Stäng fönster ESLÖV HAMMARLUNDA 16:1 - husnr 1, HAMMARLUNDA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Hammarlunda kyrka (akt.), HAMMARLUNDA KYRKA (akt.) | |
| 2016-01 |
| Historik |
|---|
|
Hammarlunda kyrka är en romansk stenkyrka, troligen byggd under 1100-talets mitt eller andra hälft. På platsen har tidigare stått två stavkyrkor, uppförda efter samma mittaxel och med samma placering av långhusens norra och södra väggar som stenkyrkan. Det är därför sannolikt att kyrkorna avlöst varandra relativt omgående. Arkeologiska fynd tyder på att den första kyrkan byggdes under 1000-talets andra hälft. Efter en brand har denna ersatts av den andra kyrkan under 1000-talets sista decennier. Den nuvarande kyrkan som enligt traditionen är helgad till Sankt Anna bestod ursprungligen av långhus och kor med absid. Den höga kvaliteten på byggnadsmaterial och hantverksskickligheten i utförandet skulle kunna tyda på att kyrkan uppförts av en lokal storman med goda ekonomiska resurser och organisatorisk fallenhet. Entréer fanns ursprungligen i form av såväl syd- som nordportal i långhusets västra del. Långhuset hade även två högt sittande fönster i söder samt ett i norr. I absiden finns inga spår av äldre fönsterupptagningar, men det är troligt att ett fönster funnits på platsen för den sentida dörröppningen i öster. Koret tycks inte fått fönster förrän under senare medeltid, i samband med de valvslagningar som då utfördes i kor och långhus. Byggnadsarkeologiska spår tyder på att vapenhuset i söder har tillkommit ungefär samtidigt som valvslagningarna, och att långhuset innan dess haft platt innertak. I koret var möjligen den romanska takstolen synlig från kyrkorummet. Romanska kalkmålningar daterade till cirka 1225 föreställande Kain och Abel finns bevarade i koret ovanför valven. Professorn i konstarkeologi Otto Rydbeck kopplade i början av 1900-talet samman dessa med liknande målningar i Harlösa kyrka och hävdade att de måste ha utförts av samme mästare, en teori som senare har motsagts av teologie dr Knud Banning. Även taklaget i ek kan ha konstruerats under slutet av medeltiden, men då med delvis återanvänt virke. Dendrokronologiska undersökningar från 1970-talet, som förvisso beskrivs som osäkra, har daterat olika delar av takstolskonstruktionen till såväl mitten av 1000-talet, tidigt 1100-tal samt tidigt och sent 1400-tal. Tornets valvslagningar är stilhistoriskt daterade till 1200-talet, vilket är ovanligt tidigt, och skulle därför kunna vara samtida med tornets uppförande. Teorier som gjort gällande att rundtornet skulle vara ursprungligt från kyrkans uppförande har förekommit genom åren. En puts- och murverksundersökning som utfördes i början av 1990-talet, och som tycks vara det senaste inlägget i frågan, drar dock slutsatsen att tornet uppförts i ett något senare skede, sannolikt under tidigt 1200-tal. Ett av beläggen för detta är att den västra långhusgaveln har ursprunglig puts bakom tornets anslutande murverk. Rundtorn är sällsynta och finns idag endast på tre andra kyrkor i Skåne, nämligen Bollerups, Blentarps och Hammarlövs kyrkor. Funktionen har historiskt ansetts vara försvarsmässiga, där de i Hammarlundas fall åtta ljudhålen tolkats som senare förstorade skyttegluggar. Murverksundersökningarna på 1990-talet visar dock att fem av hålen är ursprungliga och aldrig har ändrats. Av de tre sekundära ljudhålen i väster och söder kan möjligen ett ha förstorats under senmedeltid, medan de andra två utvidgats först under 1700-talet. Vid utgrävningar i tornet på 1960-talet påträffades två stenkistor innehållandes ben från en man, en kvinna samt tre barn. Stenkistorna har stilhistoriskt daterats till 1150 respektive 1180 och därför antagits utgöra kvarlevorna av kyrkans byggherre. Att tornet i modern tid konstaterats vara sekundärt avfärdar en sådan förklaring. Fynden bör enligt nya teorier istället kopplas samman med en förändring i patronatsförhållandet och tornets primära funktion vid anläggandet tolkas som gravrum. En annan funktion, om än långt ifrån vetenskapligt belagd, är tornets helande kraft. Tre varv runt kyrkan, helst på S:t Hans-afton, sades göra gott för hälsan. Bäst blev effekten om man dessutom skrubbade ryggen mot tornet. Sedan valvslagningen och uppförandet av vapenhuset under senare delen av medeltiden har kyrkan genomgått väldigt få ändringar. Efter att biskop Flensburg 1875 besökt kyrkan och framhåller att den bör flyttas då den är ”skrymmande och osäker att beträda” upprättas två år senare ett om- och tillbyggnadsförslag av arkitekt Fredrik Wilhelm Scholander. Förslaget skulle inneburit rivning av vapenhus, kor och absid till förmån för korsarm och nytt kor med absid. Av ekonomiska skäl kom inget av detta att realiseras. De få förändringarna som skett efter medeltiden rör istället främst tillkomsten av ny fast inredning samt byte av taktäckningsmaterial. 1589 anskaffar kyrkan sin nuvarande altaruppsats och 1636 tillverkas läktarpredikstolen av bildhuggaren Jacob Kremberg. På 1730- eller 1740-talet repareras tornets murverk efter att ha rasat i söder och väster. En samtida beskrivning berättar att kyrkan har blytak bortsett från tornet som har stentak och vapenhuset som är belagt med tegel. På 1700-talet sker även fönsterutvidgningar i såväl långhus som kor. 1807 får kyrkan sin första orgel med orgelläktare efter ritningar av arkitekt Olof Tempelman, och 1841 målas och förgylls orgelfasaden. 1815 brinner prästgården i Harlösa ned och de äldre arkivhandlingar gällande Hammarlunda kyrka som förvaras där går förlorade. Efter ett ras muras 1850 södra väggen i vapenhuset om och entréporten byts ut. Arbetena bekostas av greve Axel Axelsson De la Gardie på Löberöds gods. Kyrkan byter vid ett flertal tillfällen under 1800-tal och tidigt 1900-tal taktäckningsmaterial. Blytaken försvinner i sin helhet på 1880-talet, enligt flera källor till förmånför tegel. Vapenhuset har vid denna tidpunkt spåntak. 1896 får tornet järnplåt, vilket det möjligen också kan ha haft tidigare, och övriga takfall täcks med asfaltspapp som 1920 ersätts av enkupigt lertegel med pappen bevarad under. Uppgiften om att taken bekläddes med tegel redan på 1880-talet för att väldigt snart därefter få papptak framstår som osannolika, troligen rör det sig om en planerad tegeltäckning som av ekonomiska skäl fått skjutas på framtiden. Kyrkans nuvarande orgel, byggd av Olof Hammarberg i Göteborg, installeras 1927. Kungliga Byggnadsstyrelsen beslutar 1951 om installation av elektrisk uppvärmning och sju år senare om att torntakets rödmålade järnplåt ska bytas mot kopparplåt. 1965 påbörjas omfattande arkeologiska undersökningar och restaureringsarbeten. Bland annat flyttas predikstolen till sin nuvarande plats vid norra långhusväggen, samtidigt som den återfår sin ursprungliga form. Vidare omfattar arbetena ändring av bänkarna, ny fot till dopfunten, invändig och utvändig kalkning, elektrisk ringledning mellan predikstol och torn, framtagning av sandstensportaler i långhuset, ändring av vapenhusets tak för att synliggöra tympanonen, förvaringsskåp i vapenhuset, ny trappa till tornet samt konservering av predikstol och altaruppsats. Vid mitten av 1990-talet genomförs underökningar av murverk och puts. Förutom vad som tidigare nämnts framkommer att kyrkan sannolikt varit oputsad ursprungligen, om än för en relativt kort period. Det första vitkalkade putslagret tillkommer möjligen redan på 1100-talet, och i fasadernas rundbågefris var då varannan båge rödfärgad. Efter en omputsning på 1500- eller 1600-talet målas varje båge röd och svart samtidigt som gråblå kvadermålningar utförs runt fönstren. Någon gång under 1800- eller 1900-talet spritputsas kyrkan istället för att som tidigare slätputsas. Efter undersökningarna föreslås en återgång till slätputs. Därtill utförs en rad renoverings- och restaureringsarbetet, såsom konservering av predikstol och altaruppsats samt restaurering av rundbågefriserna. 2002 avfärgas tornet med kalkcementfärg efter förslag från Forsberg & Wikerstål Arkitekter AB. |
