Stäng fönster ÖSTRA GÖINGE EMMISLÖV 27:1 - husnr 1, EMMISLÖVS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| EMMISLÖVS KYRKA (akt.) | |
| 2019-10-31 |
| Historik |
|---|
|
Emmislövs kyrka tillhör en av de 38, kända, tegelkyrkor som uppfördes på landsbygden i Skåne före 1350. De tidiga tegelkyrkorna är koncentrerade till två huvudsakliga områden; sydvästra och nordöstra Skåne. Tegel började användas som byggnadsmaterial i det medeltida Danmark under 1100-talets andra hälft. Emmislövs kyrka är uppförd under den romanska stilperioden, sannolikt under 1100-talets slut eller tidigt 1200-tal. Kyrkan byggdes med ett långhus och ett lägre och smalare kor utan absid. Det rakt avslutade koret liksom de två fönsteröppningarna i korets östra vägg kan vara influerat av cisterciensernas klosterarkitektur och/eller Gumlösa kyrka, som invigdes 1191 eller 1192. Byggmästaren till Gumlösa kyrka har ibland föreslagits som upphovsmannen till Emmislövs kyrka. Murverket i Emmislövs kyrka är uppfört i skalmursteknik av rött handslaget tegel i munkförband med svartbrända koppstenar i dekorativt sicksackmönster. Tegelmurverket var ursprungligen oputsat med åsstrukna fogar. Ingång till kyrkan skedde genom nord- och sydportalerna. Långhuset hade två högt placerade rundbågiga fönster på vardera norra och södra långhusväggarna. Förutom de två fönsteröppningarna i korets östra vägg fanns sannolikt också ett fönster i korets södra sida. Även invändigt var kyrkans tegelmurverk ursprungligen synligt. Två altarnischer fanns på var sida om triumfbågen. Triumfbågen har en ovanlig stickbågig form vilket kan tyda på att den har murats om. Någon gång under romansk tid har delar av kyrkan, såsom triumfbågens insida samt altarnischer i långhusets östra mur, putsats och målats. Under någon period, före valvslagningen, har delar av kyrkans murverk invändigt varit rödmålat med vitmålade fogar. Fragment av denna rödmålning finns bevarat ovan kyrkans valv. Någon gång före valvslagningen drabbades även kyrkan av en brand. Den romanska kyrkans gavlar var inte murade med trappsteg. Dessa tillkom senare, kanske på 1300- eller 1400-talet. Någon gång under denna tid byggdes ett vapenhus av tegel vid norra portalen med en hög murad trappgavel. Under 1400-talets första hälft slogs valv i långhuset och koret. Valven dekorerades kring 1450-1475 med kalkmålningar, vilka brukar tillskrivas en mästare verksam inom Vittskövlegruppen. Utvändigt putsades kyrkan och målades i en röd färg kring 1400- eller 1500-talet. Socklar, hörnlisener och fönsteromfattningar har varit avfärgade med kimröksgrått. Spår av grå färg har också påträffats på vapenhusets (nuvarande sakristians) västra vägg i samband med renoveringsarbeten på 1990-talet. Under Kalmarkriget 1612 sattes kyrkan i brand varvid kyrktaket, altaret, predikstolen och bänkinredningen samt klockstapel med klocka förstördes. Bristen på kyrkklocka löstes genom att Emmislöv fick överta en klocka från Mariakyrkan i Vä, vilken tidigare hängt i Nöbbelövs kyrka. År 1633 fick kyrkan en ny predikstol och 1637 en ny altaruppsats. Klockstapeln brändes återigen ned under Horns krig år 1645 och klockan försvann tillsammans med en del andra av kyrkans tillhörigheter. Först 1662 fick man en ny klocka och en ny klockstapel bör ha byggts samtidigt. Kyrktaket på långhuset och koret var vid denna tid täckt med blyplåt medan övriga delar var spåntäckta. Inga fönster fanns på kyrkans norra sida men två fönster fanns mot söder och i väster. Ett vapenhus murat mellan stolpar (en korsvirkeskonstruktion) omtalas vid denna tid. Sakristian var grundmurad och sannolikt inredd i norra vapenhuset vid denna tid. Södra vapenhuset byggdes om med nytt virke kring sekelskiftet 1700. År 1705 gjordes stora investeringar i kyrkan. En ny bänkinredning och läktare tillkom samt en del snickerier. Snickerierna målades 1707 av målarmästare Jonas Hiertner från Kristianstad. År 1728 lät församlingen bygga ett litet torn av trä vid kyrkans västra ände, sannolikt hade det formen av en takryttare. Ett par nya fönsteröppningar gjordes på kyrkans norra sida 1781. Takryttaren över långhuset orsakade skador på kyrkans valv och murar och revs kring 1831. Någon gång före 1824 byggdes en sakristia utanför korets östra vägg varvid en dörr mot öster bör ha tillkommit. Enligt äldre beskrivningar var sakristian uppförd i korsvirke samt utvändigt kalkrappad. Vid mitten av 1800-talet hade kyrkan blivit för liten för församlingen och klockstapeln var förfallen. Kyrkoarkitekten Carl Georg Brunius kontaktades för att upprätta ett förslag till kyrkans renovering. Under 1848-1849 uppfördes därefter ett nytt klocktorn murat av sten vid långhusets västra gavel. Byggmästare vid arbetena var Nils Uppgren från Sölvesborg. Den västra gavelsidan av långhuset, i alla fall dess övre del, samt sakristian i öster revs. Ny ingång gjordes i tornets västra sida men församlingen fortsatte att bruka det norra vapenhuset som kyrkans huvudsakliga ingång ännu en tid. Kyrkans samtliga fasader spritputsades och vitkalkades och fönsteröppningar bör ha murats om till enhetlig storlek. Invändigt förstärktes murarna med dragstänger enligt Brunius anvisningar. Ny sakristia inreddes i korets östra del bakom ett skrank och ett nytt rundfönster togs upp i östersidan över prästingången. Som en fond mot öster målades det allseende ögat över skranket till sakristian. Ett nytt altare murades och altarring tillverkades. Bänkarna och läktaren byggdes också om. År 1880 fick kyrkan en orgel som placerades på läktaren. 1885 installerades en kamin och 1893 målades kyrkan om invändigt med en kvadermålning. Kvadermålningen blev omodern i början av 1900-talet och målades över 1930. Utvändigt hade kortaket lagts om med kopparplåt 1923. Några år senare, 1935, lades långhusets och tornets tak om med järnplåt. År 1950-52 genomgick kyrkan en större invändig renovering under ledning av arkitekt Eiler Graebe El installera-des i kyrkan och golvet lades om i hela kyrkan. I koret påträffades ett tomt gravrum. Konservator C. O. Svensson tog fram kalkmålningar i valven och originalmålning på predikstolen, läktaren och bänkarna. Vid arbetena påträffades de två romanska fönsteröppningar i korets östra vägg. Fönstren togs fram och den sentida dörren och rundfönstret mot öster sattes igen. En ny freskomålning utfördes av konstnär Per Siegård på östväggen. Skranket till den tidigare sakristian togs bort från koret och sakristian flyttades till det medeltida vapenhuset där vindsloftet togs bort. I samband med renoveringsarbetena upptäcktes en brandskadad träbit i en fördjupning intill den ursprungliga sydportalen. Ohlsson tolkade brädbiten som en del av en dörrbom medan andra ansåg att det kunde vara en helig relik som gömts undan vid orostider. Vid en utvändig renovering 1985 dokumenteras den ursprungliga sydportalen och utvändigt kalkmåleri. Invändigt inrättades en toalett i tornets bottenvåning. Nästa större renovering utfördes 1998-99 på fasader, tak och fönster. Fasaderna frilades från puts och färglager varvid och en murverksdokumentation av Aina Mandahl, Regionmuseet i Skåne genomfördes. Bland annat kunde det konstateras att kyrkans tegelmurverk vid något tillfälle varit rödmålat och att tornets puts var från 1850. Kyrkan slammades därefter tunt med en vit sandkalk. |
