Stäng fönster GÖTEBORG HOVÅS 3:314 - husnr 1, ASKIMS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ASKIMS KYRKA (akt.) | |
| 1992-02-02 |
| Historik |
|---|
|
SOCKNEN Askims härad omtalas i skrivna källor redan under 1200-talet. Namnet Askim (Askheim) indikerar en gammal och centralt belägen boplats. Socknen Askeme omnämns första gången år 1420. Den gamla kyrkan tros ha uppförts under 1200-talet. Vid åtminstone fem olika tillfällen mellan 1611 och 1721 berördes Askim av krigshändelser, vilket torde ha hämmat socknen utveckling. Huvuddelen av befolkningen livnärde sig som bönder, men fiske och sjöfart har också varit viktiga näringar. Sillfiskeperioden mellan 1752 och 1808 skänkte välstånd till bygden, den efterföljande perioden blev dock ekonomiskt svår. Laga skifte påbörjades under 1840-talet. Byarna var klungbyar, de flesta med bebyggelse av radby-karaktär. Jorden var bördig men socknens bergiga karaktär hindrade bildandet av större jordbruksenheter. Intresset för jorden splittrades också av fiske och sjöfart. Mellan 1860 och 1875, vid tiden strax före den nuvarande kyrkans uppförande, bodde ungefär 1 300 personer i Askims socken. Utflyttning och emigration ledde till en nedgång i folkmängden under 1890-talet, men efter 1903 vände kurvan uppåt igen med anledning av Göteborgs expansion och Säröbanans anläggande. Det var främst villabyggandet som stod för ökningen och socknens norra del fick snart en mer utpräglad tätortskaraktär. Under andra halvan av 1900-talet har bebyggelsen kompletterats med mer storskaliga bostadsområden. Askims kommun införlivades med Göteborgs stad 1974, vilket medförde att Askims församling blev en del av Göteborgs kyrkliga samfällighet. ASKIMS GAMLA KYRKA Askims första kyrka var en medeltida stenkyrka, belägen på en höjd i socknens norra del. Det finns inga bevarade bilder av den gamla kyrkan, vilket gör att man får förlita sig på skrivna källor när det gäller kyrkans utseende. Det är likaså okänt när kyrkan uppfördes, men en ungefärlig datering har gjorts utifrån dopfunten. Den har tillskrivits mästaren Thorkillus, verksam på 1200-talet. Ett inventeringsprotokoll från 1830 ger en ganska tydlig bild av kyrkans utseende. Den var uppförd i gråsten med fyra fot tjocka murar, och var ungefär 21,7 meter lång, 9,5 meter bred, 4,4 meter till takresningen och 9,5 meter till åsen. Taket var tegeltäckt och den hade fem fönster. Kyrkan saknade torn men hade istället en fristående klockstapel med rödmålad träbeklädnad och ett blytäckt tak krönt av en vimpel med årtalet 1699. Inredningen beskrevs ganska utförligt. På trägolvet stod 23 masurfärgade bänkar på var sida om gången, dessutom stod två bänkar i koret. Bak i kyrkan fanns en vitmålad läktare som vilade på 17 pelare. Åtta takbjälkar förband de tjocka murarna och Göteborgsmästaren Johan Ross hade 1734 försett taket med målningar av moln och änglar. Kyrkan rymde 400 personer. Predikstolen och altartavlan beskrevs vara i gott skick. Läktarfronten hade sannolikt fått en dekorativ bemålning år 1629, som senare övermålats med vitt. Vid inventeringstillfället omtalas ingen orgel, men mot 1800-talets mitt tillkom en sexpipig orgel byggd av J. N. Söderling. Vid mitten av 1850-talet restes önskemål om en större kyrka med mer central placering i socknen. Diskussionerna fördes under flera år, innan kyrkostämman 1868 slutligen tog ett beslut om att uppföra en ny kyrka. Det sista kapitlet om Askims gamla kyrka skrevs i och med att en brand bröt ut mitt under pågående gudstjänst den 12 november 1876. Kyrkan blev totalförstörd. Församlingen enades nu om att uppföra en ny kyrka på en högt belägen tomt på hemmanet Stora Hovås ägor. ASKIMS NYA KYRKA UPPFÖRS Ritningar till den nya kyrkan upprättades sannolikt av Ludwig Hedin (Hedin var en flitigt anlitad kyrkoarkitekt vid tiden och han har signerat kopior av nybyggnadsritningar i Byggnadsstyrelsens arkiv.) Byggmästare var August Krüger, Göteborg. Bygget pågick under det sena 1870-talet och byggnadsmaterial hämtades delvis från den gamla kyrkan. Invigningen skedde första söndagen i advent 1879. Den gamla kyrkans altartavla från 1726 blev svårt skadad i branden, men renoverades 1881 (av spegelmakare I P Wickström, Majorna, Göteborg) och installerades i den nya kyrkan. Andra inventarier som räddades var bl.a. ett svarvat dopställ från 1600-talets slut, en kyrkkista med tre lås och ett golvur av Olof Rising, Göteborg. Kyrkklockorna hängde i en fristående klockstapel som klarade sig undan branden och de kunde överföras till den nya kyrkan. Den nya kyrkan fick en orgel av orgelbyggare Molander. Kyrkan målades invändigt år 1881 av C. A. Nilsson. ASKIMS KYRKA UNDER 1900-TALET Arkitekten Yngve Rasmussen gjorde 1921 ett förslag till ommålning av kyrkans interiör. Trätak och konsoler linoljemålades med stöppling i brutet vitt. Väggarna målades med limfärg, ljust grå med ljusare svampning. Nedre delen av väggarna mattfernissades eller limfärgades i en mellangrå färgton. Fönster linoljemålades i brutet vitt, nischer målades ljusgrå. Dörrar och läktarbarriär linoljemålades i "liknande ljusa färgton som tidigare". Bänkar linoljemålades och kopalfernissades i pärlgrått. Orgelfront, altarbarriär, predikstol m.m. linoljemålades i svagt grått, förgyllningar renoverades. Arbetet utfördes av J. A. Bergs Sterbhus, Mölndal. Elektrisk belysning installerades år 1931. Den östra kyrkogårdsmuren lades om 1932-1933 och nya grindar sattes upp. Arbetet planlades av arkitekterna Axel Forssén och Andrew Person (grindar). Två korfönster, målade av konstnären Gunnar Erik Ström, insattes i kyrkans kor år 1933. Fönstren hade bekostats genom en donation. För inmontering av vattenburen värmeledning 1937-38 anlitades ingenjör Magnus Ericsson och arkitekt G Bergh, Askim. I samband med detta utfördes vissa målningsarbeten, inne och ute. För kalkmålningen användes Hälsingborgskalk. Invändiga snickerier såsom bänkgavlar oljemålades. En större renovering av kyrkan genomfördes 1940-41 och arkitekten Axel Forssén anlitades för uppdraget. Den största förändringen var att en sakristia uppfördes vid kyrkans östra sida. Bland större interiöra ändringar märks att hela taket kläddes med masonit, vilket bl.a. medförde borttagning av sex små (dekorativa) takstolar i koret samt konsoler och smålister i hålkärlen. Trasig puts lagades, kyrkorummet och vapenhuset målades i ljusa varma färger. Altaruppsatsen befriades från övermålning, konserverades och den ursprungliga målningen kompletterades. Arbetet utfördes av konservator Sven Gustafsson, Göteborg. Korskranket revs, ett nytt altarbord installerades, altaret flyttades bakåt och fönstret bakom altaret sattes igen. Predikstolen flyttades åt norr. Snickerier restaurerades. Kyrkan fick en ny orgel från Hammarbergs orgelbyggeri, men orgelfasaden från 1879 bevarades. Orgelläktaren utökades framåt med ½ till 1 meter och den främsta bänken på den östra delen slopades. En mellanvägg av trä uppfördes i vapenhuset. I arbetena deltog bl.a. byggmästarna Verner Samuelsson och Carl Persson, Billdal, målerifirman Bröderna Setterby, Askim, Arne Karlssons rörläggeri, Billdal, samt Appelgrens Elektriska, Mölndal. Axel Forssén anlitades också i samband med att kyrkans yttertak täcktes om 1946. Långhuset var tidigare täckt med engelsk tunn brun och grå skiffer. Taket lades om med Grythytteheds svarta skiffer. Vid anslutningen mellan långhusets tak och tornmurarna lades dubbelfalsad kopparplåt. Vid långhusets norra gavelpartier satt små skorstenar och plåttäckning på gaveln. Detta revs och muren reparerades. Torntaklisten reparerades med handslaget gult Lomma fasadtegel. I samband med takarbetena skulle taklisten av rött murtegel rengöras och kalkas med vit färg i likhet med väggarna, men detta utfördes sannolikt aldrig. 1951-52 uppfördes ett bårhus på kyrkogården, efter ritningar av Axel Forssén. 1959 renoverades den elektriska anläggningen och åskledare installerades. Arbetena leddes av ingenjör John Lundholm. Sakristian tillbyggdes år 1970 med förvaringsutrymmen samt en toalett, efter ritningar av arkitekt Gunnar Hoving. Detta var en modifiering av ett förslag till större utbyggnad som avstyrktes av RAÄ (1966). Samma år målades kyrkan invändigt av Bror Esson. Ett nytt orgelverk installerades av Nils Hammarberg och stod klart 1974. Orgelfasaden från 1879 bevarades, men flyttades tillbaka ca 60 cm och höjdes ca 30 cm. Det nya spelbordet sammanbyggdes med den gamla fasaden. År 1974 anlitades konstnären Joël Mila för att utforma utsmyckning av läktarbröstningen. Förslaget utgick från berättelsen om det stora gästabudet (Lukas 14:16-24) och målningarna utfördes på lösa pannåer. Riksantikvarieämbetet, liksom domkapitlet, var mycket tveksamma till förslaget, men förändringen genomfördes likväl. Altaruppsatsen behandlades av konservator Karl Gutjahr år 1989. RENOVERING 1998-1999 Under 1990-talet inleddes planeringen för en omfattande renovering. Förutom en interiör upprustning och installation av toalett ville man skapa en bättre handikappanpassning samt fler biutrymmen i kyrkan. Finansiering skedde genom gåvor och försäljning av fastigheter, bland annat f. d. Askims Prästgård. Ombyggnaden leddes av CA consultadministration ab och ritades av Magnus Wångblad, Arkitekttriangeln. Ombyggnaderna innebar att en läktarunderbyggnad skapades, inrymmande toalett, kapprum, städutrymme och samlingsrum med pentry. Detta innebar att de två bakersta bänkraderna togs bort. I koret byggdes altaret om och flyttades fram. Altarringen kortades mitt på framsidan. Handikappramp och ledstång installerades. Bänkarna byggdes om något, bl a tillkom psalmbokshyllor. Sakristians förrådsutrymmen byggdes om. Väggarna putslagades och målades med kalkfärg medan bl. a. träpaneler och socklar oljemålades. Nummertavlorna förhöjdes med en cylindrisk fot. Bänkarna oljelaserades, innerdörrar målades grå. Elsystem, värmeanläggning, larmsystem, belysning och högtalarsystem sågs över och kompletterades. Exteriören restaurerades utan förändringar. Ett nytt kors, gjort av trä klätt med förgylld kopparplåt, sattes på tornet, . |
