Stäng fönster HÖÖR HALLARÖD 8:1 - husnr 1, HALLARÖDS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HALLARÖDS KYRKA (akt.) | |
| 2017-09-21 |
| Historik |
|---|
|
Hallaröds kyrka uppfördes som en romansk stenkyrka med långhus samt lägre och smalare kor med halvrund absid i öster. Under 1300-talet tillkom ett kraftigt västtorn och vapenhus vid sydportalen. Utbyggnaderna byggdes i gråsten med sandstenskvadrar runt muröppningarna, medan de ursprungliga byggnadsdelarna var utförda i sandsten. Kyrkorummets valvslagningar med kalkmålningar tillkom sannolik under senmedeltiden. 1536 donerade Olof Rosensparre och hans maka Lisbeth Gyldenstierna på Skarhults slott en predikstol till kyrkan, vilket är ovanligt tidigt för en predikstol med tanke på att reformationen i Danmark genomfördes samma år. 1634 tillkom en altartavla med nattvardsmotiv vilken ersatte ett äldre altarskåp. Befolkningsökningen i Sverige under sent 1700- och 1800-tal ledde på många håll till att medeltida kyrkor byggdes ut eller revs till förmån för nybyggen. Under 1800-talets första hälft närmast fördubblades befolkningen i Hallaröds socken och kyrkan kom 1833 att byggas ut efter ritningar av arkitekt C. Ståhl. En stor korsarm uppfördes på långhusets norra sida och den romanska absiden revs. De senmedeltida valven i långhuset revs och ersattes av tunnvalv i trä, vilket även blev innertak i korsarmen. Under triumfbågen placerades en altarpredikstol och koret fick ny funktion som sakristia. Torntaket belades med kopparplåt och övriga takfall avtäcktes med spån. 1881 höjdes vapenhuset och i och med detta försvann en tidigare trappstegsgavel. Invändigt försågs rummet med innertak och trappa till vinden. Vid samma tillfälle renoverades kyrkans fasader. 1895 införskaffades en ny orgel tillverkad av Salomon Molander & Co med orgelfasad ritad av E. Josephsson. Vid 1900-talets början ersattes Vapenhusets spåntak med papp men kom bara några år senare att avtäckas med plåt. Resten av kyrkan hade sedan tidigare försetts med plåttak, troligen skedde detta 1891. 1913 påträffades kalkmålningar i det romanska korets valv. 1922– 23 fick tornet nya ljudluckor och ny trappa och vid slutet av 1920-talet genomfördes renoverings- och restaureringsarbeten efter program av länsarkitekt Nils A. Blanck. Arbetena innefattade omläggning av tegelgolv, ommålning av invändiga snickerier och bänkinredning samt kalkning av väggar och fasad. I början av 1930-talet frilades och restaurerades de övermålade kalkmålningarna i koret av konservator Hans Erlandsson. Nästa stora restaurering genomfördes 1953 under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Ambitionen var att återställa kyrkorummet till dess utseende innan 1830-talets stora förändringar. De medeltida kalkmålningarna och dopfuntens baldakin konserverades. En ny predikstol tillverkad efter äldre förlaga placerades i långhusets nordöstra hörn, varför altarpredikstolen flyttades till korsarmens norra vägg och koret återfick sin ursprungliga funktion. Vid 1980-talets slut skulle utvändiga underhållsarbeten utföras efter Leon-Nilsons arbetsbeskrivningar, vilka föreskrev så små ingrepp som möjligt och omputsning med kalkbruk. På grund av fasadens akuta renoveringsbehov hade församlingen emellertid använt ett hårdare KC-bruk där de nya putsytorna dessutom hade ojämn struktur och var dåligt anpassade till den äldre putsen. Därtill hade takplåten målats om i en kulör som inte stämde överens med den ursprungliga färgsättningen. 1992 renoverades fasaderna på nytt. Putslagningar gjordes med KC-bruk och tornet målades med KC-färg medan övriga fasader kalkavfärgades. Plåttaken målades och nya tornluckor av furu tillverkades. I början av 2000-talet målades interiörens väggar och valv om, liksom fönstrens in- och utsidor. Korets kalkmålningar konserverades av målerikonservator Martina Petersson och spår av kalkmålningar påträffades i tornets bottenvåning på den norra och västra muren. Delar av de nyfunna kalkmålningarna frilades. Vid samma tillfälle isolerades valven. |
