Stäng fönster HÖRBY SÖDRA RÖRUM 28:1 - husnr 1, SÖDRA RÖRUMS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SÖDRA RÖRUMS KYRKA (akt.) | |
| 2017-09-22 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkobyggnaden Södra Rörums medeltida kyrka uppfördes sannolikt på 1100- eller 1200-talet och bestod av långhus, rakavslutat kor i öster samt vapenhus i söder. Nordöst om kyrkan stod en fristående klockstapel av trä med två klockor. Kyrkan som invändigt hade vitkalkade valv och läktare i väst rymde på 1800-talet 325 personer. Församlingen hade vid samma tid omkring 1200 medlemmar, varför det beslutades att en ny kyrka skulle uppföras på samma plats. Informationen om den äldre kyrkan och dess rivning är begränsad, men sannolikt har byggnadsmaterial återanvänts vid bygget av den nuvarande kyrkan, möjligen finns även bevarade medeltida murpartier. Den nya kyrkan i nyromansk stil med oputsade gråstensfasader och vitputsade omfattningar uppfördes 1884–87. Som arkitekt anges allmänt Salomon Sörensen, men förfrågan tycks initialt ha gått till dennes far, byggmästaren P.C. Sörensen, och projektet i Södra Rörum framstår som ett samarbete mellan far och son. P.C. Sörensen har ritat ett flertal andra kyrkor, bland annat Västra Strös kyrka som liksom Södra Rörums har oputsade naturstensfasader. Salomon Sörensen kom sedermera att bli stadsarkitekt i Malmö och en av stadens mest produktiva arkitekter, men han ritade även ett flertal kyrkor i Skåne. Kyrkan i Södra Rörum gavs en planlösning bestående av långhus, fullbrett kor, absid i öster, torn i väster samt korsarmar i norr och söder. Korsarmarnas försågs med entréer i öster genom absidliknande trapphus. Från den medeltida kyrkan överfördes altartavla, predikstol, triumfkrucifix, dopfunt och kyrkklockor. Den första förändring skedde 1907 då orgelläktaren som initialt var placerad i första tornrummet ansågs för trång. Arkitekt W. Eriksson i Malmö ansvarade för utformning av en läktare som uppfördes i långhusets västra del. 1911 fick interiör och fast inredning ny färgsättning. Färgskalan, som tidigare sägs ha gått i brunt och beige, förändrades på altaruppsats, predikstol och orgelfasad till den polykroma bemålning vi ännu ser idag. Bänkarna ekådrades med röda och gröna detaljer i gavelstyckena. Takbjälkarna brunfernissades och takfälten målades ljusa med rödbrun ornamentik, medan väggarna försågs med kvadermålning. På 1930-talet genomgick kyrkan både utvändig och invändig restaurering. 1932 byttes skiffret ut på de södra takfallen samtidigt som murverkets fogar kompletterades med cementbruk, plåtavtäckningar oljemålades och putsade ytor kalkfärgades. Inför kyrkans 50-årsjubileum 1937 genomfördes 1935–36 en interiör restaurering under ledning av arkitekt Eiler Græbe, senare domkyrkoarkitekt. Fönstren målades och glasades om, väggarnas kvadermåleri vitkalkades och stora delar av den fasta inredningen målades om. 1948 installerades mekanisk klockringning och året därpå försågs merparten av kyrkans fönster med innerbågar av trä. 1954 elektrifierades belysning och uppvärmning, vilket bland annat medförde att de ursprungliga ljuskronorna i smide byttes ut. Nästa större interiöra restaurering skedde 1958. Konservator Osvald Owald medverkade, vilket bör betyda att just konservering av fast inredning och inventarier utfördes. Den mest påtagliga förändringen var att de ådringsmålade bänkarna täckmålades i grå kulör. 1965 var kyrkans norra takfall i dåligt skick och skiffret ersattes av ekonomiska skäl av eternit. Tre år senare restaurerades fasaderna av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Fogarna kompletterades med ett cementbruk med en tredjedels plastinblandning och putsade ytor målades med cementfärg. Utöver detta förgylldes årtalet 1887 i västportalens tympanonfält. Under 1970-talets början målades kyrkan om invändigt, vilket delvis tycks ha utförs med latexfärg trots att emulsionsfärg var föreskrivet, och kyrkorummet fick en röd heltäckande matta. Under åren 1986 till 1991 restaurerades kyrkan på nytt, såväl ut- som invändigt. Exteriört hade merparten av arbetena samma underhållskaraktär som vid tidigare restaureringar, men genomfördes denna gång med mer lämpliga materialval. Fasadens fogar och putsade ytor kompletterades, lagades och målades med KC-bruk och KC-färg. Strävpelarnas avtäckningar samt solbänkar lagades med cementbruk. Torntakets näbbformade skiffer byttes ut mot rektangulärt skiffer och tornluckor och fönster renoverades. De tre ytterdörrarna mot öster byttes mot nya. Interiört omfogades tegelgolven, väggarna putslagades och målades med kalkfärg över bröstningslisten och linoljefärg därunder. I vapenhus, tornrum och trapplopp användes enbart kalkfärg. Sakristian i absiden, som inte tycks ha omfattats av arbetena 1986–91, renoverades 1996–97 då tak, fönster, lister och dörren målades om. Sannolikt var det vid detta tillfälle som golvet belades med plastmatta. Konservering av altaruppsats och predikstol genomfördes 2004. Arbetena omfattade rengöring, återfästning av flagad färg, borttagande av vissa tidigare retuscher, lagning, kittning och nya retuscheringsarbeten. 2008 var kyrkans tak i dåligt skick, vilket lett till läckage och fuktskador i murverken. Skadorna åtgärdades följande år då skiffertaket lades om och eterniten på den norra korsarmen byttes ut mot skiffer. Absidernas plåttäckning ersattes med zinkplåt och de fuktskadade murarna lagades och målades interiört. 2016 fick ett nytt fundament i betong gjutas under orgelläktarens södra pelare som hade drabbats av sättningsskador. |
