Stäng fönster GÖTEBORG STYRSÖ S:50 - husnr 1, STYRSÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| STYRSÖ KYRKA (akt.) | |
| 1997-03-12 |
| Historik |
|---|
|
KYRKANS FÖREGÅNGARE Den äldsta kyrkplatsen på Styrsö ligger vid Brännholmsviken på öns södra del. Den gamla begravningsplatsen benämns ibland "vikingakyrkogården", men har efter undersökningar visat sig härröra från kristen tid. Styrsös första kyrka, "Styresöö Capell", låg på denna plats. Kapellet omnämns i skriftliga källor från 1500-talets slut. Det är inte närmare känt när det uppfördes eller hur det var utformat. Under sillfiskeperioden 1556-1589 skedde en kraftig befolkningstillväxt på ön, så det är inte otroligt att det byggdes under denna period. Enligt muntlig tradition ska kapellet ha förstörts av fiender eller eldhärjats, men det finns ingen bevarad dokumentation som belyser vad som verkligen hände. Under 1600-talet (förmodligen under 1640-talets slut) ersattes kapellet med en träkyrka på den nuvarande kyrkplatsen. Avbildningar saknas även här, men i text beskrivs en rödmålad tegeltäckt träkyrka med klockstapel, belägen inom den nuvarande kyrkogårdens murar. Vid reparationer år 1683 tillkom predikstol och altartavla av bildhuggaren Marcus Jäger, samt "nya stolar och målning på tak och wäggar". I början av 1700-talet fick kyrkan en klockstapel. Den färdigställdes, med brädfodring, vid tiden kring 1720. Kyrkklockan bär en inskription från 1712. STYRSÖ FÖRSAMLING OCH PASTORAT BILDAS 1711 bildades Styrsö församling. Redan några år tidigare, år 1708, fick man en egen kyrkoherde vid namn Hans Jonas Smitt. Styrsö kom att ingå i ett provisoriskt pastorat tillsammans med Örgryte, Fässberg, Råda, Kållered och Askims socknar för att först 1732 bilda eget pastorat. STYRSÖ KYRKA UPPFÖRS Mot mitten av 1700-talet var träkyrkan förfallen och det beslutades att låta uppföra en ny kyrka i sten. Byggandet startade år 1751. Kyrkan invigdes av kontraktsprosten Sven Jakobsson i Lundby den första söndagen efter påsk år 1754. Senare samma år hölls en auktion där materialet från den gamla träkyrkan (tegeltak, väggar, dörrar och fönster) såldes. Flera av träkyrkans inventarier återanvändes dock i den nya kyrkan. Styrsös nya kyrka var inte fullt iordningställd när den invigdes. De sista arbetena avslutades 1759, bland annat byggdes kyrkans innertak detta år. HÄNDELSER UNDER 1700-TALET I protokollet från 1763 års biskopsvisitation, bara några år efter kyrkans färdigställande, befanns kyrkan vara i gott skick med några få påpekanden. Biskopen påtalade nödvändigheten av ett nytt golv och behovet av nya "stolar". Dessutom behövdes ytterligare en dörr som utrymningsväg. Församlingen hade vi denna tid redan planerat att lägga in ett stengolv i kyrkan. Mellan 1763 och 1766 bokförs tre inköp av sten till kyrkogolvet, både Ölands- och Gotlandssten. 1766 anlitas en murmästare från Halland för golvläggning samt för in- och utvändig rappning. En snickare anlitas också och troligtvis tillverkas nya bänkdörrar, då man köpte in 4 dussin brädor och 32 par gångjärn. Det tunnvälvda innertaket försågs år 1767 med takmålningar av målarna Jonas Dürcks och Spaak. Motiven kom att väcka en del opposition. Vid ett besök av biskop Wingårdh år 1804 framhölls en avbildning av Gud som särskilt anstötlig, då Gud "likwel är en Ande och icke hafwer kropp". Målningarna kritiserades även vid nästa biskopsvisitation år 1858, men de blev kvar fram till 1870. Redan då kyrkan uppfördes uttrycktes åsikter om att den var för liten för församlingen. År 1795-96, under ytterligare en av de stora sillfiskeperioderna, förlängdes den åt öster med 9 alnar (knappt 5,5 meter). Arbetet leddes av murargesällen Lars Sjöberg från Mölndal. Koret fick samma form som tidigare och två fönster tillkom. En dörr togs upp i den södra väggen, invid koret. Tak och väggar reparerades. Liksom under de flesta stora arbeten på Styrsö kyrka deltog församlingsbor i arbetet. STYRSÖ KYRKA UNDER 1800-TALET 1803 målades den tillbyggda östra delen. Altaret och predikstolen renoverades. Några decennier in på 1800-talet blev det aktuellt med reparationer på kyrktornet, då detta drabbats av svåra sättningsskador och kraftigt förfall. Diskussioner fördes om att ersätta det befintliga tornet med ett i sten, men man enades till slut om att iordningställa tornet i samma konstruktion som tidigare. 1837 gjorde byggmästare Plath från Göteborg ett ombyggnadsförslag och arbetet leddes av Johannes Börjesson i Kopparbo. Det återuppbyggda tornet fick en sockelvåning i murverk med en relativt låg tornöverbyggnad i trä, en korsvirkeskonstruktion i gran. Tornöverbyggnaden rödfärgades och det fyrsidiga torntaket lades med taktegel och försågs med en ny vindflöjel av tenn med inskriptionen 1838. Det gamla tornets byggår, 1752, fick stå kvar på fasaden. Kyrkans ringklocka göts om och förstorades. Klockan fick då ytterligare en inskription jämte den ursprungliga från 1712. I kyrkoräkenskaperna redovisas inköp av fönster år 1843. Troligtvis sattes kyrkans nuvarande fönster in vid denna tid. År 1856-57 fick kyrkan sin första orgel, tillverkad av Söderlings verkstad i Göteborg. Den ersatte det psalmodikon som inköptes 1832. I samband med detta uppfördes en ny läktare. Målningarna på läktarbröstningen bevarades från den äldre läktaren. 1869-1870 genomgick kyrkan en del reparationer och förändringar. Taket reparerades och interiören målades om i ljusa blå och vita kulörer efter samtidens nyklassicistiska ideal. En ny altarring inköptes 1870 och altaruppsatsen och predikstolen fick förgyllning. Det omdiskuterade måleriet i kyrkorummets tak ersattes med det nuvarande i pärlspont. KYRKAN UNDER 1900-TALET Nästa stora renovering planerades och genomfördes 1915-1917. Åtgärderna i kyrkorummet omfattade diverse reparationer och ommålning. Kalkstensgolvet justerade och kompletterades. Väggarna kalkfärgades i bruten vit, tak och fönster vitmålades. Altare, altarring, predikstol, läktarbröstning och bänkar rengjordes. År 1917 anskaffades en ny orgel från Hammarbergs orgelverkstad. Orgelfasaden bevarades och rengjordes. Samma år anlitades konstnären Albert Eldh för att ta fram den ursprungliga färgsättningen på bänkarna. Eldh fann att de ursprungligen varit målade i tre färger: rödbrunt, gult och blågrönt. Ryggstödens ramstycke och baksidor var rödbruna, ryggstödens fyllningar samt alla listverk gula. Fyllningarna i bänkdörrarna var blågröna med en kraftig ådring i blått. Väggpanelerna var också bemålade i samma mörkt brunröda ton. Målningen på bänkdörrarnas fyllning gick att ta fram under den befintliga ekådringen medan övrig målning återskapades. Restaureringen leddes av Teodor Wallström från Lödöse. Epitafiet över den isländska biskopsänkan och det snidade akterstycket utlånades till Göteborgsutställningen 1923. Efter utställningen deponerades föremålen hos Göteborgs Museum. År 1929 fortsatte arbetet med att återskapa kyrkorummets ursprungliga färgsättning. Nu kom turen till altaruppsats, predikstol och läktarbarriär, som åtgärdades av konservator. Den färgsättning som togs fram daterades till 1700-talets mitt, mörka äldre lager med svart och rött fanns därunder. Läktarbröstningens apostlabilder befriades från senare påmålningar, bl.a. 1870-talets tillägg av "veritabla kaiser-Wilhelms-mustascher". Golvuret restaurerades. År 1946-47 gjordes en tillbyggnad för sakristia i anslutning till den norra långväggens östra del. Arkitekt var Gustav Holmdahl. Tillbyggnaden utfördes i putsat tegel på en betongplatta. Mellan sakristian och kyrkorummet gjordes en öppning med en valvbåge i betong. I samband med tillbyggnaden utfördes en del underhålls- och ändringsarbete. Väggarna slätputsades invändigt och fasta inventarier restaurerades. Bänkinredningen ändrades, bänkryggar och sitsar vinklades om och breddades. Altarbordet breddades och hela altaruppsatsen flyttades till nuvarande plats vid korväggen. Fasaden putsades om med spritputs och vitkalkades. Belysningen utökades och en elektrisk värmeanläggning installerades. Orgeln (från 1917) byggdes om år 1959. Orgelfasaden från 1875 byggdes om ganska kraftigt. Arbetena utfördes av Hammarbergs orgelverkstad. År 1960 genomgick kyrkan en genomgripande restaurering under ledning av arkitekt Axel Forssén. Byggmästare var Helge Hallberg, Styrsö. Bänkarna byggdes om igen och avståndet mellan dem ökades, varpå några bänkar togs bort. Äldre färgsättning togs fram och interiören målades. De återstående resterna av de gamla takmålningarna, på tvärbjälkar och taklist, togs fram och återställdes. Sakristian fick en ny skåpsinredning. Det isländska epitafiet och det snidade akterstycket som sedan 1920-talet varit deponerat hos Göteborgs Museum respektive Sjöfartsmuseet återfördes till kyrkan. År 1983 reparerades tak och fasader efter åtgärdsprogram av DEFYRA Arkitekter AB. När tegeltaket lades om återanvändes det befintliga enkupiga teglet i så stor omfattning som möjligt. Vindsbjälklaget isolerades och fasaderna reparerades. Samtliga snickerier skrapades, lagades och målades. Ytterligare arbeten genomfördes 1991, efter ritningar av DEFYRA. Kalkstensgolven i långhus, kor och vapenhus fick ett nytt undergolv av betong. Innertaket målades i nuvarande blå nyans. De främsta och bakersta bänkraderna togs bort. Kyrkans äldre inventarier, inklusive läktarbröstningen, behandlades av konservator. Vissa delar ändrades såsom predikstolens trappa och altarets fundament, som sänktes. Fönster och innerdörrar justerades och målades, fönstren hängdes på gångjärn. Läktaren fick ny trappa och barriären fick en överliggare. Toalett installerades i vapenhuset. Ny skåpsinredning byggdes i sakristian och under läktaren. Ytterdörrarna till tornet, långhuset och sakristian ersattes med nya för att möta brandsäkerhetskrav. Nya luckor monterades i tornet. De putsade väggarna åtgärdades invändigt och utvändigt. Invändigt lagades de medan ytterfasaden putsades om med hydrauliskt kalkbruk. Flera underhållsåtgärder samt ändringar för bättre funktion och säkerhet genomfördes utöver detta. |
