Stäng fönster HÖRBY ÖSTRABY 23:1 - husnr 1, ÖSTRABY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÖSTRABY KYRKA (akt.) | |
| 2017-09-21 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkobyggnaden Östraby kyrka uppfördes sannolikt vid 1100-talets slut som en romansk stenkyrka som lär ha helgats åt S:t Margareta och i äldre tider ska ha utgjort moderkyrka till Västerstad. Vid arkeologiska utgrävningar inne i kyrkan har äldre gravar påträffats, vilkas karaktär tyder på att en mindre kyrka, troligen i trä, har föregått den romanska kyrkan, men också att platsen utgjort offer- eller begravningsplats i förkristen tid. Den romanska kyrkan byggdes i natursten med rektangulärt långhus samt lägre och smalare kor med halvrund absid i öst. Absiden och korets sockel markerades med en kantprofilerad sandstenslist och under takfoten runt hela byggnaden löpte en rundbågsfris av sandsten. Långhus och kor hade huggna hörnkedjor av kvadersten. Kyrkan hade syd- och nordportal och troligtvis fanns små rundbågiga fönsteröppningar högt placerade på långhusets väggar. Någon gång under senmedeltiden valvslogs kyrkan och försågs med kalkmålningar. Troligen tillkom även vapenhuset i söder under denna tid. Efter reformation togs kyrkans helgonaltare bort och valvens kalkmålningar övermålades. 1601 fick kyrkan en predikstol och 1604 en ny altartavla. 1662 förlängdes långhuset en travé åt väster och ett fullbrett kvadratiskt torn uppfördes. Tornets övre halva kom dock att rivas redan 1704 för att sedan återuppbyggas i en murverkskonstruktion med kupoltak. Vid 1700-talets slut fick långhuset och koret en bruten takkonstruktion avtäckt med kopparplåt, istället för som tidigare med bly. Befolkningsökningen i Sverige under sent 1700-tal och 1800-tal ledde på många håll till att medeltida kyrkor byggdes ut eller revs till förmån för nybyggen. 1836 revs vapenhuset i Östraby kyrka för att ge plats åt en större korsarm i söder. Vid arbetet rasade de medeltida valven som ersattes av tunnvalv i trä. Kyrkorummets riktning ändrades från öst-västlig till nord-sydlig genom att predikstol och altartavla flyttades till långhusets norra vägg. Vid samma tillfälle revs även tornets takkupol. 1867 uppfördes en orgelläktare i korsarmens södra del. Här placerades med orgeln med nygotisk orgelfasad. Vid en restaurering 1891 återfick predikstol och altare sina ursprungliga placeringar. För att ge bättre plats åt altaruppsatsen höjdes tribunbågen. Tunnvalven fick täckning av hyvlade och spontade brädor medan kyrkorummets väggar försågs med kvadermåleri, växtornamentik och textband över tribunbågen och valvbågen mot tornet. 1927 målades de tidigare mörka tunnvalven i ljus kulör och banden med växtornamentik ersattes av enklare utformade bårder med meandermotiv. Arbetet utfördes av J.C. Kronbäck. 1936 installerades elektrisk belysning och 1949 tillkom ny elektrisk uppvärmningsanordning. Vid 1940-talets mitt försågs vapenhuset med nytt golv av hårdbränt rött tegel. I början av 1950-talet genomgick kyrkan stora förändringar såväl exteriört som interiört vid en restaurering under ledning av länsarkitekt Nils A. Blanck. Den mest påtagliga exteriöra förändringen rörde kyrkans putsade fasader som skulle renoveras men under arbetets gång visade sig vara i så dåligt skick att putsen i sin helhet fick knackas ner i sen helhet. Murverkets fogar åtgärdades men innan putsarbetet hann påbörjas avbröts fasadrenoveringen på grund av vintern. När arbetet skulle återupptas uttrycktes åsikter om att kyrkan vunnit i utseende genom det frilagda murverket. Riksantikvarieämbetet motsatte sig detta med motiveringen att murverken aldrig varit ämnade att synas. Trots detta tilläts kyrkan slutligen ha frilagt murverk, med undantag för gavelröstena och tornets övre del. Vid samma tillfälle byttes kyrkans fönster ut, en murad mittpost vid tornets ljudluckor togs bort och troligtvis var det också nu som tre snedställda rektangulära fönster i korsarmens södra gavel sattes igen. Interiört fick kyrkan en ljusare bemålning och äldre fast inredning återfick sin ursprungliga färgsättning. Vidare fick tunnvalven ny täckning, kyrkorummet nytt stengolv, en ny altarring tillkom medan orgelläktaren förminskades och utrymmet under inreddes till sakristia. 1957 fick kyrkan en ny orgel tillverkad av orgelbyggare Hammersam i Köpenhamn. Väntrum, toalett och förråd tillkom under läktaren 1972. 1980 lades taken om med svart plåtisol i bandtäckning med hängrännor och stuprör i samma material. Samma år återtogs den tidigare altarringen som sedan 1953 förvarats på vinden. Vid slutet av 1980-talet genomfördes en större restaurering under ledning av arkitekt Mikael Forsberg som innefattade framtagning och målning av det äldre tunnvalvstaket, reparation av golv, nytt golv under det sydöstra bänkkvarteret samt exteriör putslagning. Altaruppsatsen och predikstolen konserverades av Lars Sandberg. Utrymmet under läktaren byggdes om 2010 för att bli mer tillgänglighets- och verksamhetsanpassat. Läktartrappan återställdes, väggar revs för att skapa större rum, ny RWC och pentry tillkom, liksom utrymme för enklare servering och förvaring av stolar. Vid samma tillfälle restaurerades ytskikt i kyrkorummet. 2011 togs de främre bänkkvarteren bort och det underliggande trägolvet ersattes med stengolv. Bänkarna förvaras i Västerstads prästgård. En ny avskärmning mellan kor och absid utformades och tornets bottenvåning fick nya förvaringsutrymmen. |
