Stäng fönster ESLÖV HARLÖSA 70:1 - husnr 1, HARLÖSA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HARLÖSA KYRKA (akt.) | |
| 2016-01-20 |
| Historik |
|---|
|
Harlösa kyrka uppfördes som en romansk stenkyrka bestående av långhus samt ett lägre och smalare kor med halvrund absid. Stenkyrkan, som tros ha föregåtts av åtminstone en träkyrka, byggdes sannolikt i slutet av 1100-talet. Senare tillkom ett torn i väster och på 1300-talet ett vapenhus i söder. Kyrkorummet valvslogs troligen på 1400-talet, vilket även föranledde att nya fönster upptogs. Vid slutet av 1500-talet fick kyrkan en ny altaruppsats. 1641 tillverkade den namnkunnige bildhuggaren Jacob Kremberg den predikstol som ännu är bevarad i kyrkan. Runt samma tid anlades en sakristia söder om koret från vilken familjerna von Buchwalds och von Liewens familjegravar under koret kunde nås. 1682 genomfördes en syning av framtida reparationsbehov, vilket är den äldsta bevarade beskrivningen av Harlösa kyrka. Protokollet ger ingen fullständig bild av kyrkans dåtida utformning, men det framgår bland annat att kyrkan i sin helhet hade blyavtäckta tak, vilket tyder på att Harlösa var en relativt välbeställd socken. Dessutom framkommer att generalmajoren von Buchwald skänkt mässhake, altarkläde, nattvardskalk och oblatskål till kyrkan. Harlösa by drabbades 1710 av en stor brand som också skadade kyrkans tak. Särskilt tycks detta ha gällt torntaket, som tidigare sannolikt utgjorts av ett pyramidtak men som vid reparationsarbetena ersattes av ett sadeltak och murade gavlar. På 1740-talet integrerades tornets nedre våning i kyrkorummet, där plats förbehölls katekumenerna (det vill säga nattvardsbarnen eller i modernt tal konfirmanderna). Dessutom utökades kyrkan med en större korsarm i norr bekostad av familjen de Dellwig. Tornets reparationsarbeten till trots var det i slutet av 1700-talet i så dåligt skick att en fristående klockstapel fick uppföras norr om absiden. 1828 togs emellertid beslut om att uppföra ett nytt torn väster om det gamla tornet, som därmed revs till samma nockhöjd som långhuset och nu helt införlivades i detsamma. I det nya tornet, som stod färdigt 1831, inrymdes nytt vapenhus i bottenvåningen och därför revs även vapenhuset i söder från 1300-talet. Runt 1880 ersattes sakristian från 1600-talet av en ny och större sakristia på samma plats. På en karta som upprättades i samband med laga skifte 1855–56 syns dock ingen sakristia, möjligen har 1600 talstillbyggnaden rivits några decennier tidigare. Under andra hälften av 1800-talet fasas takens blyplåt ut till förmån för svartplåt (järnplåt). Tornet var vid uppförandet tegeltäckt men hade kopparklätts redan 1845. På 1860-talet förstoras kyrkans fönsteröppningar, som fram till dess varit försedda med järngaller, och förses med nya fönster. 1890 genomgår kyrkan en större invändig renovering. Väggarnas rappning knackas ner och ersätts av ny finputs. Kyrkbänkarna byts ut och brädgolv läggs under samtliga sittplatser. Bänkarna samt övriga träarbeten som tidigare var vitmålade förses med ekimiterande ådringsmåleri, undantaget balustrarna i altarskranket och orgelläktaren vilka bronseras. 1926 upprättar arkitekt Einar Lundberg ett förslag för installation av elektrisk belysning och restaureringsarbeten. Bland annat föreslås att orgelläktaren flyttas till den norra tillbyggnaden, att predikstolen sänks, att altaret flyttas tillbaka till absiden samt att värmeledning installeras. Någon flytt av orgelläktaren realiseras aldrig, däremot beslutas två år senare att installera en ny orgel i den befintliga fasaden. Sänkningen av predikstolen och de elektriska installationerna förverkligas inte förrän på 1940-talet. 1948 upptäcks en äldre trappa i den del av långhusets norra mur som tidigare utgjorde kyrkans torn. 1951 lämnar Kungliga Byggnadsstyrelsen tillstånd till att den rödmålade svartplåten på långhus, kor samt norra tillbyggnaden byts ut mot rött taktegel. 1957 restaureras predikstol, herrskapsbänkar och epitafier av konservator Osvald Owald. Fyra år senare får kyrkan ny orgel tillverkad av A. Mårtensson Orgelfabrik i Lund och 1968 utformar arkitekt Torsten Leon-Nilsson ett förslag för väntrum och förvaring under läktaren. Vid en enklare renovering 2006 upptäcktes fuktrelaterade skador i väggar och golv, varför församlingen ansåg det lämpligt att genomföra en rad förändringar av kyrkorummets utformning som diskuterats under en längre tid. Restaurerings- och ombyggnadsprojektet under ledning av Mikael Forsberg/Itark Arkitektkontor föranledde att kyrkan hölls stängd från januari 2006 till påsken 2008. Vid kyrkans nyöppnande hade hela kyrkorummet förutom korsarmens mittgång fått nya golv och golvnivåer hade jämnats ut. Läktarunderbyggnaden från slutet av 1960-talet var borttagen, precis som de två främsta bänkraderna i långhuset och samtliga bänkar i korsarmen, vilka ersatts med lösa stolar. Vidare var predikstolen ombyggd, altarringen kortad och sakristians inredning i sin helhet utbytt. Projektet innefattade även bättringsarbeten i exteriören samt dränerings- och reparationsarbeten i gravkoren. Arkeologiska undersökningar knutna till dessa arbeten kunde konstatera att koret ursprungligen haft kullerstensgolv, medan undersökningar av fasadputsen visade att kyrkan vid något tillfälle i sin helhet varit avfärgad i en gul kulör. 2009–2010 byttes tornspiran ut och 2011 vittades kyrkan invändigt. |
