Stäng fönster SKURUP KYRKAN 2 - husnr 1, SKURUPS KYRKA (SANKTA MARIA KYRKA)
Byggnad - Beskrivning
| SKURUPS KYRKA (SANKTA MARIA KYRKA) (akt.) | |
| 2019-09-11 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkobyggnaden Skurups kyrka, som är helgad åt Maria, uppfördes kring år 1200 efter traditionellt romanskt kyrkobyggnadsmönster med ett långhus om två travéer, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. Troligen byggdes samtidigt eller tidigt i kyrkans byggnadshistoria ett västtorn alternativt en förlängning av långhuset åt väster. Sannolikt var det herrskapet på Skuderup som initierade och finansierade kyrkobygget. Patronatsförhållandet är med säkerhet belagt sedan 1400-talet och kom att bestå tills patronatsrätt i Sverige avskaffades 1922. Under 1300-talet valvslås kyrkorummet och kring 1350 dekoreras valven med målningar av den så kallade Snårestadsmästaren, vilka målas över och ersätts med nya målningar som daterats till cirka 1500 och knutits till Lilla Harrie-gruppen. Västförlängningen valvslås senare under medeltiden, vilket tyder på att det skulle kunna röra sig om ett torn snarare än om en del som var införlivad i långhuset. I denna byggnadsdel ska under medeltiden eller 1500-talet enligt olika källor ha funnits en ölkällare med ingång från söder och skiljevägg mot övriga kyrkan. Portalen är idag igensatt men synlig såväl exteriört som interiört. Eventuellt skulle utrymmet kunna ha fungerat som patronatfamiljens privata kyrkorum. Någon gång under medeltiden, troligen 1300- eller 1400-tal, uppförs ett vapenhus framför långhuset sydportal. 1534 uppgår Saritslöv socken i Skurups socken och kyrkan i Saritslöv lämnas att förfalla. Sannolikt är det denna befolkningsökning som ligger bakom att kyrkan på 1590-talet byggs ut genom att ett torn uppförs väster om västförlängningen eller det tidigare tornet, som i det fall det existerat nu rivs ned till långhusets takhöjd. I dagens takstolskonstruktion finns elva takstolar av högre ålder än det nuvarande tornet. Antalet stämmer överens med det ursprungliga långhusets längd, vilket är ett ytterligare tecken på att västförlängningen utgjordes av ett medeltida torn. Under koret anläggs vid samma tid ett gravkor för herrskapet på Svaneholm och troligen tas nya fönsteröppningar upp i västförlängningen. Vid någon tidpunkt i samband eller i nära anslutning till dessa arbeten höjs murverken på långhus och kor och förses med den takfotsgesims i tegel som ännu är bevarad på koret och västförlängningen. Trots stor skepsis från allmogen visar sig de av Rutger Macklean påtvingade skiftena av jorden ge god avkastning. Under en 25 års-period efter 1785 fördubblas socknens invånare. När Macklean avlider 1816 går Svaneholm i arv till systersonen Kjell Kristoffer Bennet, vilken som ny patronus för kyrkan genomför en rad förändringar. Vapenhuset rivs och tornets västentré tas upp. Tornet hade tidigare haft ingång i söder genom den nuvarande ingången till torntrappan som då även ledde in i vapenhuset. Läktare för att rymma församlingsmedlemmarna uppförs i västra delen av kyrkorummet och det är sannolikt även vid detta tillfälle som en tillbyggnad med läktare norr om långhuset tillkommer. Absiden inreds till sakristia där prästingång i öster tas upp och ny altaranordning tillkommer i koret. 1857–58 genomförs en större ombyggnad under ledning av professor C.G. Brunius, vid vilken kyrkan i stort får sitt nuvarande utseende. Långhusets väggar samt den norra tillbyggnaden rivs ner och två korsarmar uppförs i norr och söder. Tornets trappstegsgavlar höjs och västförlängningens fönster förstoras. 1906 tillkommer ny orgel och orgelläktare. Domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin presenterar 1916 ett restaureringsförslag som inte kommer till utförande. En interiör restaurering 1927–29 omfattar emellertid delar av Wåhlins förslag. Predikstolen restaureras och flyttas tillbaka från norra sidan av triumfbågen, dit den flyttades vid Brunius restaurering, till den södra. Väggar och valv kalkas om och lågtrycksånga för uppvärmning av kyrkorummet installeras, varpå de båda järnkaminerna tas bort. Tillkomsten av källaren under norra korsarmen bör vara sammankopplat med detta. De främsta bänkarna i mittskeppet avlägsnas för att möjliggöra breddning av bänkarna, ryggstödens lutning justeras och hela bänkinredningen målas om i en ljus kulör med marmorerade fyllningar. 1930 sker utvändiga putslagningsarbeten med cementbruk. I början av 1930-talet upprättar Einar Lundberg på Byggnadsstyrelsen ett program för ny sakristia samt restaurering av kor och absid och några år senare tas ett program för restaurering av kyrkan och församlingshemmet fram av länsarkitekt Nils A. Blanck. Huruvida dessa förslag kommer till utförande framgår inte av källorna. 1939 görs partiella friläggningar av kyrkans medeltida kalkmålningar för att kartlägga art och omfattning. Större delen av korets västra valvkappa friläggs liksom större delen av norra korväggen samt delar runt absidens nordöstra fönster. 1950–51 genomförs omfattande restaurerings- och renoveringsarbeten under ledning av Eiler Græbe. Bland annat läggs takteglet om, fasaderna putslagas och kalkas och nya hängrännor av koppar tillkommer. Invändigt förses orgelläktaren med underbyggnader för sakristia och förråd, tegelgolven ersätts av kalksten och de medeltida kalkmålningarna friläggs nu i sin helhet och konserveras av konservator Oswald Owald. Två lager målningar konstateras, 1300-talsmålningar av den så kallade Snårestadsmästaren samt färgrikt måleri från 1400-talet, vilka endast åtskiljs av ett tunt kalklager. Av 1400-talsmålningarna bevaras en mindre referensyta i absiden medan de övriga målningarna plockas ner och deponerades på Historiska museet i Lund. I koret och absiden tas igensatta romanska fönsteröppningar upp medan östentrén sätts igen och ersätts av en liknande mindre rundbågig fönsteröppning. Altare och piscina i höörsandsten tillkommer liksom ny altarring och ett epitafium restaureras och flyttas från koret till norra korsarmen. Gravkoret restaureras vilket även innefattar tillverkning av en sarkofag av kalksten för Rutger Mackleans kvarlevor. Interiören och åtminstone delar av den fasta inredningen målas om och el- och värmesystem kompletteras. 1957 byts fönster och dörrar ut efter ritningar av arkitekt Torsten Leon-Nilson. 1968 putslagas fasaderna med kalkcementbruk och avfärgas med cementbaserad färg. Konservator Albert Eriksson konserverar 1976 altartavla, epitafium samt kalkmålningarna och året därpå tas främsta bänkraden i mittgången bort och trappräcken av plattstål tillkommer mot koret. Orgeln restaureras 1978 av Bröderna Moberg, Sandviken och 1979 utförs utvändiga putslagningar med kalkcementbruk som målas med silikatfärg med en stor andel plast. 1988 konserveras diverse äldre böcker av papperskonservator Karin Björverud och samma år installeras inbrottslarm. Året därpå putsas kyrkan om med hydrauliskt kalkbruk och avfärgas med kalkcementfärg. Absidens tak täcks med fabrikslackad plåt. För handlingarna står Uno Nilsson, K-Konsult. I samband med arbetena genomförs en murverksdokumentation av Petter Jansson vid Landsantikvarien. 1998 sker ändringsarbeten i vapenhus, sakristia och kapprum efter förslag av inredningsarkitekt Anna Sandberg. Bland annat flyttas wc till nuvarande placering. Bakre bänken i långhusets södra bänkkvarter tas bort för att ge plats åt ljud- och ljusmanöverpanel och nya radiatorer tillkommer. 2001 installeras fjärrvärme och norra takfallens tegel läggs om. Året därpå tas två bänkar i långhusets västra del bort för att öka tillgängligheten och ge plats åt en ljusbärare. 2009 tillkommer nytt högtalarsystem och 2012 avlägsnas långhusets två främre bänkar. Samma år genomförs en utvändig renovering där bland annat södra takfallens tegel läggs om. Vid en invändig restaurering 2013 konstateras att väggar och valv i långhus, korsarmar och västförlängning som skulle omkalkas var målade med organisk färg. Väggarna knackas därför rena och putsas om medan valven rengörs. Äldre färglager i brungrått respektive rosa påträffas, liksom fragment av medeltida kalkmålningar. Större delar av bänkkvarterens brädgolv byts ut och bänkarna målas delvis om. Bänkar tas bort i korsarmarna och under läktaren. Arbetet fortsätter 2014 med konservering av kalkmålningarna i kor och absid samt av viss inredning och inventarier som predikstolen, epitafier och den tidigare altartavlan. 2016 kompletteras befintliga vattenburna radiatorer med värmestyrning, fler vattenburna radiatorer samt elradiatorer efter handlingar upprättade 2013 av Ramböll Sverige AB. |
