Stäng fönster KLIPPAN ÖSTRA LJUNGBY 9:1 - husnr 3, ÖSTRA LJUNGBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| öSTRA lJUNGBY KYRKA (akt.), ÖSTRA LJUNGBY KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Den kyrkliga historien i Östra Ljungby går tillbaka till senmedeltiden, då en romansk kyrka ska ha byggts på samma plats, där dagens kyrka ligger. Den gamla helgedomen försågs 1841 med ett nytt torn efter S F Bohms ritningar, som även visar ett sannolikt tvåkvadratiskt långhus och ett lägre, smalare kor. Det är således troligt, att den medeltida kyrkan haft en typisk romansk grundplan, avslutad av ett rakt kor eller möjligen en sedermera riven absid. Möjligen var gestaltningen påverkad av närheten till Herrevadskloster, vars cisterciensermunkar tros ha deltagit i flera av traktens kyrkobyggen. Bohm försåg tornet med rundfönster och en dekorativ takkrans längs takhuven, och på toppen en lanternin, klädd med gråmålad träpanel. I början av 1850-talet beslutade församlingen om en kraftig ombyggnad. Utvecklingen följde den allmänrådande trenden i Skåne vid tiden, där ett flertal kyrkor nyuppfördes eller byggdes om för de snabbt växande församlingarna. Beslut togs att behålla tornet, som ju bara hade några decennier på nacken, och att tillfoga detta ett helt nytt kyrkorum. Först anlitades A. J. Hallberg att upprätta ritningar, men sedan dessa visat sig för dyra att realisera omarbetades förslaget av Hallbergs konkurrent Anders Haf. De var två av de runt tio lokala skånska byggmästare vid tiden, som både ritade och byggde kyrkor, och därtill två av de mest produktiva. Förutom kyrkan i Östra Ljungby ligger Haf bakom bl.a. de i Bårslöv (1858) och Rebbelberga (1866). Som byggmästare för Östra Ljungby kyrka omtalas C. J. Öberg från Övarp. Ritningarna granskades av Överintendentsämbetets arkitekt Ludvig Hedin. Haf ersatte Hallbergs långhus med fyra valvslagna travéer med ett billigare och bredare kyrkorum med tunnvalv som tak. Vidare byttes den rakavslutade korsakristian mot en femsidig utbyggnad, och det tresidiga knäfallet mot en oval altarring. Bänkarna målades med ekfärg, ställdes på ett tegelgolv och fick framskärmar som följde altarrundens form. Altaret ställdes framför ett gotiserande skrank och pryddes av ett altarkors, och predikstolen överfördes från den gamla kyrkan. Andra delar behöll Haf och Hedin enligt Hallbergs förslag, såsom utformningen av fönster och fasadlistverk. Hedin avslutade sitt arbete med kyrkan 1862, då den västra orgelläktaren uppfördes efter hans ritningar. På läktaren ställdes en barockorgel, som man köpt året tidigare från Osby kyrka. 1906 ersattes torntakets träpanel av kopparplåt. 1908 gjordes en renovering av Theodor Wåhlin, som i sin roll som domkyrkoarkitekt var inkopplad i flera liknande uppdrag. Före restaureringen besiktade Wåhlin kyrkan, och konstaterade bl.a. att tegelgolvet var uttjänt av den kraftiga markfukten, och att järnkaminerna i kyrkan inte gav en tillräcklig uppvärmning. Hans lösning blev att ersätta teglet med kalkstensplattor, och att gräva ut för en gjuten teknikkällare med en värmeanläggning under långhuset. Bänkarna utskiftades, orgelläktaren sänktes, altar-ringen gjordes om, predikstolen flyttades mot koret och altarskranket mot sakristian byttes ut. Dörrarna till tornet och mellan lång- och vapenhus nygjordes, väggarna kvadermålades och absidvalvet och triumfbågen pryddes med dekormålningar. 1929 installerades den nuvarande orgeln bakom en fasad ritad av Nils Blanck. Samtidigt förändrades läktarbarriärens fyllningar vad gäller storlek och indelning, och barockorgeln flyttades ner till nuvarande läge i koret. Nästa stora renovering gjordes 1966 av Wåhlins efterträdare Torsten Leon-Nilsson. Han målade över Wåhlins väggdekorer, dämpade kvaderindelningen och täckte tunnvalvet med en vitmålad väv. Bänkkvarterens golv målades grågrönt, dörrarna i vapenhuset gråa. Färgerna på orgelfasaden, bänkarna, altaranordningen och predikstolen justerades. Väggen framför trappan i vapenhuset panelkläddes, altarskranket fick nya dörrar, de yngre fönstren innerbågar och de främsta bänkarna mot koret togs bort. I sakristian monterades ett undertak av spontad furu. 1972 byttes kyrkans plåttak till koppartäckning. När tornets lanternin inspekterades, fann man träpanelen från 1841 under plåten. I panelen satt fyra rektangulära ljudluckor, däremot fann man inga spår efter de bågformiga öppningar som redovisas på de ursprungliga ritningarna. 1981 renoverades kyrkan av Forsberg& Wikerstål arkitekter. Fasaderna putslagades och avfärgades med silikat, utvändiga snickerier och plåtavtäckningar sågs över och invändigt ordnades med en toalett under torntrappan. I början av 2000-talet togs två bänkrader bort i långhusets östra del för att ge plats åt ett litet kyrktorg med bord och bänkar. Samtidigt renoverades toaletten. 2015 gjordes en större exteriör renovering. Tornfasaderna omputsades helt, övriga ytor putslagades och exteriören ommålades med silikatfärg. Tornfönster och -luckor renoverades och målades, västportalens sandstensfris renoverades och taket lades om med ny skivtäckt kopparplåt med samma falsindelning som tidigare. |
