Stäng fönster HÖÖR MUNKARP 4:40 - husnr 1, MUNKARPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| MUNKARPS KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Den medeltida kyrkan uppfördes troligen vid 1100-talets slut som en romansk stenkyrka i huggen sandsten. Den bestod ursprungligen av långhus och kor med absid i öster, men försågs senare under medeltiden med västtorn och vapenhus i söder. Troligen valvslogs kyrkan liksom många andra skånska kyrkor under 1400-talet. Vid början av 1600-talet tillkom en predikstol tillverkad av Jacob Kremberg, vilken liksom kyrkans altaruppsats målades 1751, troligen av Simrishamnsmålaren Kristoffer Fischer. Den ökade befolkningsutvecklingen under 1700- och 1800-talen ledde till att många medeltida skånska kyrkor byggdes om eller revs till förmån för nybyggen. I Munkarp fanns planer på att uppföra en ny kyrka åtminstone redan på 1860-talet, de första ritningarna godkändes 1867, men församlingens begränsade ekonomi gjorde att den nya helgedomen kunde invigas först 1884. För de ursprungliga ritningarna stod arkitekt Johan Erik Söderlund men de hade senare omarbetats av arkitekt Carl Möller på Överintendentsämbetet. Från den gamla kyrkan, som revs 1883, överfördes dopfunten, predikstolen, en madonnaskulptur från 1300-talet, ett krucifix från 1400-talet samt de båda kyrkklockorna. Den medeltida kyrkoruinens grundmur frilades 1922 och restaurerades år 1946. Den nya kyrkan utformades i nyklassicistiskt stil med inslag av nygotik och nyromanik. Byggnadskroppens orientering följde inte helt den sedvanliga väst–östliga riktningen utan var något vriden med koret i sydöst. Till kyrkans murverk användes natursten, bland annat från den rivna kyrkan. Muröppningar murades i tegel och kyrkorummet målades med limfärg. 1892 målades kyrkorummet om och därpå installerades kyrkan första orgel tillverkad av orgelbyggare S. Molander i Göteborg. Redan 1894 ska ny bänkinredning ha tillkommit. Absidens fem fönster byttes ut mot fönster med färgat blyinfattat glas 1907 och samma år försågs entréportarna med ekpanel. Under 1900-talets första hälft genomfördes utöver detta en rad underhållsarbeten men få förändringar. I samband med att förslag till en ny orgel togs fram 1962 kunde ändå arkitekt Torsten Leon-Nilson konstatera att träinredningen var ommålad i mörkt rödbrun ton, dörren mellan vapenhus och långhus var utbytt och södra sidans fönster hade blivit försedda med innerfönster av antikglas. På orgelläktaren fanns en bänk med den ursprungliga färgställningen ljus ek och detaljer i mörkt brunt. I vapenhuset hade läktartrappan ändrats 1947 och i samband med detta hade den ursprungliga skåpsinredning i söder rivits varpå den frilagda golvytan skulle beläggas med liknande plattor som i övriga rummet (idag ligger här röd klinker till skillnad från gul i övriga rummet). Det var även kring denna tid som kyrkan hade fått elektrisk kraft och belysning. Den nya orgeln tillverkad av Mårtenssons orgelfabrik AB installerades bakom den gamla orgelfasaden 1964. 1968 genomgick kyrkan en stor interiör renovering under ledning av arkitekt Leon-Nilson. Väggar, valv och fast inredning målades om, nya furugolv lades under bänkkvarteren, läktarens underbyggnader i vitlaserad träpanel uppfördes och ett nytt värmesystem installerades. Långhusets fönster åt norr försågs med innerbågar. Bänkarna kortades mot väggarna och försågs där med nya gavlar. Predikstolen konserverades av konservator Albert Eriksson. Leon-Nilsson ledde även en exteriör renovering 1979 som huvudsakligen omfattade putslagning, borttagning av plastfärg i fönsternischer samt kalkavfärgning av fasaderna. Vid samma tillfälle isolerades kyrkans valv. Redan två år senare ansågs fasaden vara i behov av ommålning och detta arbete utfördes inom ramen för gällande garanti. Möjligen kan detta haft sin förklaring i att kalkavfärgningen inte fäst på fasadputsen som enligt arbetsbeskrivningarna från 1884 redan sedan uppförandet haft betydande cementinslag. Inför kyrkans 100-års jubileum 1984 skedde invändig ommålning efter arbetsbeskrivningar upprättade av Byggadministration Harald Olsson i Lund. Antikvarie Karna Jönsson vid Skånes Hembygdsförbund konstaterar i en PM att ”kyrkan är invändigt målad med en plastfärg av okänt fabrikat.” 1990 skedde nya fasadrestaureringar med putslagningar och avfärgning. Tornet (vars puts enligt 1884 års arbetsbeskrivningar hade högre cementhalt än övriga fasader) avfärgades med kc-färg medan kalkfärg användes för resten av kyrkan. Det tidigare korrugerade plåttaket som var spikat direkt på takstolarna ersattes av fabrikslackad skivplåt på brädat undertak. 2004–05 genomfördes restaureringsarbeten både interiört och exteriört under ledning av arkitekt Mikael Forsberg. Invändigt avfärgades väggarna med vit kalkfärg och korets väggar fick en gulare nyans. Bänkinredningen och läktarbarriären som tidigare varit ådringsmålade i bruna och gula nyanser målades i grågrönt med ljust grå marmorering. Läktarens pelare och överliggare gavs en mörkare marmorering i grönt. Ett skrank mot absiden avlägsnades och det ursprungliga altaret, som vid upprepade tillfällen hade kritiserats för att inte vara prydande eller anpassat till kyrkans övriga äldre fasta inredning, ersattes av ett nytt altare tillverkat av oljad ek med grå sandstenskiva. Den ursprungliga altarringen byttes ut mot två lösa knäfall. I mittgången lades nytt tegelgolv som efterliknar kyrkans ursprungliga golv, vilket återfunnits under det dåvarande golvet vars tid för tillkomst är okänd. Innerfönstren på långhusets norrsida togs bort och en elektrisk konvektor installerades för att klara klimatet. Övriga blyinfattade fönstren restaurerades. De utvändiga arbetena omfattade återigen putslagningar och målningsarbeten. Torntakets och spirans avtäckning byttes ut mot omålad zinkplåt. |
