka behövdes byggas. Grundläggningen av kyrkan skedde 1649 men arbetena avstannade snart på grund av medelsbrist och återupptogs inte förrän 1655 och invigningen kunde göras 1673, dock återstod tornet vid det tillfället. Tornet färdigställdes i slutet av 1690-talet efter slutgiltiga anvisningar av Erik Dahlberg. En av de tidigaste förändringarna skedde redan 1669 innan kyrkan invigts. Detta år antas det Drakeska gravkoret uppförts, koret revs när kyrkan återuppbyggdes efter den förödande branden. Inredandet av bedrevs fortlöpande under 1600-talets sista årtionden. Den ursprungliga altaruppsatsen och predikstolen utfördes av bildhuggaren Gustaf Björnsson Kihlman och medhjälparen Anders Svensson Ekeberg. 1683 införskaffades en orgel till kyrkan och en orgelläktare byggdes, det finns även omnämnt att det funnits både herrskapsläktare och korstolar. Med tiden tillkom ytterligare dekorationer och epitafier och kyrkorummet hade en rik utsmyckning i barockens formspråk. Predikstolen var placerad vid tredje pelaren i norr från koret sett och utsmyckades 1686 av Kihlman och Ekeberg. 1790 utbröt en stadsbrand som spreds till kyrkan och när lågarna falnat återstod endast kyrkans murar. Den höga tornspiran var förlorad men i stort ansågs murarna gå att återanvända. Ritningarna till återuppbyggnaden upprättades av arkitekten Thure Wennberg vid Överintendentsämbetet och 1793 påbörjades arbetena att återställa kyrkan. Ritningarna följdes i princip med avsteget att tornet fick ett något annorlunda utförande än vad Wennberg avsett. 1794 var återställningsarbetena klara och då hade det Drakeska garvkoret rivits och tornet utformats med en låg huv och lanternin, vid den norra entrén byggdes en ny sakristia. 1796 utfördes inredningen av kyrkan och detta år färdigställdes bänkinredningen medan altaret och predikstolen tog ytterligare en tid innan de var klara, vid sekelskiftet fick kyrkan en ny orgel. Några år in på 1800-talet lades delar av golvet om i kyrkan, under bänkinredningen ersattes trägolven med tegel och i koret lades ett nytt brädgolv. 1825 stod altaruppsatsen och predikstolen klara och altaret utformades efter de nyklassicistiska idealen som ett kors med mantel och törnekrona, som förlaga för predikstolen användes predikstolen i Skärstads kyrka. Taktäckningen av järnplåt hade visat sig problematisk och ersattes med skiffer, en tid senare lades torntaket om och bekläddes då med kopparplåt. I mitten av 1800-talet ersattes kyrkans orgel från 1796 med en ny. Orgelfasaden ritades av arkitekten C. G. Blom-Carlsson. I samband med orgelbytet gjordes även en utvidgning av orgelläktaren. 1869 påbörjades ett byte av kyrkans fönster och de nya fönstren gjordes spetsbågiga med spröjsverk av gjutjärn. Några år senare utarbetades ett ombyggnadsförslag av Helgo Zettervall som avsåg att helt bygga om kyrkan i en nygotisk arkitektur. Förslaget var dock alltför vidlyftigt och 1874 översändes ett tackbrev till Zettervall där man tackade för förslaget men inte såg några ekonomiska möjligheter att genomföra ombyggnaden, istället gjordes mindre åtgärder och ett nytt värmesystem installerades. Under den senare halvan av 1870-talet genomgick kyrkan en större restaurering efter ritningar av C. F. Åbom. Vid restaureringen togs ett runt fönster upp mellan korets två spetsbågiga fönsteröppningar. Invändigt gjordes omfattande förändringar av kyrkorummets arkitektoniska utformning där listverk omarbetades och halv- och kvartspelarna som funnits i kyrkorummet togs bort. Golvet lades om i sin helhet och under bänkkvarteren lades ett trägolv och i sakristian och gångarna lades ett kalkstensgolv. En invändig ommålning utfördes där bl.a. predikstolen målades av målaren Gustaf Bernhard Brogren. 1909 utfördes glasmålningarna i korets fönster, målningarna utfördes och levererades av glasmålerifirman Linnemanns från Frankfurt am Main. 1918-20 gjordes en restaurering och ombyggnad av kyrkan. Programmet utarbetades av arkitekt Axel Lindegren. Vid arbetena sattes det runda korfönstret igen och glasmålningen överfördes till Sofiua församlingshem. En ny sakristia förlades i det norra sidoskeppet och ett sidokapell i det södra. En ny altarordning utfördes och en altartavla från 1700-talet signerad Casez tillkom, det altarkors som tidigare funnits flyttades till Östra kapellet. Kolonnkapitälen som förändrades på 1870-talets restaurering återställdes och en interiör ommålning genomfördes, bänkinredningen byggdes om. Syftet med restaureringen synes varit att återställa kyrkan till ett mer ursprungligt utseende. Fram till mitten av 1960-talet utfördes mest arbeten av underhållskaraktär men 1964 gjordes en total omputsning av kyrkan där det mesta av den gamla putsen knackades ned innan fasaderna blästrades och omputsades med ett putsbruk med hög cementhalt. Grundmuren genombröts med ett skikt av vattentät betong, detta gjordes för att hindra murverket att suga upp markfukt. Takytorna lades om med kopparplåt. Under arbetenas gång utbröt en brand som dock inte fick lika ödesdigra konsekvenser som branden 1790. Arbetena visade sig snart vara bristfälliga varför den gamla avfärgningen år 1968 blästrades av och ommålades med silikatfärg. De exteriöra arbetena följdes i början av 1970-talet av en interiör restaurering efter program av Per Rudenstam. Vid denna gjordes en total omputsning och ommålning av interiören. Det södra sidokapellet inreddes och smyckades av skulptören Margareta Engström. 1986 anslöts kyrkan till det fjärrvärmenätet. 1991 monterade isolerglas i alla fönster utom i koret och två år senare installerades ny bänkvärme i kyrkan. 1998-99 genomfördes en stor restaureringen av kyrkan. Restaureringen omfattade interiöra arbeten och åtgärdsprogrammet utarbetades av arkitekt Per Arne Ivarsson. Vid detta tillfälle togs den äldre putsen ned och fasaderna omputsades och kalkades. De invändiga snickerierna och fönstren rengjordes och ommålades. Det genomfördes också konservatorsarbeten på altaruppsatsen, strålglansen, predikstolen och orgelfasaden. 2004 gjordes utvändiga arbeten där sprickbildningar i putsen lagades och ny avfärgning utfördes, alla sandstensytor omfogades. Kyrkans koppartak omlades med ny kopparplåt på alla takytor utom på tornet där den äldre täckningen enbart behövdes kompletteras partiellt. |
