Stäng fönster HÖÖR NORRA RÖRUM 18:1 - husnr 1, NORRA RÖRUMS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| NORRA RÖRUMS KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Norra Rörums kyrka uppfördes vid slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet som en romansk stenkyrka med långhus kor och absid i öster. Den högt belägna platsen tros ha varit en kultplats i förkristen tid. Om kyrkans första tid är inte mycket känt. Ett vapenhus har tillkommit senare liksom valvslagningar av kyrkorummet, vilket med utgång från flertalet andra skånska kyrkor i det första fallet kan ha skett på 1300-talet och det andra på 1400-talet. Något torn har sannolikt aldrig funnits, istället har kyrkklockorna hängt i fristående klockstaplar, varav den senaste uppfördes på 1680-talet. I ett syneprotokoll av kyrkan från 1672 beskrivs klockstapeln liksom kyrkans takstolar som uttjänta och kyrkogårdsmuren är raserad. Enligt nästa protokoll tio år senare tycks endast kyrkans tak ha åtgärdats. Klockstapeln är då i ännu sämre skick, kyrkogårdsmuren fortfarande raserad och kyrkans murverk och vapenhusets spåntak beskrivs som ”ruinerade”. Flera av de nya skadorna har uppkommit under det nyligen avslutade dansk-svenska kriget, då de svenska trupperna vid två tillfällen hade läger i byn. De första större förändringarna sker under 1700-talets andra hälft. I de olika kronologier över byggnadshistorien som återfinns i handlingar från de senast decennierna råder motsägande uppgifter om bland annat tidpunkt för byggnadsdelars tillkomst och rivning. Av en beskrivning utförd 1830 av tjänstgörande pastor T.G. Björkman kan följande slutsatser dras: 2 maj 1771 invigs det Lillienbergska gravkoret vid långhusets nordöstra hörn. Björkman säger även att gravkoret ”stöter intill kyrkokorets norra sida och är för närvarande med ett spetsigt spåntak betäckt”. Den övre våningen inreds som herrskapskyrka men fungerar vid tiden för beskrivningen som ett slags församlingsmuseum. 1782 rivs vapenhuset och korsarmen i söder, även kallad nykyrkan, tillkommer. Den romanska sydportalen flyttas till den nya huvudentrén i korsarmens gavel. Rivningen av koret med absid anges ofta till 1830, men då pastor T.G. Björkman gör sin beskrivning av kyrkan 20 september detta år finns båda byggnadskropparna bevisligen kvar och inget i hans rapport tyder heller på en nära förestående rivning. Det korrekta året för dessa omvälvande arbeten är istället 1836, då kor och absid rivs till förmån för en förlängning av långhuset. De medeltida valven ersätts av tunnvalv i trä och altarplatsen, med ny så kallad altarpredikstol, flyttas till långhusets norra vägg bakom vilken en tillbyggnad för sakristia uppförs. Kyrkan får därmed en nord–sydlig huvudriktning, där det romanska långhuset får karaktär av korsarmar. Arbetena bekostas genom en försäljning av långhusets blytak som ersätts av spån. Nykyrkan var sedan tidigare tegelavtäckt. 1875 installeras en ny orgel och 1900–1901 tillkommer ny bänkinredning ritad av arkitekt Folke Zettervall. Golven, som tidigare troligen var belagda med kalksten i de äldre delarna och plankgolv i nykyrkan, beläggs med viktoriaplattor. 1912 återköps den gamla predikstolen som sålts på auktion i mitten av 1800-talet . Domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin upprättar 1921 ett förslag till utvändig restaurering, bland annat avseende renovering av taktäckning och vittning. Det är oklart när arbetena utförs, men på ett fotografi från 1929 framstår exteriören som tämligen nyrestaurerad. 1926 års förslag till invändig restaurering av länsarkitekt Nils A. Blanck tycks utföras runt 1928. De största förändringarna är tillkomsten av ett vindfång samt ommålning av interiören, där bland annat väggarnas kvadermålning överkalkas och orgel, orgelläktare och bänkinredningen målas i en gulbrun ton. I början av 1930-talet restaureras Lillienbergska gravkoret. Nästa stora förändringsarbeten sker under 1950-talets första år, under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Bland annat plockas altarpredikstolen bort och predikstolen från 1606 restaureras och sätts upp på sin nuvarande plats. Golven läggs om, entrédörrarna i öst och väst byts ut, bänkrader i korsmitten avlägsnas och elektrisk värme och belysning liksom innerbågar till fönstren installeras. Den fasta inredningen i trä får sin nuvarande färgsättning i blågrått. Sakristian omvandlas till bårhus och dörröppningarna från kyrkorummet sätts därmed igen. Istället inreds Lillienbergska gravkoret till sakristia. Under läktaren inreds vapenhus. 1958 får kyrkan en ny orgel tillverkad av Fredriksborgs Orgelbyggeri. 1978 isoleras valven och i början av 1980-talet läggs gravkorets takspån om och dess takspira i ek i form av en fransk lilja konserveras av konservator Albert Eriksson. 1991 byts vissa av klockstapelns takspån ut i samband med underhållsarbeten, Länsstyrelsen godkänner granspån istället för ek som i befintligt utförande. Enligt andra källor ska alla ekspån bytts ut mot furuspån redan på 1960-talet. I mitten av 1990-talet installeras nytt värmesystem och ny elcentral. Några år senare konserveras kyrkans epitafier. 2002 restaureras fönstren, som vid något tidigare tillfälle blivit målade med plastfärg. 2008 beläggs klockstapelns tak i sin helhet med ekspån och 2010 utförs genomgripande underhållsarbeten av kyrkans exteriör. |
