Stäng fönster HÖRBY SALLERUP 10:1 - husnr 1, ÖSTRA SALLERUPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÖSTRA SALLERUPS KYRKA (akt.) | |
| 2017-09-21 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkobyggnaden Östra Sallerups kyrka uppfördes troligen under 1100-talet. Enligt vissa uppgifter ska detta ha skett på order av ärkebiskop Absalon i Lund vid slutet av 1180-talet, dock har kalkmålningarna i kyrkans kor och absid daterats till 1125–50. Kyrkan byggdes i romansk stil med långhus, lägre samt smalare kor med absid i öst, torn i väst, norrportal och med vapenhus i söder. Ursprungligen hade kyrkan sannolikt platt innertak eller öppen takstol. Strax efter uppförandet dekorerades kyrkans innerväggar med romanska kalkmålningar, troligtvis utförda av Finjamästaren eller hans skola. Under 1500-talet revs det ursprungliga västtornet och ett större friliggande torn uppfördes direkt väster om kyrkan. Detta torn kom 1745 att byggas samman med långhuset för att skapa ett större kyrkorum till den växande församlingen. När kyrkan valvslogs är oklart, men vid mitten av 1600-talet försågs korets valv med kalkmålningar. I slutet av samma århundrade anlades ett gravmonument strax utanför vapenhuset över kyrkoherden Jöns Henriksson, utformad som en stenkista och smyckad med bilder samt texter författade av kyrkoherden själv på latin, danska och med runor. Vid mitten av 1800-talet behövdes återigen fler platser för den växande församlingen och därför byggdes kyrkan ut 1864. För ritningarna, eller åtminstone för korrigering av dessa, stod den namnkunnige arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander vid Överintendentsämbetet i Stockholm. Tillbyggnaden utformades som en fullbred korsarm åt söder, och invändigt blev förändringarna påtagliga då långhuset och korsarmen nu kom att bilda ett nytt kyrkorum med nord–sydlig riktning. Altaret flyttades från koret i öster till en centrerad plats på kyrkorummets norrvägg och bänkkvarteren riktades mot altaret. Troligtvis var det också vid detta tillfälle som absiden började användas som sakristia. Utvändigt skiftades delar av kyrkans blytak till skiffer. I samband med utbyggnaden av kyrkan rasade Jöns Henrikssons gravmonument, vilket senare har murats in i tornets norrmur. Då församlingen fortsatte växa uppfördes 1896 en läktare i korsarmen för att skapa plats för såväl församlingsmedlemmar som kyrkans första orgel. Arkitekt Nils A. Blanck upprättade 1934 ett förslag för inre restaurering som bland annat innebar kortade kyrkbänkar och gångar utmed väggarna i korsarmen samt nya kyrkfönster. Förslaget genomfördes 1935–36 och då tillkom även ett vindfång i korsgången samt fönstret över altaret med glasmålningar av konstnären Hugo Gehlin. Efter en mindre brand 1948 byttes det äldre uppvärmningssystemet ut mot el och kaminerna som installerats 1891 försvann från kyrkorummet. Samma år flyttades sakristian från absiden till tornets bottenvåning. Året därpå återfanns den romanska sydportalens dörröverstycke, som togs bort i och med utbyggnaden av kyrkan år 1864, i korsarmens västra mur. Under 1950-talet konserverades korets och absidens kalkmålningar av Oswald Owald. Nästa större förändring sker 1962–65, då kyrkan restaureras under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Bland annat tas korsarmens läktare bort, kyrkorummets tak täcks med panel i furu och en vägg uppförs mot tornet som även får ny inredning. Kyrkorummets golv av mönstrade viktoriaplattor byts ut mot klinker och den fasta inredningen, med bland annat nytillverkat altare och altarskrank, får dagens placering och utformning. Även det medeltida koret förses med nytt altare och på korvinden konserveras de romanska kalkmålningarna av konservator Albert Eriksson. Exteriört tillkommer en ny byggnadskropp i form av ett vapenhus med underliggande bårhus på korsarmens södra gavel. Kyrkans taktäckning av blyplåt och sedermera skiffer tycks under 1900-talet successivt ha bytts ut mot plåttak. Årtal för när detta har skett är okänt, men 1903 visar ett fotografi att endast tornet och absiden har plåttak (varav absidens sannolikt då ännu är av bly), medan långhuset klätts med plåt på ett fotografi från mitten av 1960-talet. I dag täcks samtliga takfall av svartmålad Plåtisol i modern bandtäckning, vilken åtminstone på tornet tillkom 1977. 1996 renoveras kyrkans exteriör av Forsberg & Wikerstål Arkitektkontor AB och tre år senare genomgår även interiören en renovering, där bland annat väggar putslagas och målas med plastfärg och delar av fasta inredningen bättringsmålas. |
