Stäng fönster GÖTEBORG VASASTADEN 9:9 - husnr 1, VASAGATAN 16 - VIKTORIAGATAN 9
Byggnad - Beskrivning
| Heymanska villan (akt.) | |
| 2014-09-18 |
| Historik |
|---|
|
Heymanska villan vid Vasagatan är uppförd i mitten av I 870-talet av grosshandlande Gabriel Heyman, tidigare delägare av handelsfirman H. J. Heyman & Co men vid denna tid bl. a. stadsfullmäktig. Med sitt privatpalats, den första byggnaden vid den nya yttre ringboulevard som enligt Göteborgs stora utvidgningsplan 1866 skulle löpa parallellt med Nya Allen utefter Vallgraven, avsåg Heyman att slå an tonen i den nya stadsdelen. Här hade Göteborgs Byggnads AB, där Heyman var delägare, inköpt ett helt tomtkvarter avsett för sammanbyggda stenhus. Man avsåg att vid det breda esplanadstråket, mittemot ett kvarter för friliggande hus med trädgårdar, uppföra en länga exklusiva bostadshus. Med praktfull fransk fasadarkitektur skulle dessa överglänsa det modesta s.k. engelska kvarteret, vilket 1872-7 4 byggdes vid den ståtliga Kungsportsavenyn. Heyman valde för egen del en stor hörntomt vid stadsdelens två korsande raka huvudstråk som stod i bekväm förbindelse med andra stadsdelar: den breda esplanaden Vasagatan från Kungsportsavenyn i öster, Viktoriagatan med gamla staden inom vallgraven i norr och det blivande villaområdet i bergsluttningen söderut. Stadens byggnadsbestämmelser i kvarter för tätt bebyggande föreskrev att fasaderna mot gatan måste följa hela tomtgränsen mellan brandmurarna mot granntomterna. Detta innebar således att Heymans villa skulle ligga inbyggd i ett konventionellt stadskvarter. Byggnaden gestaltades av Adrian C. Peterson i fransk barockartad nyrenässans med kraftfullt förkroppade fasader i två våningar med högre rumshöjder än i samtida hyreshus. De utkragade hörn- och ändpartierna markerades ytterligare av fasad- och takuppbyggnader över taklisten. Adrian C. Peterson var under 1870- och 80-talen det förmögna Göteborgs flitigast anlitade arkitekt, som även formgav många västsvenska kyrkor. Heymans palats fick en för det framträdande hörnläget passande arkitektonisk utformning i stenimiterande puts med vissa dekorativa detaljer av zink eller trä. Med sin säregna och lovordade yttre gestaltning kom Heymanska villan att bli en av Göteborgs mest avbildade sevärdheter. Hörnrisalitens balkonger till övervåningens salong utfördes som stenimiterande balustrader i trä med rundade hörn, men dessa är inte utsatta på vare sig nybyggnadsritningar eller den ändring av huset som gjordes av en ny ägare 1891 och berörde gårdssidan. Av bilder att döma byggdes åtminstone balkongen mot Vasagatan under Heymans tid, den mot Viktoriagatan kan ha tillkommit senast som följd av ägarbytet 1890. Heymans villa fick vid kvarterets fortsatta bebyggande 1877-78 inga efterföljare som grannar utan blev ett exklusivt inslag med personlig egenart i ett av det nya borgerliga bostadsområdets tätt bebyggda stenstadskvarter. Den uttrycksfulla franska arkitektur som Heyman valde för sitt residens tillämpades dock i de anslutande trevånings hyreshusens fasader med krönande mansardvåningar och blev 1870-talets modestil för tät kvartersbebyggelse i 3-4 våningar. De ståtliga "Rappska husen" (1875), utgörande ett av parkkvarteren, och "franska kvarteret" (1875-78) vid Kungsportsavenyn var de främsta exponenterna för denna stiltrend. Fabrikör Emil Nilsson, som 1890 blev villans nya ägare, lät arkitekt Adrian C. Peterson rita en ombyggnad med en tillbyggnad mot gården över portgången. En ansökan härom avslogs av byggnadsnämnden då den kvarvarande gårdsytan blev betydligt mindre än tillåtet i byggnadsordningen, men bifölls sedan Nilsson förklarat att han skulle riva en del av stallet motsvarande tillbyggnadens storlek. Den välkända byggnaden såldes 1944 till Göteborgs Tekniska Institut (GTI), som gjorde en större ombyggnad till undervisningslokaler med bibehållande av de rikt dekorerade rumssviterna mot Vasagatan. Efter nära 30 års verksamhet lämnade skolan byggnaden, som övertogs av Röda Korset och ändrades till kontor och möteslokaler. I undervåningens hörndel med den gamla matsalen inrättades en offentlig servering som blev mycket populär. De av sättningar och frost skadade gatufasaderna reparerades i samband med ombyggnad 1973 utan hänsyn till äldre materialkaraktär och utförandeteknik. Alla ytor sprutades med en strukturputs som effektivt smutsades av sot. De ruttna balkongräckena av trä på hörnrisaliten byttes i mitten av 1990-talet ut till nya av liknande typ varvid man dock avvek från den ursprungliga utformningen. Underhållet av fastigheten hade vid denna tid blivit alltmer eftersatt och delar av ursprunglig inredning gick förlorad när verksamheten ökade utnyttjandet av lokalerna. Före detta Heymanska villan inköptes 1995 i förfallet skick av Axson Förvaltning KB, som anslöt sig till ett pågående grundförstärkningsprojekt i Vasastaden och åtgärdade takläckage. Därefter vidtog invändig ombyggnad och iståndsättning för att möjliggöra en ny, ekonomiskt bärkraftig verksamhet. Samtidigt inleddes en successiv restaurering av de bevarade interiörerna i samråd med Länsstyrelsen, som även beviljade kulturstöd. De nedgångna fasadernas reparation diskuterades också, men måste av ekonomiska skäl uppskjutas. Göteborgs stad antog år 2002 detaljplan för kvarteren 1-9 i stadsdelen Vasastaden med den generella skyddsbestämmelsen q l för samtliga 70 fastigheter och den starkare bestämmelsen q2 för Heymanska villan och 15 andra fastigheter, vilka bedömdes ha kulturhistoriska värden motsvarande byggnadsminnesklass. Källhänvisning: Byggnadsminnesförklaring av Heymanska villan 2014-09-18, Länsstyrelsen Västra Götaland |
