Stäng fönster ÖSTRA GÖINGE KVIINGE 47:1 - husnr 1, KVIINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| KVIINGE KYRKA (akt.) | |
| 2019-03-25 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkan i Kviinge byggdes någon gång under 1100-talet eller 1200-talets början i romansk rundbågestil. Någon närmare datering än så finns i nuläget inte. Avsaknad av tegel i murverket tyder dock på att kyrkan byggts före 1200-talet då detta material blir mer tillgängligt. Det har föreslagits att Knislinge och Kviinge kyrkor skulle ha uppförts av samme byggmästare. Det finns dock stora skillnader mellan kyrkorna vilket pekar på att dessa tillkommit under olika omständigheter. I Knislinge kyrkas äldsta murverk ingår exempelvis kvaderhuggna block av Ignabergakalksten medan det i Kviinge nästan helt saknas kvaderhuggen sten och kalksten verkar saknas helt. Likheter med Knislinge finns dock. Bland annat de lite ovanligt utformade, rakt avslutade, invändiga fönstersmygarna. Samma utförande finns i en fönsteröppning i Knislinges västförlängning och i sydportalens öppning. Kyrkornas dopfuntar anses vara utförda av samme stenmästare och dateras till 1200-talets första hälft. Enligt en teori skulle dopfuntarnas stenmästare också vara kyrkornas byggmästare. Det finns dock inget som tyder på att dopfuntens rika stenhuggeri har något gemensamt med murverket i Kviinge kyrka uppfört av grovt tillhuggna stenarna utan finhuggen kvader eller dekorhuggen utsmyckning. Kyrkan bestod till en början av ett långhus med lägre och smalare kor samt absid i öster. Murarna byggdes av rektangulärt formade gråstenar, lagda i jämna skift i skalmurar. Samtliga delar var försedda med en skråkantad sockel längst ned på fasaderna. Till långhuset fanns två fönster på södra sidan och möjligen två motsvarande på den norra sidan. En fönsteröppning fanns också mot öster i absiden. Ingångarna till den romanska kyrkan var genom nord- och sydportalerna. Portalerna till Knislinge kyrka hade en ovanlig placering, mitt för varandra i långhusets mitt. Läget skvallrar om att långhuset är längre än normalt då portalöppningarna oftast ligger närmre långhusets västgavel. En förklaring till denna planform är att långhuset har haft ett särskilt västparti. Särskilda västpartier eller ”västverk” förknippas ofta med en profan eller kyrklig influens. Västverk kan också ses som ett uttryck för makt vilket manifesterades genom en västempor. Denna kunde bestå av en särskild läktarvåning i ett västtorn med emporöppningar in till långhuset. I Kviinge har den västra delen samma murtjocklek som övriga långhusmurar och av denna anledning är det inte troligt att det varit påbyggt med ett torn. Västpartiets gavelspets finns också ännu bevarad och har haft samma nockhöjd som långhuset i övrigt. Västmarkeringen kan istället ha varit av enklare slag och bestått i en upphöjd plats i långhusets västra del, en ”golvempor”, och kanske markerad utvändigt genom en takryttare. Invändigt var den romanska kyrkans murar oputsade med brett utstrukna fogar och golvet var av lera. Den äldsta golvnivån är belägen 60 cm under det nuvarande golvet. Inne i kyrkan fanns, förmodligen redan då kyrkan byggdes, två sidoaltaren vid triumfbågsmurens norra och södra hörn. Sidoaltarnas fundament påträffades vid undersökningar i kyrkan och det norra är ännu synligt i kyrkgolvet. Absiden täcktes av ett hjälmvalv av sten, som ännu finns bevarat. Koret och långhuset var möjligen öppet till nock eller hade ett brädtak spikat till bindbjälkarnas undersida. Någon gång under medeltiden byggdes ett vapenhus på kyrkans södra sida. En sten med årtalet 1390, ett kors och initialerna N och P stod förr utanför vapenhuset och har tolkats som en minnessten över vapenhusets uppbyggnad. En annan tolkning är att stenen är en gravsten som sekundärt getts en placering intill vapenhuset. Ungefär vid samma tid som vapenhuset byggdes lades också golvet om i kyrkan med kullerstenar, indelade i kvadratiska eller rektangulära fält av större stenflis i raka rader. Under 1400-talet slogs de nuvarande valven över koret och långhuset samt dekorerades med kalkmålningar. Konsthistoriker Knud Banning anser att målningarna utfördes av Fjälkingegruppen cirka 1430-1460 medan Våga Lindell-Andersson betecknar målningarna som ett arbete av Vittskövlegruppen, omkring 1470. Under senmedeltid förlängdes också kyrkan med ett torn i väster. Ett valv över tornets bottenvåning tolkar byggnadsarkeolog Barbro Sundnér som ursprungligt och möjligen uppfört efter valvslagningen i kyrkan. Utifrån valvets form kan en datering till 1500-talet vara möjlig. Under senmedeltiden lades långhusgolvet om med små kvadratiska tegelplattor. Plattorna var blyglaserade i brunt eller grönt med dekor av franska liljor i relief. Vid dansk-svenska kriget 1612 brändes byarna i Göinge och även Kviinge kyrka drabbades. Både vapenhusdörren och kyrkodörren behövde repareras efter fiendestyrkornas angrepp. År 1714 uppfördes en läktare utmed långhusets västra sida. Läktarbarriärens paneler dekorerades av målare Alexander Jungner (eller Jonger) 1752. År 1792 utökades kyrkorummet med ett tvärskepp mot norr, den så kallade nykyrkan. Arbetet med tillbyggnaden utfördes av murarmästare Billing samt möllare Nils Torbiornsson, Knislinge. I samband med tillbyggnaden revs större delen av långhusets norra vägg. Kyrkans yttertak var sannolikt blytäckt fram till 1847 då delar lades om med kopparplåt och nykyrkan täcktes med tegelpannor. 1851 genomfördes en stor inre renovering av kyrkan då golvet lades om, valv och väggar putsades och vitmålades samt kyrkan fick ny bänkinredning. Absiden tycks vid denna tid ha varit avdelad från koret, troligtvis med en brädvägg, och inredd till sakristia. Nya fönsteröppningar togs upp och en ny ingång gjordes till kyrkan genom tornet i väster. Vapenhuset revs några år senare, 1869. Under det sena 1800-talet renoverades kyrkan invändigt av byggmästare Hammarlund. Det befintliga tegelgolvet täcktes med ett nytt trägolv och en ny bänkinredning införskaffas. Innertaket i nykyrkan putsades och målades och en vestibul inrättades under läktaren. Norra ytterdörren gjordes möjligen om och ny dörromfattning med pilastrar murades upp. Yttertaket till nykyrkan ersattes med galvad och rödmålad plåt några år senare 1894. Problem med fukt i golven ledde till svampangrepp och i början av 1900-talet lades golvet om vid ett par tillfällen. En ny värmeanläggning installera des 1903 i form av en rökförbränningsugn. Väggar och valv putsades och målades om i ljusgul ton med bröstning samt valvribbor och valvbågar i ljusrött. 1925-1926 lades yttertaket av koppar om. Mellan 1939-41 renoverades kyrkan under ledning av arkitekt Eiler Graebe. Ny värmeledning installerades och innerfönster i kyrkans östra delar monterades. Målningar i långhuset föreställande St Göran och draken påträffades men kalkades över igen. 1971-73 renoverades kyrkan invändigt och utvändigt under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Invändigt sänktes golvnivån 30 cm varvid kyrkans äldre golvlager och gravar undersöktes arkeologiskt av Landsantikvarien i Lund. Nytt golv av tegelröda plattor lades i gångarna och nålfiltsmatta i bänkkvarteren. Ny bänkinredning införskaffades återigen. Korskranket mellan absid och kor samt ett innertak i absiden togs bort. Förstärkningar med dragstag gjordes på absidens murverk och valv. Ett fönster från 1700-talet sattes igen och en romansk fönstersmyg frilades invändigt över ytterdörren mot öster. I koret murades ett nytt altare upp. Putsarbeten och invändig ommålning utfördes på väggar och valv. Ett blått fält ovanför altaret och en sentida målning över triumfbågen med texten Ära vara Gud i höjden kalkades över. I absiden togs medeltida kalkmålningar fram av konservator Våga Lindell-Andersson. Vapenhuset i tornet renoverades med ny panel, nya pelare och trappa till läktaren. Ett WC installerades också under läktaren i nykyrkan. Utvändigt lades nykyrkans tak om med kopparplåt. Sydportalens läge samt ett ursprungligt fönster i absiden markerades i den utvändiga putsen. Under 1992 lades på långhuset, koret och nykyrkan om med zinkplåt eftersom länsstyrelsen inte tyckte att koppartaket hörde hemma på en medeltidskyrka. Koppartäckningen på absiden och tornet behölls. Under 2012 inreddes nya utrymmen för förvaring och församlingsverksamhet i nykyrkan. Läktarunderbyggnaden i norr utökades samt inreddes med pentry och toaletter. Övriga delar av nykyrkan möblerades med bord och stolar. Nya förvaringsutrymmen tillkom också under långhusläktaren. Ombyggnaden gjordes efter handlingar av Märta Wachtmeister Arkitektkontor AB, Calle Sterner AB och byggentreprenör var Folke Carlssons byggnads AB. Under våren-hösten 2015 gjordes en yttre renovering som omfattade tornets tak och fasader. I samband med putsarbetena noterades färgspår som visade att tornfasaderna, åtminstone delvis, varit ganska kraftigt rödfärgade i ett tidigt skede. Senare hade man utfört någon form av svart/mörkgrå dekorationer. Kanske var också fasaderna inledningsvis oputsade. Antikvarisk medverkan och putsdokumentation utfördes av Regionmuseet Kristianstad/ Landsantikvarien i Skåne. |
