Stäng fönster ÖSTRA GÖINGE GRYT 5:1 - husnr 1, GRYTS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| GRYTS KYRKA (akt.) | |
| 2019-03-01 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkan är uppförd i romansk stil vilket kännetecknar 1100-1200-talets mitt i de nordiska länderna. Någon närmare datering av kyrkan har inte utförts. Kyrkans äldsta delar består av ett kor med absid, långhus och den nedre delen av ett ursprungligt västtorn. Kyrkan byggdes av tuktad fältsten framför allt granit, lagd i jämna skift i skalmurar. Murverket kan ursprungligen ha varit oputsat med brett utstrukna fogar. Hörnkedjorna i de äldsta delarna är murade av nästan släthuggna granitblock liksom fönster och portalomfattningar. Ursprungliga öppningar finns bevarade genom en igensatt fönsteröppning synlig ovan valven och ingångs öppningar i gavlarna till kyrkans vindsutrymmen. Den ursprungliga sydportalen är igenmurad men har dokumenterats vid murverksundersökning. Portalen har haft en omfattning av halvkolonner med kapitäl och profilhuggna valvstenar. Hur nordportalen har sett ut finns dock inte dokumenterat. Det romanska västtornets bevarade delar har rektangulär planform och är bredare än långhuset. Hur tornet kan ha varit inrett och hur det använts går inte att säga då endast yttermurarna finns kvar och del av tornbågsmuren. Det är inte omöjligt att tornet kan ha varit försett med en herrskapsläktare en så kallad emporvåning med öppning mot långhuset, i likhet med en del andra breda västtorn från samma period. Invändigt var det romanska kyrkorummet dekorerat med kalkmålningar. Spår av målningar från denna period har påträffats på långhusets östmur, triumfbågsmuren och i absiden. På var sida om triumfbågsmuren fanns murade sidoaltare. Kring 1400-talets mitt valvslogs koret, långhuset och möjligen det romanska tornets bottenvåning. Ett vapenhus av sten byggdes utanför långhusets södra sida kring 1300- eller 1400-talet. På 1500-talet byggdes kyrkan till mot väster med ett nytt torn väster om det gamla. Det gamla västtornets nedre delar inkorporerades med långhuset som dess västförlängning. Det nya tornet hade rektangulär planform och samma bredd som det gamla tornet. Murverket består av fältsten rikt skolat med småsten och med inslag av tegel. Vid tillbyggnaden av tornet tycks kyrkans fasader ha varit putsade och vitmålade. Rester av denna puts finns rad på kyrkans gamla östgavel inne i det senmedeltida tornet. Det nya tornet valvslogs med kryssvalv och uppgång till de övre våningarna gjordes genom en murtrappa med ingång från söder. Under 1600-talet fick kyrkan en ny inredning i form av dopfunt, predikstol, uppsats och bänkar. Ett altare av trä, som ännu finns i kyrkan, kan också vara från 1600-talet eller möjligen något äldre. 1736 uppfördes en läktare för herrskapet till Vanås. Under åren 1748-49 genomgick kyrkan en renovering varvid altaret flyttades in till koret från absiden som skärmades av med ett skrank mot koret och inreddes till sakristia. Till sakristian införskaffades ett bord och stolar som alltjämt finns kvar. En läktarbarriär dekorerades med bibliska motiv av målare Alexander Joungner som även renoverade kyrkans inredning och målade det nya altarskranket. Någon gång mellan 1760 och 1790 lät dåvarande ägarinnan till Wanås, Betty Jennings, uppföra grevekoret eller gravkapellet vid långhusets norra sida. Vid denna tid var kyrkans fasader slätputsade med en slevdragen puts och vitmålade. Ett nytt fönster till sakristian togs upp 1758 i absiden. År 1821 ersattes ett fönster på absidens södra sida med en dörröppning. Taket över kyrkan var till en början blytäckt. I början av 1800-talet täcktes delar av kyrkan om med kopparplåt. Under 1800-talet flyttas ingången till kyrkan från det medeltida vapenhuset till tornets västra sida. Vapenhuset togs i bruk som "materialbod”, eller förråd, och så småningom, år 1869 revs vapenhuset. Rivningsmaterialet återanvändes till att bygga upp en ny förrådsbyggnad strax väster om kyrkan, den nuvarande sockenstugan. Ett nytt fönster togs upp på platsen för den gamla sydportalen År 1888 renoverades kyrkan. Utvändigt byttes yttertaket av koppar och bly ut mot galvad plåt. Invändigt tillverkades nya bänkar och golvet lades om. På 1880-talet fick kyrkan också sina första vedkaminer och nedsotningen från kaminerna ledde sannolikt till kyrkans väggar kvadermålades i en beige färg medan valven vitkalkades. Nästa större renovering skedde 1952 då kyrkan restaurerades efter ett förslag upprättat av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. De gamla vedkaminerna byttes till elvärme och interiören kalkades om och innerfönster tillkom. Den gamla dopfunten av sten donerades till baka till kyrkan efter några år som privat egendom. I samband med renoveringen på 1950-talet upptäcktes fragment av medeltida målningar i koret och absiden samt en draperimålning från 1700-talet i triumfbågen. Draperimålningen frilades och konserverades av konservator Osvald Owald medan övriga målningar överkalkades. En yttre renovering genomfördes 1977 då fasaderna putslagades och avfärgades samt taken och fönstren målades. Nästa yttre renovering utfördes 1992 och 1993 då även en byggnadsarkeologisk undersökning utfördes av kyrkans fasader. Bland annat dokumenterades rester av den ursprungliga sydportalen, tre äldre fönsteröppningar och utvändig dekormålning. Upptill under takfoten fanns spår av en smal, svartmålad bård och röd färg fanns kring de äldre fönsteröppningarna. Hörnkedjorna hade varit dekorerade med en kvadermålning i kimrök. |
