Stäng fönster SKURUP SKIVARP 39:1 - husnr 1, SKIVARPS KYRKA (SANKT LAURENTII KYRKA)
Byggnad - Beskrivning
| SKIVARPS KYRKA (SANKT LAURENTII KYRKA) (akt.) | |
| 2018-09-13 |
| Historik |
|---|
|
Skivarps kyrka uppfördes i huggen kalksten, komstadsten, och gråsten under 1100-talet med ett rektangulärt långhus med syd- och nordportal, smalare kor med absid. Ett brett torn tillkom i väster sannolikt under 1200-talet. Tornet är bredare än långhuset, vilket lett till olika tolkningar av tornets ursprungliga funktion. Kyrkans höga läge och närhet till kusten indikerar att det kan ha varit ett försvarstorn. En annan tolkning är att det är uppfört på initiativ och bekostnad av en storman, en patronus. Västverk, d v s ovanligt påkostade medeltida torn, tyder ofta på världsliga eller andliga stormäns påverkan. Kolonnen och de fint huggna kalkstenarna i torntrappan är intressanta byggnadsdelar, liksom det speciella mansansiktet ovanför absiden i öster. Under 1400-talet valvslogs kyrkan och försågs med kalkmålningar av den s k Skivarpsmästaren. Ett vapenhus tillbyggdes vid sydportalen under samma period, eventuellt fanns även ett vapenhus på norra sidan. På 1700-talet byggdes en nykyrka eller en korsarm mot långhusets norra sida och sannolikt överkalkades målningarna vid samma tidpunkt. En ritning över ett nytt orgelverk är daterad 1812. År 1848 genomfördes en omfattande renovering. Det södra vapenhuset revs och en korsarm nybyggdes i söder, samtidigt ombyggdes nykyrkan på norra sidan och fick samma storlek och utformning som den södra korsarmen. Portarna i söder och norr murades igen och en ny huvudentré togs upp i tornets västfasad och även en ny dörr togs upp från väster till tornets övre våningar. Långhuset och koret försågs med nya, större fönster. Ritningen är daterad 1847 och signerad H W Bredberg. Henrik Wilhelm Bredberg (1819–1877) var jurist, svensk ämbetsman och stadsråd. Han tjänstgjorde som Överintendentsämbetets sekreterare 1846–1858. Huruvida det även ingick i hans uppdrag att utföra arkitektuppdrag är osäkert. Att likheten överensstämde med originalet intygade däremot arkitekten Johan Fredrik Åbom. Kyrkan försågs även med en ny altaruppsats. Den lär ha bekostats av Albert Wallis på Dybäcks slott i Östra Vemmenhögs socken mot att han fick den gamla altaruppsatsen i utbyte. Under samma period utvidgades kyrkogården åt öster och försågs delvis med en ny mur och en gjutjärnsgrind. År 1880 byggdes läktare i korsarmarna, vilka togs ner vid nästa renovering 1905–1909. En ny orgel byggdes 1887 och placerades på en läktare i väster. År 1893 upptäcktes kalkmålningar i långhusets östra valv, men kalkades över. Mellan åren 1905–1909 genomgick kyrkan ytterligare en renovering, efter ritningar upprättade av arkitekt Theodor Wåhlin. Wåhlin (1864–1948) var domkyrkoarkitekt i Lund mellan åren 1902–1943 och har ritat ett flertal kyrkor samt profana byggnader och medverkat vid ett stort antal kyrkorenoveringar. Då tillkom bland annat kalkstensgolvet med mönsterlagda plattor, en ny öppen bänkinredning i långhus och korsarmar ersatte de slutna bänkkvarteren och läktarna i korsarmarna borttogs. På 1920-talet uppfördes ett fundament på tornets sydsida, där äldre gravstenar och hällar placerades. Mellan åren 1934–1935 utfördes en omfattande invändig renovering efter ritningar utförda av arkitekt Einar Lundberg. Orgelläktaren i långhusets västra travé togs ner och en ny uppfördes i norra tvärskeppet. Eventuellt återanvändes en del av materialet. En ny altarring och en ny dopfunt tillverkades och en ny trappa till predikstolen tillkom. Den äldre altaruppsatsen, som hamnat hos släkten Wallis och därefter på Historiska museet i Lund konserverades och placerades åter i kyrkorummet. De medeltida kalkmålningarna togs fram av konservator Osvald Owald. År 1934 och 1946 försågs kyrkorummets fönster med glasmålningar av konstnären Gunnar Torhamn, vilka bekostades genom en privat donation. Torhamn (1894–1965) var verksam som målare och skulptör och har i olika material utfört dekorationsarbeten till en rad kyrkliga och offentliga byggnader, bl. a i Högalidskyrkan i Stockholm. År 1956 utfördes exteriöra restaureringsarbeten, bl. a med nya solbänkar efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Därefter har framför allt vård – och underhållsåtgärder utförts exteriört. Interiört ombyggdes södra korsarmen 1997 för att inrymma en sakristia och då ommålades även bänkinredning m m träarbeten. |
