Stäng fönster JÖNKÖPING HELGEDOMEN 1 - husnr 3, SOFIA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Sofia Kyrka (akt.) | |
| 2005-01 |
| Historik |
|---|
|
När Jönköping flyttades på 1600-talet fanns på det nuvarande Väster mycket liten bebyggelse. Den dåvarande slottsförsamlingen använde Slottskapellet eller det Västra kapellet som församlingslokal. Med att staden utvecklades började församlingen växa och vid 1800-talet hade bebyggelsen trängt utanför 1600-talets stadsplan och sträckte sig nu mot väster som kommit att kallas Västra förstaden och slottsförsamlingen eller västra församlingen kom att bli trångbodda i Slottskapellet. 1859 beslutades att en ny kyrka skulle byggas men det beslutet skulle komma att dröja innan det genomfördes. År 1880 återuppväcktes frågan och kyrkans lokalisering diskuterades. Inledningsvis bestämdes att den nya kyrkan skulle uppföras i närheten av nuvarande Per Brahegymnasiet och den intilliggande gatan gavs därför namnet Kyrkogatan. När platsen var vald utlystes en arkitekttävling till vilken det inkom fem förslag som skickades till Överintendentsämbetet i Stockholm för godkännande. Alla förslag kom dock att förkastas av ämbetet vilka istället uppdrog en av sina egna arkitekter att utarbeta ritningar för den nya kyrkan. Arkitekten var Gustaf Dahl som var samme arkitekt som ritade Kungliga Bibliotekets nybyggnad och som 1883 utnämndes till professor i byggnadskonst vid Konstakademin. Den nya kyrkan ritade han i en ren nygotisk stil vilken kommit att bli populär vid det sena 1800-talet. Arkitekturen hämtade idealen från gotiken vilket i kombination med den nya tidens maskinella produktionssätt möjliggjorde ett byggande med ett överdåd och precision som sällan skådats. Dahls ritningar stadsfästes 1884 och nybygget inleddes 1885 men då på platsen för den nya salutorgsplatsen som istället fick flytta till det nuvarande Västra torget. Invigningen av kyrkan skedde i maj 1888 och med den nya kyrkan överfördes en del av de inventarier som togs till Slottskapellet i samband med att slottskyrkan brann 1737. Kort efter det att kyrkan färdigställts erhöll den sina glasmålningar. Dessa föreställer de heliga sakramenten och apostlarna Petrus och Paulus samt profeterna Moses och Elias. Vidare uppvisar fönstren en rik växt- och blomsterornamentik. Glasmålningarna utförde i München av den välrenommerade glasmåleriateljén F X Zettler, firman var en av de största företagen med verksamhet både i Europa som i Amerika. I början av 1900-talet tillkom dopfunten som är skuren i ek av folkskoleläraren D. Lindahl i Kosta. Under 1930-talet skedde mindre förändringar där bland annat urtavlan 1934 ersattes med en genomlysande dito. Det upprättades även ett ombyggnadsförslag för kyrkan. Uppdraget gavs åt den dåvarande stadsarkitekten Göran Pauli vars förslag föreskrev väldigt omfattande förändringar av kyrkobyggnaden. Bland annat ville Pauli att mittskeppet skulle avskiljas från sidoskeppen samt att kyrkans arkadbågar skulle ersättas med lägre valvringar och att det mesta av de arkitektoniska dekorationerna skulle rensas bort. Av dessa planer kom inget att genomföras, bidragande till detta kan varit att Pauli förolyckades i en bilolycka. Istället för en genomgripande ombyggnad genomfördes 1952-53 en restaurering av kyrkan efter program av arkitekten Johannes Dahl i Tranås. Vid arbetena rengjordes kyrkorummet och ommålades i en ny dämpad färgsättning. Fönstren sågs över och ersattes, altaret och predikstolen förändrades där predikstolen fick ett nytt ljudtak. Kyrkan fick ett nytt värmesystem och de parkettgolv som fanns ersattes med kalksten. Ett av korkapellen inreddes med bland annat en ny glasmålning som utformades av konstnären Knut Hallgren från Stockholm, Hallgren ritade även de nya ljuskronor som ersatte de ursprungliga. Det finns även noteringar som talar om att en exteriör ommålning genomfördes under samma tid under ledning av arkitekt Haakon Ahlberg. Den interiöra restaureringen följdes 1960-61 av en exteriör restaurering. För åtgärdsprogrammet stod arkitekten Lars Stalin i Jönköping som utarbetade tämligen omvälvande förändringar av kyrkan. Arbetena omfattade en omspikning av de skiffertäckta takytorna samt reparationer av tornspiran. Kyrkans takavvattningssystem ersattes med ett nytt. Fasaderna sågs över och reparerades med puts som infärgades i en tegelröd kulör. Ornamentik och putsytor målades sedan med färgtypen Cemcol som var tänkt att erbjuda fasaden ett skydd som likställdes med plåt. Vid den västra ingången gjordes ny dekorationsmåleri i sgraffitoteknik, måleriet utfördes av den italienska stuckatören Riccardo Reazzole. Stalin gav exteriören en mycket skarp färgskala med vilket han vill betona de plastiska formerna och stärka det gotiska uttrycket. För detta mötte han stor kritik där många ansåg att kyrkan nu lyste ilsket och kändes helt främmande. Under 1960-talet gjordes även mindre förändringar av orgelfasaden i samband med att nya pipor installerades av Åkerman & Lunds nya orgelfabrik. I början av 1980-talet gjordes mindre förändrings- och underhållsarbeten då ett antal av bänkarna i mittskeppets bakre delar plockades bort. En partiell invändig ommålning genomfördes under ledning av arkitekt K-E Gemfeldt. Större arbeten gjordes inför kyrkans 100-årsfirande. Då genomfördes en ombyggnad efter ledning av arkitekt Ingvar Selse. Under renoveringen rengjordes fasaderna och vid västentrén byggdes entrétrappen om och tillgänglighetsanpassades med två ramper. Invändigt rengjordes kyrkan och en handikappstoalett inrättades samtidigt som städrum och personalutrymmena kompletterades. Det ursprungliga cementmosaikgolvet sågs över och reparerades samt togs övergolvet i det norra korkapellet bort. Den senaste exteriöra restaureringen genomfördes 2000-02 under ledning av Lennart Dufwá på LD Service i Jönköping. Vid restaureringen blästrades fasaderna och lagades med stenlagningsbruk för at sedan åter avfärgas i en tegelröd kulör. Den starka kontrastverkan som kyrkan fick vid den restaureringen på 1960-talet dämpades något genom att den vita avfärgning som de dekorativa elementen hade gavs en varmare och mjukare ton. Sönderfruset tegel behandlades med rent kalivattenglas och vattenglas för att återställa teglets fuktmekanik. Alla fönster sågs över och renoverades, korfönstren som ursprungligen varit fasta monterades nu i lösa fönsterramar för att underlätta framtida underhåll. Den norra entrén byggdes om till utrymningsväg varvid den återställdes till sitt ursprungliga utseende, takytorna sågs över och skifferbeläggningen kompletterades samt fick tornet helt ny koppartäckning. Invändigt målades kyrkans stålkolonner om där de gamla färgskikten helt togs bort innan de ommålades med oljefärg, förgyllningarna rengjordes samtidigt. En nu pågående invändig restaurering syftar till att ge kyrkorummet en mer ursprunglig, kulört färgskala. Murytorna kommer ges en ljus, varm ton där snickerier som bänkinredning och innertak kommer ekådras. Dekorationer och ornamentik som kolonner kommer att målas ibland annat röda toner. Målsättningen är att stärka det nygotiska uttrycket. Förändringar i kyrkorummet kommer bl.a. bestå i nya förrådsväggar i form av spaljéväggar. Ett antal bänkar kommer även demonteras. |
