Stäng fönster VÄSTERVIK VÄSTERVIK 4:28 - husnr 59, SPÅRÖ BÅK
Byggnad - Beskrivning
| SPÅRÖ BÅK (akt.), Spårö båk (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
En båk är ett sjömärke vars syfte är att hjälpa sjöfarten navigera genom att utmärka en viss punkt eller markera en farled. Det som skiljer en båk från en fyr är att den inte har en fyrlåga. Båkar började byggas vid 1500–1600-talet men finns främst bevarade från 1700- och 1800-talet. Från mitten av 1800-talet byggdes mestadels fyrar istället. Spårö ligger i Tjust skärgård i Västerviks kommun. Ön är år 1231 omnämnd som en av platserna utmed den danske kung Valdemars segelled. Leden var en inomskärsled från Utlängan i Blekinge till nuvarande Tallinn i Estland. Redan vid den här tiden kan det ha funnits någon typ av sjömärke eller vårdkase på ön. 1664 finns det belagt att det fanns en kase här. Senare århundraden hade Spårö tillsammans med närliggande Grönö en viss försvarsteknik funktion för Västervik. På 1600-talet anlades en tullstation Grönösidan av Spårösund och funktionen kvarstod fram till 1940-talet. Båken på Spårö är ritad av överintendenten Carl Fredric Adelcrantz, år 1769. Han var en av sin tids ledande svenska arkitekter och ritade såväl Lejonbacken på Stockholms slott som Kina slott. Inspirationen till byggnadens utformning hade arkitekten sannolikt fått från ett fyrtorn i Neapeltrakten i Italien. Båken byggdes åren 1776–1777 av sten från ön. Byggnaden är 25,4 meter hög och har en kvadratisk form med torntak i svängd form. Taket var fram till 1925, då båken brandhärjades, klätt i spån. Efter branden fick byggnaden en takbeklädnad i fartygsplåt och nya bjälklag i delvis i betong. På plan 2 och 3 uppfördes också avbalkningar (enkla väggar) i trä för att skapa rum för övernattning och en kamin installerades. Under 1960-talet skedde några mindre förändringar som byte av vissa fönster till glasbetong och en gallergrind tillkom efter att byggnaden varit utsatt för vandalism. Trots förändringarna under 1900-talet kvarstår tydligt båkens 1700-tals arkitektur. Båken är en s.k. känningsbåk. Dess syfte var att vägleda sjötrafiken främst till inseglingen till Västervik som var en viktig handelsplats och sjöfartsstad. Den kunde också användas nattetid för att signalera till fartyg genom att korgar med glödande stenkol hölls ut genom fönstren. År 1884 tillkom den första fyren på Spårö, ritad av G E Höjer. Samtidigt uppfördes också en fyrvaktarbostad med ekonomibyggnader. Fyren ersattes är 1934 av en ny och den gamla införlivades i en ny vaktstuga. År 1947 elektrifieras fyren varför ingen bemanning längre krävde. Även efter att fyren uppfördes fyllde båken en funktion. Under första världskriget användes båken som utkikstorn. Fram till branden 1925 rymde den en meteorologisk mätstation och signalering till sjöfarten skedde genom stag och linor från båkens tak. Under 1900-talet har båken använts i mycket begränsad omfattning men utgör fortfarande ett tydligt känningsmärke i skärgården. Båkens underhåll och verksamhet sköttes sannolikt av Västerviks stad och skärgårdsboende innan fyren tillkom. En bofast befolkning finns först belagd i samband med att denna uppfördes i början på 1880-talet. Då bodde fyrmästare, fyrvaktare, deras familjer och enstaka pigor här. De övriga byggnaderna på Spårö berättar därför om den bemannade fyrens tidsperiod. |
