Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster HÖRBY LÅNGARÖD 9:1 - husnr 1, LÅNGARÖDS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

LÅNGARÖDS KYRKA (akt.)
2017-09-21
Historik
Kyrkobyggnaden
Långaröds kyrka byggdes troligen kring år 1200 som en romansk kyrka i hårdbränt, handslaget rött lertegel och bör därmed kunna räknas till en av Sveriges äldsta tegelkyrkor. Enligt den lokala traditionen kom leran till teglet från ängen norr om kyrkan, där det också ska ha bränts i ugnar. Den ursprungliga planformen utgjordes av ett långhus med dimensionerna 8x12 meter samt ett smalare och lägre kor som avslutades med en halvrund absid i öst. Fönstren var små och högt sittande i djupa rundbågiga nischer, två på norrsidan och två på sydsidan. Det fanns två entréportaler i långhusets västra del, en i norr och en i söder.

Senare under medeltiden, troligen på 1400-talet, tillkom ett vapenhus vid sydportalen. På 1400-talet slogs även kyrkans valv som pryddes med kalkmålningar, vilka tillskrivits Vittskövlemästaren Nils Håkansson och daterats till ca 1450–75. Vittskövlegruppen var verksamma i ett 20-tal kyrkor i Skåne under 1400-talets andra hälft. Flera av målningarna i Långaröd framställer St Nikolaus av Myra, sjöfararnas, köpmännens och barnens skyddshelgon, varför en teori varit att kyrkan ursprungligen varit helgad åt honom. När valven slogs togs nya och lägre placerade fönsteröppningar upp. Sannolikt vitrappades kyrkorummet för första gången vid detta tillfälle. De fint strukna fogarna i murverken ovanför valven tyder på att de ursprungligen varit tegelrena. Av detta bör man även kunna dra slutsatsen att valven ersatte en öppen takstol.

Runt 1500-talets mitt överfördes tre byar från Fränninge socken till Långaröd, vilket har antagits ha samband med att kyrkans långhus kom att förlängas 6 meter åt väster. En murverksundersökning som utfördes 1994 visar att kyrkan även exteriört var tegelren från uppförandet, men att den i samband med utbyggnaden eller strax därefter slammades i en djupröd kulör. Undersökningen öppnar även upp för att utbyggnaden kan ha skett redan på 1400-talet i samband med valvslagningen av kyrkorummet. Senare, okänt när, vitputsades kyrkan och sent i dess historia har den varit avfärgad i gult. Reformationen (1536 i Danmark) medförde att helgonbilder på 1500-talet försvann ur kyrkorna och i Långaröd precis som i andra kyrkor kalkades vägg-och takmålningar över.

På 1700-talet tillkom ny altaruppsats och predikstol, vilka ersatte den tidigare inredningen från 1593. Predikstolen tillverkades av träbildhuggaren Johan Ullberg (1708–1778), med verkstad i Finja. Exakt när detta skedde är okänt. Altaruppsatsen är daterad 1755, men är emellertid inte ett verk av Ullberg.
Till följd av 1800-talets stora befolkningsökning byggdes kyrkan runt 1850 ut med en korsarm åt söder. Möjligen ingår murverket från det senmedeltida vapenhuset i utbyggnaden. Strax därefter, 1853-55, uppfördes ett västtorn som ersatte en fristående klockstapel. Tornets originella smala form har enligt den lokala traditionen haft sin förklaring i att byggmästaren Magnus Cederholm ska ha tagit fel på måtten i arkitekten Alfred Ludwig Hawermans (1821–1908) ritningar och använt innermåtten som yttermått. Av ritningarna framgår dock att tornet verkligen var ritat på det sätt det byggts. Vid slutet av århundradet fick kyrkan sin första orgel.

1903 genomgår kyrkan en omfattande restaurering vars mest påtagliga förändring är att korsarmen breddas åt öster, vilket exteriört skapar en korsarm med dubbla gavelrösten och takfall. Nya ytterdörrar tillkommer och interiört sänks golven och predikstolen flyttas. Ny fast inredning i form av läktare, altarskrank och orgelfasad tillkommer, dock ersätts orgeln redan året efter med en piporgel som placeras på läktaren. Sannolikt ersätts vid detta tillfälle även den tidigare stängda bänkinredningen av öppna bänkar i nygotiskt utförande. Arkitekten eller byggmästaren bakom restaureringen är okänd, men för ritningarna till orgelfasaden och läktarbalustraden står arkitekt Gustaf Améen vid Överintendentsämbetet. Ytterligare en iögonfallande interiör förändring är att de medeltida kalkmålningarna friläggs. I arbetet skadas dock flera målningar påtagligt och den påföljande restaureringen, som lär ha utförts av konstnären Anders Persson Waldur från Vallkärra, har beskrivits som hårdhänt.

1934 målas kyrkan om invändigt efter förslag av arkitekt Nils A. Blanck. Fyra år senare restaureras åter kalkmålningar, denna gång av konservator Hans Erlandsson, Lund. Samma år installeras centralvärme och 1946 tillkommer elektrisk belysning.

Nästa större restaurering sker 1963 under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Långhuset får ny bänkinredning medan korsarmens bänkar ersätts med lösa stolar. Utrymmet under läktaren byggs in vilket skapar rum för vapenhus och sakristia. Nytt golv av betong belagt med tegel tillkommer och i samband med detta arbete återfinns rester av kyrkans gamla tegelgolv, en murad grav i koret samt två sidoaltare. Det norra var ett Mariaaltare och det södra troligtvis tillägnat S:t Nicolaus. Valvens kalkmålningar återställs av konservator Albert Eriksson i vad som beskrivs som dess ursprungliga skick. Absidens dörr ersätts med ett fönster. Två år senare, 1965, får kyrkan en ny orgel tillverkad av orgelbyggare Johannes Kunkel i Stångby.

Vid mitten av 1990-talet genomförs en utvändig renovering efter program av Forsberg och Wikerstål Arkitektkontor AB, Helsingborg. Fasaderna putslagas med hydrauliskt kalkbruk och kalkfärgas. Även taket och yttre byggnadsdetaljer som dörrar, fönster och ljudluckor m.m. målas om. Delar av exteriörens listverk målas i röd kulör, baserat på färgrester som troligen härrör från ombyggnadsarbetena vid mitten av 1800-talet. Felaktigt färgval leder dock till vittring och rinning, varför detaljerna snart vitmålas. I samband med fasadrenoveringen genomförs en murverksdokumentation av Petter Jansson vid Landsantikvarien vid Malmöhus Län, vars resultat även belyser detaljer kring kyrkans ombyggnadshistorik i allmänhet.

2003 vitmenas kyrkan invändigt och 10 år senare utförs en utvändig restaurering som omfattar ommålning av takplåt, ytterportar och fönster samt nya ljudluckor i tornet.