Stäng fönster HÖÖR HÖÖR 59:25 - husnr 1, HÖÖR KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HÖÖR KYRKA (akt.) | |
| 2017-10-11 |
| Historik |
|---|
|
Höörs kyrka uppfördes vid mitten av 1100-talet som en romansk stenkyrka med långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. Som byggmästare för kyrkan anges ofta dåtidens mest framstående stenhuggare, Mårten Stenmästare, eftersom han signerat den samtida dopfunten. Byggmaterialet till kyrkan fanns lokalt i form av sandsten från den så kallade Stenskogen. Höörsandsten användes även vid uppförandet av domkyrkan i Lund, där Mårten också var verksam, och i en rad skånska sockenkyrkor. På 1300-talet valvslogs kyrkorummet och någon gång under medeltiden tillkom ett vapenhus i söder. Under 1600-talets första decennium införskaffar kyrkan såväl predikstol som altaruppsats tillverkade av den namnkunnige bildhuggaren Jacob Kremberg. Under samma tid får kyrkan sin första kyrkklocka, tillverkad på 1400-talet, och 1632 tillkommer ytterligare en klocka. Dessa lär ha hängt i en fristående klockstapel, men en obekräftad uppgift gör gällande att kyrkan redan under medeltiden hade ett torn som revs år 1700, något som går stick i stäv med den likaledes obekräftade uppgiften om att långhuset under 1600-talet skulle ha förlängts västerut. I en beskrivning av kyrkan från 1740-talet heter det att kyrkan ”tillförne haft torn vid västra änden, som för mannaminne är nederbrutit och klockorna hängde uti trästapel”. Av fotografier från sent 1800-tal att döma framstår det som helt uppenbart att det romanska långhuset verkligen har förlängts åt väster. En teori skulle kunna vara att denna förlängning utgjordes av ett fullbrett torn som senare nedrivits och integrerats i långhuset. 1769 uppförs en korsarm i norr med välvt trätak och fönster i öst och väst. Arbetet bekostas av ryttmästaren och riddaren Niclas Cronacker på Åkersbergs säteri. Under det tidiga 1800-talet är klockstapeln i dåligt skick och 1821 uppförs det nuvarande tornet efter ritningar av arkitekt Axel Almfelt. I samband med detta rivs vapenhuset och klockstapeln säljs på auktion. 1841 uppförs en läktare i norra korsarmen och drängaläktaren från 1646 i långhusets nordvästra hörn rivs. Två år senare byggs orgelläktaren och kyrkan köper sin första orgel av Maglarps kyrka, tillverkad 1751 av Christian Hardt i Malmö. Denna ersätts 1853 av en åtta-stämmig orgel byggd av Sven Fogelberg i Lund. Under 1860-talet tas det fram förslag för såväl utbyggnad av den befintliga kyrkan som för ett komplett nybygge, det förstnämnda signerat domkyrkoarkitekt Helgo Zettervall och det senare arkitekt J.E. Söderlund. Församlingens begränsade ekonomi gör att inget av förslagen realiseras. 1870 sker förändringar i koret, som får nytt golv och altarskrank. Tio år senare flyttas altaruppsatsen till tornets nedervåning för att lämna plats åt en kopia av Thorvaldsens Kristusstaty. 1890 genomförs så den av församlingen efterlängtade ombyggnationen som medför att antalet sittplatser utökas från 580 till 900. För ritningarna står arkitekt C.F. Ekholm. Den norra korsarmen byggs om och i söder tillkommer en korsarm med samma utformning. Korsarmarna förses liksom kor och torn med trapphusgavlar. Nya större och rundbågiga fönsteröppningar tas upp. Tornet får högrest spira och nya ljudluckor och samtliga tak beläggs med plåt. Interiört tillkommer ny bänkinredning, altarringen byggs om och dopfunten flyttas från koret till långhuset. Bemålningarna på predikstolen och altaruppsatsen, som åter placeras i koret, tas bort. Därtill får kyrkan återigen en ny orgel, byggd av Salomon Molander & Co i Göteborg. I samband med ombyggnationerna upptäcks medeltida kalkmålningar ovanför valven på långhusets östra vägg, korets och absidens väggar samt på triumfbågen. 1919 installeras värme- och vattenledning. 1927 tillkommer elektrisk belysning och två år senare utvidgas orgelläktaren. 1953 konserveras ett epitafium av konservator Osvald Owald och 1955 förses koret med glasmålningar. Kyrkans tredje klocka, gjuten av Ohlssons klockgjuteri i Ystad, skänks 1957 av en anonym församlingsmedlem. Året därpå elektrifieras klockringning och lucköppning. 1959–60 restaureras absiden och återfår ett utseende som stämmer mer överens med dess ursprungliga. Bågfrisen och hörnkedjorna som varit överputsade friläggs och kompletteras med ny Höörsandsten. Åtgärderna rör även koret, där de flesta kompletteringarna av dagens utseende att döma tycks ske. Absiddörren från det sena 1800-talets restaurering förminskas och dess överljus ersätts av en mindre rundbågig öppning i romansk stil. Under 1960-talet, möjligen i samband med denna restaurering, ska även kyrkans fasader ha putsats med kalkcementputs och målats med mineralisk färg. 1961 inköps en ny orgel som placeras i norra korsarmen. Vid decenniets mitt beläggs yttertaken med kopparplåt och valven isoleras. Genom en privat donation får kyrkan även tornur i fyra väderstreck. Invändigt utförs konserveringsarbeten på altartavla, predikstol, nummertavlor, knäfall, bänkinredning och skåp bakom altaret. 1969 genomförs en omfattande restaurering av interiören som diskuterats sedan mitten av 1940-talet. Ett förslag av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe har tidigare godkänts men inte realiserats. De arbeten som nu utförs har många likheter med Græbes förslag men leds av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Orgelläktaren i väster rivs och i korsarmarna ersätts bänkinredningen av lösa stolar. I långhuset kortas bänkarna och får ny färgsättning i grönt med röda detaljer. Golven beläggs till största del med kalksten och absiddörren i öster sätts igen. Det är troligen vid detta tillfälle som fönstrens ytterbågar förses med blyinfattade antikglas och innerbågarna med klarglas, även om vissa arkivuppgifter tyder på att detta skett redan på 1940-talet. I vapenhuset och tornvåningen skapas utrymmen för vaktmästare, wc och förvaring. Därtill konserveras altaruppsats, predikstol samt en målning av konservator Albert Eriksson. Arbetena under 70-, 80- och 90-talen har främst underhållskaraktär. Vid mitten av 1980-talet finns uppgifter som antyder att kyrkans interiör kan ha målats med plastfärg. 1991 installeras ny värmepanna och elsystemet uppdateras. Under 90-talets första hälft förses koret och en ljuskrona med kompletterande belysning enligt förslag av inredningsarkitekt Anna Sandberg. Sandberg ritar även ett skåp för förvaring av stolar i norra korsarmen 1999. 2002 avskärmas södra korsarmen med en glasvägg för att skapa ett separat rum för samling, barnaktiviteter och andakt. Vid samma tillfälle byts trägolven under bänkkvarteren ut och kyrkorummet målas. Under året beslutas även om konservering av bland annat altaruppsats, predikstol, nummertavlor och Kristusstatyn. 2011 införskaffas en ny orgel i form av en replika av en sydtysk 1700-talsorgel tillverkad i Slovenien. |
