Stäng fönster HÖÖR GUDMUNTORP 11:1 - husnr 1, GUDMUNTORPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| GUDMUNTORPS KYRKA (akt.) | |
| 2017-10-09 |
| Historik |
|---|
|
Den ursprungliga kyrkobyggnaden uppfördes sannolikt under sent 1100-tal eller tidigt 1200 och utgjordes av långhus, kor, absid och västtorn. Kyrkan byggdes av sandstenskvadrar och gråsten samt hörnkedjor av finhuggen sandsten. På 1300-talet revs troligen den översta delen av det romanska tornet som införlivades i långhuset och ett nytt torn uppfördes väster om detta med ett utvändigt trapphus på norrsidan. Under senmedeltiden revs den romanska absiden till förmån för en korförlängning åt öster. En sakristia tillkom mot korförlängningens norrsida och ett vapenhus framför långhusets norrportal. I kyrkorummet slogs valv som dekorerades med kalkmålningar. Valvens utformning skiljde sig i kor och långhus vilket tyder på att de kan ha slagits vid olika tillfällen. Vid 1700-talets mitt skrev prosten A. Sture att kyrkan var i gott skick och att taket var avtäckt med bly med undantag för tornets norrsida som istället var avtäckt med tegel. 1849 gjordes en noggrann beskrivning av kyrkan av den dåvarande domkyrkoarkitekten Carl George Brunius. Enligt Brunius var kyrkans planform oförändrad sedan senmedeltiden. Norrportalen var rikligt dekorerad, medan den södra portalen hade satts igen och omfattningen flyttats till vapenhusets entré. Inte långt efter Brunius beskrivning gjordes en uppmätning och skiss av kyrkan av folklivsforskaren och konsthistorikern Nils Månsson Mandelgren. I skissen framgår det att sakristian, vapenhuset, tornet och tornets trapphus hade trappstegsgavlar. Tornet var försett med en strävpelare på det sydvästra hörnet. Torntaket var avtäckt med tegel och långhusets samt korets tak med bly. 1858 upprättas ett ombyggnadsförslag av byggmästare P. C. Sörensen, vilket justeras av Alfred Ludvig Hawerman, arkitekt vid Överintendentsämbetet. I början av 1860-talet revs det medeltida långhuset och koret varefter det senmedeltida västtornet sammanfogades med ett nytt betydligt längre och bredare långhus som avslutades i öster med ett lägre och smalare kor med tresidig absid. Vid ombyggnaderna återanvändes byggnadsmaterial från det medeltida långhuset. Klockarebänken och delar av altaruppsatsen behölls medan resten av inventarierna såldes på auktion samt till ägarna till Kvesarums slott och Hejdeholms gods. Tornets trappgavlar avlägsnades och en västportal togs upp i bottenvåningen (som tidigare endast nåtts från långhuset) och ljudöppningar murades igen. Delar av de övre partierna ommurades och sannolikt revs då även strävpelaren. Det nya långhuset försågs med norrportal och absid med entré i öster. Taket avtäcktes med skifferplattor. Fasaderna putsades och dekorerades med en takfotsgesims med rundbågemotiv. Interiört försågs kyrkorummet med tunnvalv flankerat av två platta tak vilket avlastades på träpelare placerade mitt i bänkinredningen som var öppen med gjutjärnsgavlar. Pelarna målades grå med accenter i bladsilver. Koret förlades tre steg högre än långhuset och slogs med ett kryssvalv. Den nya kyrkobyggnaden har genomgått en rad renoveringar och ett fåtal mindre förändringar sedan uppförandet. Orgelläktaren är redovisad på ritningar från 1858 men det var först 1879 i samband med orgelns tillkomst som den uppfördes i långhusets västra sida. Barriären och pelarna målades med en ljus ekådring med bladsilverdekor. Vid 1800-talets slut försågs tornet med en ny strävpelare av tegel. I början av 1900-talet var kyrkan eftersatt och församlingen försökte förhandla med patronus om att få kyrkan överförd till dem då de inte var nöjda med underhållet, något som emellertid inte genomfördes. 1912 vändes kyrkgolvets slitna tegelplattor I början av 1900-talet var kyrkan eftersatt och församlingen försökte förhandla med patronus om att få kyrkan överförd till dem då de inte var nöjda med underhållet, något som emellertid inte genomfördes. 1912 vändes kyrkgolvets slitna tegelplattor och 1917 genomfördes exteriöra arbeten på tornet, bland annat lades rött tegel på taket som tidigare varit papptäckt. Troligen revs då även en strävpelare från 1800-talets slut och en gravsten som varit placerad i tornets bottenvåning flyttades till den södra delen av långhusets västra mur. På 1930-talet installerades elektrisk belysning och i slutet av 1940-talet genomfördes arbeten både exteriört och interiört. Skiffertaket byttes ut mot enkupigt rött lertegel likt tornets och taklaget reparerades samt försågs med ny brädning. Interiört avfärgades väggarna med kalkfärg medan pelare och fönstersmygar målades med oljefärg. Troligtvis ersattes de två kaminerna av elektriska radiatorer vid slutet av årtiondet. Nya ytterbågar av trä tillverkades efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe och sattes in 1950. Kyrkans mest omfattande invändiga renovering sedan uppförandet på 1860-talet genomfördes 1962 efter ritningar av arkitekt Jan Löfqvist. Golvvärme installerades i kyrkorummet varpå det gamla tegelgolvet lades tillbaka. I koret, absiden och under bänkarna ersattes det tidigare trägolvet av kalksten. Det putsade långhustaket vävspändes och målades med emulsionsfärg. Innerväggarna putslagades och målades med plastfärg. Stjärndekoren på luckan ovanför triumfbågen till korvinden målades över. Den västligaste delen under läktaren avskärmades med väggar för att skapa utrymmen för toalett, väntrum och förråd. Bänkinredningen försågs med nya sitsar och ryggstöd och ett antal bänkrader togs bort så att bänkarna fick glesare placering. Altarringen byttes ut och skranket som avskiljt absiden från kyrkorummet avlägsnades. I samband med kyrkans restaurering 1990 utfördes en murverksundersökning av Regionmuseet Kristianstad som visade att tornet kan ha stått oputsat till en början, men att det putsats relativt tidigt och då försetts med dekorativa kalkmålningar vid takfoten, runt muröppningarna och på hörnpartierna. Det framkom även att tornets taklag är medeltida och till stora delar ursprungligt. I långhusets murverk påträffades återanvänt byggnadsmaterial med kalkmålningsfragment. En invändig renovering genomfördes 1997. I vapenhuset skrapades plastfärgen ner och väggarna avfärgades med kalkfärg. I kyrkorummets behölls dock plastfärgen som ommålades med samma färgtyp. Stora delar av kyrkans fasta träinredning ådringsmålades. Delar av inredningen hade tidigare varit ådringsmålad, dock inte hela inredningen. Stjärnan som tidigare prytt ingången till korvinden återställdes 2002. Tre år senare ersattes golvvärmen med vattenburen värme i form av konvektorer och vägghängda radiatorer, och äldre eldragning förnyades. Utrymmet under läktaren byggdes om för att skapa plats för nytt pannrum, sakristia, elcentral och RWC. Ombyggnaden innebar demontering av den södra läktartrappan och justering av den norra. Långhusets bakersta bänkrader togs bort och ersattes av lösa stolar. De främsta bänkarna i öst, herrskaps- och prästbänkarna, togs bort och förvaras nu i bårhuset tillsammans med södra läktartrappan. |
