Stäng fönster SKURUP HASSLE BÖSARP 18:1 - husnr 1, HASSLE-BÖSARPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HASSLE-BÖSARPS KYRKA (akt.) | |
| 2019-09-11 |
| Historik |
|---|
|
Om Hassle-Bösarps medeltida kyrka är uppgifterna mycket knapphändiga men den kan antas ha uppförts under 1100- eller 1200-talet och följt traditionellt romansk kyrkobyggnadsmönster. 1700- och 1800-talens befolkningsökning ledde till att en stor del av Skånes medeltida kyrkor kom att byggas om eller rivas till förmån för nybygge. I närbelägna Solberga revs den medeltida kyrkan och en ny började 1865 uppföras av byggmästare H.F. Möller efter ritningar av Peter Boisen, Ystads förste stadsarkitekt. Hassle-Bösarps nya kyrka uppförs 1866 med Möller som byggmästare. Ofta anges han även ha varit kyrkans arkitekt. Kyrkan är emellertid, precis som den av Möller 1868–70 uppförda Katslösa kyrka, i det närmaste en direkt kopia av Solberga kyrka såväl exteriört och interiört som för den fasta inredningen. Den verklige upphovsmannen bakom dessa tre kyrkor måste därmed ofrånkomligen anses vara Peter Boisen. Utöver färgsättning en skiljer sig Hassle-Bösarps kyrka endast från Solberga genom att tornspiran har karnisformad nedre del samt att prästingången i absiden saknar överljus, det senare är emellertid en sentida förändring. Den nya kyrkan uppfördes med delvis återanvänd gråsten och kalkstenskvadrar från den medeltida kyrkan. Gestaltningen var typisk för tiden, där fokus låg på ett rymligt och ljust kyrkorum, med långhus och fullbrett kor under gemensamt sadeltak, halvrund absid i öster samt kvadratiskt västtorn. 1902 besiktar domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin kyrkan och föreslår bland annat att grunden ska förstärkas, att ett betongvalv ska slås mellan valvens grundpelare under golvet för att minska belastningen samt att låta uppföra strävpelare utvändigt. Få av dessa förslag tycks genomföras. 1918 ansöker församlingen om att förlägga vissa gudstjänster till skolan med hänsyn till svårigheterna att värma upp kyrkan. När kamin tillkommer och var den eller de placeras framgår inte av källmaterialet eller äldre bilder. 1933 tillskapas emellertid ett utrymme under orgelläktaren för förvaring av koks och kol genom att tre bänkrader avlägsnas och en enkel brädvägg uppförs som avskiljning mot kyrkorummet. 1936 genomförs en invändig restaurering under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe, då den fasta träinredningens ursprungliga ljusa ekådring ersatt av bemålning i grått, blått och marmorering. Bänkkvarteren uppges byggas om, sannolikt genom att kvarteren glesades ut och att ryggstödens lutning ändrades, vilket var en vanligt förekommande åtgärd vid tiden. 1943 läggs tegeltaket om och dräneringsarbeten utförs kring kyrkan. 1946 gjuts kyrkklockan om och två år senare återförs altaruppsatsen från 1600-talet som tidigare stått i den medeltida kyrkan. Den ersätter då ett större klöverbladskors i trä som prytt altaret sedan uppförandet av nya kyrkan. För ritningarna av den nya altaruppställningen stod Eiler Græbe. Någon gång under 1940-talet elektrifieras kyrkan. 1951 sker en utvändig restaurering som innebär nedknackning av all puts och ny puts i form av hydrauliskt kalkbruk som kalkavfärgas. Tornets tre rundfönster förnyas. Två år senare kalkas kyrkan invändigt och 1954 elektrifieras belysningen. En matta till golvet innanför altarringen i röllakanteknik vävd av Hellevi Nilsson-Kjellhard införskaffas 1955 och 1959 tillkommer nya hängrännor och stuprör i koppar. 1962 elektrifieras uppvärmningen. Vid en renovering inför kyrkans hundraårsjubileum 1966 putslagas faserna med kalkcementbruk och målas troligen med en akrylhartsfärg. Nya ljudluckor tillverkas i tryckimpregnerad furu och det är troligen även vid detta tillfälle som kyrkorummet målas om med en tät färgtyp. 1969 dras vatten in i kyrkan och 1972 restaureras altaruppsatsen av konservator Albert Eriksson. Vid något tillfälle har kyrkans ursprungliga portar i form av ramverksdörrar med fyllningar bytts ut mot de nu befintliga med ekpanel. Gissningsvis sker detta vid någon av de utvändiga renoveringarna 1951 eller 1966. 1983 moderniseras läktarunderbyggnaderna efter förslag av ingenjör Lennart Persson, Skurup. Bland tillkommer wc i det tidigare förråd. Tio år senare uppmärksammas sprickbildningar i östra delarna av långhusets murverk och långtidsmätning av sprickorna inleds. 2003 genomförs en utvändig renovering efter handlingar upprättade av SCC Scandiakonsult. Utöver underhållsarbeten som slamning av fasader och ommålning av fasader, fönster och portar läggs tegeltaket och delar tornspirans kopparplåt om. Undertakets stickspån ersätts av brädad panel, delar av avvattning och anslutningsplåtar förnyas, merparten av fönsterglasen byts ut mot kulturglas och vindarna förses med bryggor, plattformer och fasta stegar samt bättre luftning. 2005–06 fortsätter renoveringen av kyrkan interiört, denna gång efter handlingar av Ramböll Sverige AB. Väggarnas och valvens täta ytskikt avlägsnas och ersätts efter putslagning av målning med lim- och oljefärg. Fuktskadade golv i sakristian och under läktaren byts ut medan övriga trägolv repareras och delar av det ursprungliga tegelgolvet läggs om. Elinstallationer förnyas med dragning i befintliga kabelrännor, nya belysningsarmaturer tillkommer och elvärmare i kyrkorummets nischer avlägsnas. Den sedan länge konstaterade sprickbildningsproblematiken förvärras ytterligare vid en jordbävning i december 2008. 2014 genomförs en utvändig renovering av underhållskaraktär som bland annat omfattar putslagningar, kalkning av fasader, partiell kittning och målning av fönster, ytbehandling av portar och luckor samt omläggning av befintligt taktegel. |
