Stäng fönster OSBY LOSHULT 31:1 - husnr 1, LOSHULTS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| LOSHULTS KYRKA (akt.) | |
| 2020-02-26 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkobyggnad Kyrkan i Loshult är byggd 1591 efter att en tidigare kyrka på platsen brändes ner av svenska trupper under nordiska sjuårskriget år 1568. Den nedbrunna kyrkans ålder är okänd men utifrån traktens fornlämningsmiljö är det inte orimligt att den byggdes redan under medeltiden. Däremot har inga arkeologiska eller arkivaliska källor som bekräftar detta påträffats. En geometrisk karta från 1694 visar att kyr-kogården var kvadratisk vid denna tid, med en klockstapel i nordvästra hörnet, en stiglucka i västra muren och eventuellt en öppning även i södra muren. En teck-ning, enligt uppgift från 1696, visar kyrkan med långhus och rakslutet kor med koringång i öster. Av teckningen att döma verkar kyrkogården ha varit omgärdad av en mur. Kyrkan är framställd med en markerad sockel, fyra rundbågade föns-teröppningar i södra långhusväggen, en i korets södra vägg samt en ingång i ko-rets östra del. Kyrkans tak, liksom klockstapel, verkar ha varit täckta av spån. En-ligt bevarade räkenskaper försågs kyrkan under 1690-talet med nya fönster i lång-hus och kor, varför det sannolikt är de vi ser på illustrationen. Under 1700-talets första del målades kyrkan om invändigt och inreddes med en ny läktare, nytt altarskrank samt en ny, sluten bänkinredning. Ett vapenhus byggdes, oklart var, och taket belades med nytt spån. År 1712 byggdes en sakristia vid ko-rets norra sida. 1780 nedmonterades den befintliga orgeln, som sades vara förbru-kad, och orgelläktaren byggdes om. År 1825 hade befolkningen i socknen ökat så pass att en rejäl tillbyggnad av kyr-kan behövdes. Korsamar byggdes ut åt söder och norr, i linje med koret och en ny sakristia uppfördes öster om koret, allt efter ritningar av Johan Abraham Wilelius. Bevarade bänklängder från 1828 och 1883 visar att platserna i kyrkan fördelades efter hemman. Gårdarnas storlek var sannolikt avgörande för hierarkin både i bänkarna, liksom i socknen i övrigt. Inhyses och egendomslösa brukade få sina platser på läktaren, eller längst bak i kyrkan. Nära fyrtio år senare, 1861, förlängdes långhuset med 20 meter åt väster och tor-net uppfördes efter ritning av arkitekt Albert Törnqvist. Den omfattande om-byggnationen innebar att det mesta av 1500-talskyrkans väggar revs. Förutsatt att ritningarna från arkitekten följdes lämnades endast den östra korväggen kvar från 1591 års kyrka. Decenniet efter ombyggnaden finns uppgifter om en ny orgel och målningsarbeten. Lanterninen målades med vit oljefärg, tornets interiör målades med limfärg. Sakristia och kor vitkalkades. Gesimser, balusterdockor, dopfunt och andra detaljer bronserades. På 1890-talet installerades två järnkaminer för upp-värmning och tornur tillkom i lanterninen. Vid sekelskiftet putslagades kyrkan och vitkalkades ut- och invändigt. 1907 täcktes kyrktaken med papp och 1936 med kopparplåt då även tornkors och kula förgylldes. 1920 fick kyrkan en ny gestaltning invändigt då väggar och fönsternischer målades benvita med vita ramar och bänkinredningen ådrades för att efterlikna ljus ek. Under 1950-talet genomgick kyrkan en yttre underhållsrenovering och en mer genomgripande inre renovering efter planer av Georg Rudner vid Knut Nordenskjölds arkitektkontor. Exteriört behöll kyrkan sin karaktär, men invändigt blev förändringarna desto större. Långhusets bänkinredning ändrades så att mitt-gången breddades och två sidogångar skapades längs med norra och södra väg-garna. Längs med väggarna byggdes fasta bänkar och i korsarmarna byggdes läktarunderbyggnader. I koret och vapenhuset lades kalkstensgolv, likaså lades fönsterbänkar av kalksten. Sakristian försågs med en ingång i nordost. Kaminerna togs bort och elvärme installerades. Den vita färgen, som tillkommit under 1800-talet, avlägsnades på altarprediksstolen som dessutom förminskades genom att fyra oljemålningar togs bort. Två av dessa återplacerades 1962, men de två största är idag placerade på långhusets södra respektive norra vägg. I samband med ombyggnationen upptäcktes ett gravvalv från 1825 under sakristian. Vid korväggen, den enda delen av 1500-talskyrkan som är bevarad, upptäcktes vad som förmodas vara ett ursprungligt högaltare murat i gråsten och kalkbruk. Detta altare ska finnas bevarat under det nuvarande altaret. Tornspirans träkonstruktion och undertak förnyades. 1979 isolerades vindsbjälklaget. 1990 genomfördes ännu en omfattande inre renovering då kyrkans västra läktare försågs med underbyggnader och norra och södra läktarnas underbyggnader ändrades om. Värmeinstallationerna moderniserades, nya högtalare och ett skrudskåp tillkom. Ett väggaltare och en piscina installerades i sakristian. 1993 genomfördes en yttre renovering som omfattade fönsterrenovering, putslagningar och kalkavfärgning. Lanterninen reparerades också och textplattorna ovan västra respektive södra ingångarna konserverades. |
