Stäng fönster VÄRMDÖ ALSVIK 1:69 - husnr 2
Byggnad - Beskrivning
| 2011-08-08 |
| Historik |
|---|
|
Alsvik finns upptagen i 1553 års jordbok som skattehemman. När Alsvik etablerades låg här en grund vik eller mar som på 1630-talets karta kallades Ahlsviksmaren, men som på grund av landhöjningen idag är en trädbeväxt sankmark. Skattegårdarna Alsvik, Skälvik och Träskö fanns redan förlänades enligt uppgift till riksamiralen Clas Fleming 1625. De ägdes sedan från 1646 av riksrådet Gustaf Gabrielsson Oxenstierna (Nordström), men drogs in till kronan vid reduktionen på 1680-talet, då de inte var ståndsmässigt bebyggda. En tid efter ryssarnas härjningar 1719 övertogs Alsvik av bankokommissarien Johan Söderling, som uppförde stenhuset 1732. Byggnadsmaterialet togs från Stora Hästnackens tegelbruk som anlagts omkring 1730 av Söderling. Tegelbruket på ön Hästnacken var i drift i nära 100 år och levererade tegel till bl.a. hus på Rindö och Ramsö samt till Fredriksborgs fästning vid Oxdjupet. På ön finns det än idag spår efter lertäkten, ugnen och tegelladan. Huset är i gul puts, men har ursprungligen varit avfärgad i rosa. Huset är en tidstypisk mindre herrgårdsbyggnad i putsat tegel med brutet tak och sexdelad plan, i enlighet med franska förebilder byggd utan fönster på gavlarna i bostadsvåningen. De hela vindsgavlarna och frontespisen gav också fem inredda rum på vinden. Köket är förlagt till souterrängvåningen. Två symmetriskt placerade flyglar i norr inramade en kvadratisk gårdsplan. I söder anlades trädgårdskvarter och flera alléer. Den för skärgården ståndsmässiga byggnaden har troligen hämtat stilideal från samtida herrgårdsbyggnader som Svindersvik eller Stora Nyckelviken. Karaktäristiskt är det brutna taket och rustiserade hörnkedjor. Att döma av byggnadens bevarade interiördetaljer genomgick den en invändig modernisering vid eller strax efter 1700-talets mitt. På 1790-talet köptes Alsvik av tre skärgårdsbönder, varav Jan Olsson med tiden blev ensam ägare. Olssons dotter gifte sig med bonden C O Södergren, vars ättlingar sedan dess ägt gården. I samband med laga skiftet under 1800-talet ägodelades stenhuset i två halvor, och en mellanvägg sattes sedan upp mitt genom den centrala salen. Den ursprungliga västra flygeln ersattes under 1800-talets senare del av ett tvåvåningshus av trä med fyrdelad plan, men med ett bevarad äldre källarvalv. Den östra flygeln är också om-byggd vid samma tid, men troligen är den gamla grunden och timmerstommen bevarade. Problemen med underhållet av Stenhuset syns redan på de bilder som finns från 1940-talet. Frontespisens rundade barockgavel revs någon gång under 1950-talet, och ersattes av ett utdraget sadeltak. På 1960-talet reparerades hela takstols-konstruktionen och taket belades med korrugerad plåt. Det var möjligen då det östra gavelröstet revs och ersattes med en trävägg. |
