Stäng fönster HÖRBY LYBY 56:1 - husnr 1, LYBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| LYBY KYRKA (akt.) | |
| 2017-09-19 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkobyggnaden Lyby kyrka uppfördes som en romansk stenkyrka vid slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Enligt traditionen ska den ha helgats åt Sankta Anna, varför den än idag även kallas Sankta Annas kyrka. Den ursprungliga planformen bestod av långhus samt lägre och smalare kor med halvrund absid i öster. Kyrkan hade under romansk tid platt innertak av trä, men senare under medeltiden, sannolikt på 1400-talet, valvslogs långhus, kor samt absid och ett vapenhus adderades i söder. Nuvarande altaruppsats och predikstol tillkom 1624 och är sannolikt tillverkade av den tyske bildhuggaren Statius Otto som var aktiv i Skåne vid denna tid. I ett syneprotokoll från 1682 omnämns kyrkobyggnaden med västtorn. När detta torn tillkom är inte känt, men det är inte omöjligt att det skett redan under medeltiden. Torntaket var vid detta tillfälle täckt med tegel och vapenhusets västra takfall med halm, medan kyrkans övriga takfall var blytäckta. Enligt kyrkoherde Thornanders beskrivning från 1747 fanns då en mindre läktare i kyrkorummet på långhusets norra sida, avsedd för assessorn Anders Nordenadler på Söderto säteri. Drygt hundra år senare, 1848, beskrivs kyrkan av domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius. Hörn och socklar sägs då vara tillverkade av huggen sandsten och byggnadskroppen bestod av tvåkvadratiskt skepp, enkvadratiskt kor med absid samt fyrkantigt västtorn och vapenhus i söder. Tornet, vapenhuset och takvalven hade ”spetsbågestil”, medan sydportalen, spåren från en igensatt norrportal samt triumfbågen hade ”rundbetäckning”. I kyrkorummets nordöstra hörn fanns ett helgonaltare och spår efter ett borttaget sådant fanns i den sydöstra delen. Kyrkobyggnaden tycks därmed, möjligen frånsett tornet, vid denna tid varit relativt oförändrad sedan 1400-talet. Befolkningsökningen i Sverige under sent 1700-tal och 1800-tal ledde på många håll till att medeltida kyrkor byggdes ut eller revs till förmån för nybyggen. Så också i Lyby, där flera stora om- och utbyggnader genomfördes under 1800-talets andra hälft. 1854 revs det medeltida koret med absid och ersattes av ett större kor med tresidig absid och två korsarmar. Kyrkans karaktär förändrades drastiskt både till sin exteriör och interiör, från medeltida till 1800-talets klassicistiska ideal. Arkitekten för ombyggnaden är okänd. 1860 ansågs västtornet vara i så dåligt skick att det revs, och kyrkklockorna flyttades ut till en ny fristående klockstapel av trä. 1879 förlängdes kyrkan med en travé åt väster samt ett nytt västtorn med högrest spira dit klockorna återfördes varpå klockstapeln revs. Ritningarna är signerade P.J. Sörensen. Troligen rör det sig trots en felaktig initial om byggmästaren Peder Christian Sörensen (1824–1887) som vid denna tid ritade flera kyrkobyggnader i trakten, bland annat i Västra Strö och Bosarp. Nästa större förändring skedde vid en invändig restaurering 1903–04 under ledning av arkitekt Henrik Sjöström. Sjöström, som hade varit lärling till den välkände domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall, genomförde ett stort antal kyrkorestaureringar i Skåne och var även tillförordnad domkyrkoarkitekt i Lund 1881–1902. De tidigare slutna bänkkvarteren byttes ut mot ekådrad och öppen bänkinredning, viktoriaplattor ersatte det tidigare tegelgolvet och ny färgsättning med kvadermålade väggar tillkom. 1911 fick kyrkan ny orgel, byggd av Eskil Lundén i Göteborg. Fasaden till den tidigare orgeln, som tillkommit 1856, återanvändes. Elektricitet för belysning, uppvärmning och klockringning installerades i samband med en restaurering 1954. Då utfördes även invändiga målningsarbeten och bänkinredningen kompletterades. Under 1970-talets första hälft inreddes utrymmet under orgelläktaren för sakristia, väntrum och WC efter ritningar av arkitekt Torsten Leon-Nilson. En kororgel tillkom men togs bort redan 1982. 1977 renoverades fasaderna med grov KC-puts och avfärgades med kalkfärg. 1983 byttes kyrkans svartplåt i skivtäckning ut mot modern fabriksmålad svart bandplåt. Taktäckningen var i behov av renovering efter knappt 10 år. I samband med schaktningsarbeten 1986 påträffades grundläggningen från det medeltida vapenhuset som revs vid 1800-talets ombyggnader. Vapenhusets grundmurar under mark var av gråsten som lagts i sand, medan golvet var av tegel som lagts i gul lera och sand. På 1980-talet byggdes ett församlingshem nordväst om kyrkan på motstående sidan landsvägen. I slutet av 1990-talet genomgick kyrkan en utvändig renovering som innefattade fönsterrenovering, kalkning av fasaderna med hydraulisk kalk samt reparation av torntaket. Under samma period isolerades valven med mineralull. |
