Stäng fönster MALMÖ HUSIE 172:280 - husnr 2, HUSIE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HUsie kyrka (akt.), HUSIE KYRKA (akt.) | |
| 2017-01-25 |
| Historik |
|---|
|
Husies första kända kyrka restes under medeltiden, på samma plats som dagens kyrka. Man vet inte säkert när detta skedde, men sannolikt under det sena 1100-talet- 1200- talet när de skånska socknarna formerades. Tack vare äldre beskrivningar kan vi rekonstruera en förhållandevis god bild av dess utseende. I domkyrkoarkitektens och professorns Carl Georg Brunius dokumentation från 1847 tecknas bilden av en typiskt romansk plan med tvåkvadratiskt långhus och ett lägre, enkvadratiskt kor med absid. Under senmedeltiden tillkom vapenhus i norr och söder. Det norra byggdes efter en tid på till ett torn, enligt Brunius på 1500-talet. Kyrkan eldhärjades 1624 med stora skador som följd. Under följande decennier kom kyrkan successivt att repareras, inte minst de hårt åtgångna murarna, och ny inredning att införskaffas. I kyrkoräkenskaperna från 1665 beskrivs kyrkan som en korskyrka med torn, byggd av gråsten och täckt av tegel och skiffer över tornet. Arbetena under 1650- 1850 rörde i huvudsak tornet. Dess ytterväggar murades delvis om, öppningarna förändrades och taket täcktes av bly. I början av 1800-talet gjordes utbyggnader i korsvirke på vapenhusen, som användes som förrum resp. sakristia. I jämförelse med övriga Skåne låg de sydvästskånska kyrkorna tätt, vilket gjorde att behovet av större kyrkor satte in jämförelsevis sent. I trakten uppfördes t.ex. hela 20 nygotiska kyrkor runt sekelskiftet 1800-1900, men det fanns även exempel på kyrkor som utvidgades tidigare. Kombinationen av en kyrka i dåligt skick och den snabba folkökningen resulterade under 1850-talet i, att Husie församling bad Brunius att ta fram ritningar till en ny helgedom. Han hade, i kraft av sitt ämbete men också tack vare många personliga kontakter, förnyat allmänintresset för den medeltidsinspirerade arkitekturen i stiftet. Han ritade fem kyrkor och restaurerade därtill ett stort antal i sin konsekventa arkitektur, där romanska och gotiska stilelement vävdes samman med klassicismens symmetri, axialitet och ljusföring. I närheten av Husie var han bl.a. inkopplad i ombyggnaderna av Oxies- (1848-49) och Södra Sallerups (1863-64) kyrkor. Kyrkan i Husie liknade på många sätt Brunius arbete i Stora Harrie (1851), som också hade Johan Stenberg som byggmästare. I båda fallen lades ett nytt korsformat kyrkorum med tresidigt kor till det befintliga tornet, som istället anpassades till nybyggets karaktär. Tornen, vars tjocka murar ofta var i bättre skick än övriga kyrkans, skonades i runt tredjedelen av de skånska nybyggena 1850-1910. I Brunius fasader balanserades putsade gråstensytor mot naket tegel i friser, blinderingar och omfattningar, och taken täcktes av tegel. Kyrkorummet vitputsades, fick golv av gula tegelplattor och täcktes av kryssvalv. I fokus stod altaret, som pryddes av ett träkors och belystes av rundbågiga fönster bakom skranket mot sakristian. De flesta gamla inventarier skattade åt förgängelsen; Brunius hade vanligen som princip att dessa skulle avlägsnas för att inte störa den nya byggnadens ideala skick. Arbetena med tornet blev omfattande i Husie; dess placering på tomten i norr krävde att alla öppningarna gjordes om så att kyrkorummet på traditionellt sätt kunde tillfogas i öster. Tornets takstol var rutten och behövde bytas ut, och stora delar av murkrönen murades om. Inte heller fanns där ett medeltida valv att spara, utan Brunius valde att slå ett nytt valv över vapenhuset. Arbetet startade 1855 och avslutades 1857. Under byggtiden förändrades ursprungsförslaget något; bl.a. målade man bänkarna i grågrönt och vitmarmorerade predikstolen och altaranordningen, trots att Brunius själv yrkat på ekfärg som ytskikt. Han föredrog vanligen behandlingar, vars kulörer överensstämde med materialens egna. Sedan invigningen har kyrkan reparerats vid flera tillfällen, samtidigt som långhuset och koret upprepande transformerats för de gällande stilidealen. I beskrivningen nedan listas endast viktigare arbeten, som har påverkan på kyrkans utseende av idag: 1858 avskiljs vapenhuset av en brädvägg med en slagdörr mot långhuset. 1867 byts tegeltaket över kyrkorummet mot spån. Två fönster sätts in i norra takfallet. 1878 ersätts de då ruttna fönsterbågarna av trä med gjutjärnsbågar. Glasen tas tillvara till de nya fönstren, som får samma storlek och indelning som de gamla bågarna. 1883 byggs den nuvarande orgelläktaren och orgelfasaden av Jeppa Persson. 1895 görs en renovering under ledning av Malmös stadsarkitekt Salomon Sörensen. Kyrkorummet får ett gotiskt anslag med kvadermålade väggar och en stjärnhimmel i korvalvet. Långhuset avgränsas med en cementbarriär mot koret, vars nya upphöjda golv täcks av viktoriaplattor. Brunius altaranordning rivs och byts mot ett gotiskt skrank med en nisch för en Kristusfigur i kopia efter Bertil Thorvaldsens förlaga. En ny dopfunt av cement sätts in. Bänkarna avkortas och ådras likt orgelfasaden, predikstolen och innerdörrarna i ekfärg. Utvändigt repareras de ständigt underhållskrävande fasaderna, hela spåntaket förnyas och blytäckningen över torntaket ses över. 1902 täcks spåntaket med en skyddande papp. 1928 täcks torntaket av svartmålad plåt. 1936 installeras en ny klockstol av järn. Spiraltrappan från vapenhuset upp i tornet tas bort och ersätts av en uppgång inifrån orgelläktaren. 1937 grävs ett pannrum ut under kyrkan. De vattenburna radiatorerna monteras i inhuggna nischer under långhusfönstren. Golven görs om helt med maskinslagen tegel i gångar och vapenhus och nya bräder i bänkkvarteren. Alla snickerier avlutas, slipas rena från färg, målas och mattlackeras. Färgsättningen går i grått med röda och gråblå accenter, som står mot valv och väggar i gulgrått. 1938 går arbetena vidare exteriört. Efter besiktning av den nye stadsarkitekten August Stoltz, får J A Persson i uppdrag att omputsa fasaderna helt. Håligheterna fylls med cementbruk, trasigt tegel ersätts och alla ytor vitmenas med kalk. De tidigare synliga tegelfriserna och omfattningarna försvinner således under den nya spritputsen. Under arbetets gång visar sig tornets gavelrösten och blinderingar så förvittrade, att de måste tas ner och ommuras. Tornets murverk har dessutom så stora sättningssprickor att det måste förstärkas. Till sist rivs hela yttertaket på tornet. Stommens virke kompletteras, påbyggs och riktas och den svarta plåten ersätts med kopparplåt på papp och brädor. 1962 byts taktäckningen ånyo ut, bortsett från över tornet, till befintlig täckning. Den papptäckta spånen behålls som underlag för gula, enkupiga falstaktegelpannor. 1973-74 genomförs en stor renovering efter handlingar av Lennart Strömbeck. Dessa grundar sig till stor del på ett förslag som tagits fram av domkyrkoarkitekten Eiler Graebe 1963. De yttre förändringarna gäller översyn av all utvändig puts, utbyte av en otät ytterdörr och framför allt utbygget av en sakristia vid södra korsarmen. Tillbygget görs med kanalmurar av tegel som putsas och dekoreras med samma slags gesimser som de längs Brunius murar. Öppningen mot kyrkorummet görs om och fönstret ovan öppningen muras igen. Samtidigt görs portalen till den gamla sakristian om till ett fönster, som pryds med en blyinfattad glasmålning skapad av Erik Olsson. För att synliggöra målningen rivs både altarbordet, -uppställningen, väggen mot sakristian och betongräcket mot långhuset. Ett nytt altare muras och ställs fritt i koret. Viktoriaplattorna på dess golv rivs och ersätts av kalksten, som även används som beklädnad till trappstegen mot långhuset. Dopfunten och bänkinredningen förnyas, undantaget dörrarna som sparas från Brunius inredning, och orgelläktaren förlängs 80 cm in mot långhuset. Järnfönstren renoveras och förses med innerbågar. Även färgsättningen förnyas helt; alla väggar vävas och vitmålas medan inventarierna stryks med lackfärg och ådras. Orgelläktaren, -fasaden och predikstolen förses med dekorer i guld. I samband med renoveringen 73-74 utförs en byggnadsarkeologisk undersökning av det gamla tornet. När putsen avlägsnats blottas två igenmurade medeltida nischer längst ned på tornets norrfasad. I den södra muren återstod endast fragmentariska rester av medeltida murverk. Bland dessa identifierades delar av en lång valvbåge, som utgjort stöd för öppningen mellan tornet och det medeltida långhuset. Ovanför de ursprungliga tegelpartierna fanns i murarna ett tydligt skifte till ett jämnare förband, som bekräftade att det gamla vapenhuset blivit påbyggt. Vidare kunde man genom murverksstudierna bekräfta, att tornet efter en tid blivit ytterligare påbyggt. Vid detta tillfälle tog man bl.a. upp en dörr mot norr, som idag är omgjord till fönster, och ett fönster mot öster som Brunius gjorde om till koppling mot långhusvinden. Dörren nåddes högst sannolikt med en utvändig trappa. 2000 byggs handikapprampen vid kyrkans norra sida om och bekläs med klinker. Ritningen tas fram av Inger Adler, Inark. 2004 förses rampen med ett smidesräcke. 2005 breddas sakristian efter handlingar av Ateljé Alfa arkitekter, bl.a. för att ge bättre plats åt förvaring och en handikapptoalett. 2008 installeras den nuvarande orgeln bakom orgelfasaden från 1883. 2017 målades kyrktornet. (Efter inventeringen.) |
