Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster SKÖVDE BÖJA 18:1 - husnr 1, BÖJA KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

böja kyrka (akt.), BÖJA KYRKA (akt.)
Historik
Böja lilla stenkyrka uppfördes i romansk tid på 1100-talet eller tidigt 1200-tal. En tidigmedeltida dopfunt är bevarad liksom en medeltida järnbeslagen dörr(sekundärt uppsatt på sydfasaden). Enligt avbildning i Johan Peringskiölds Monumenta Sueo-Gothorum år 1671 bestod kyrkan vid denna tid av ett rektangulärt litet långhus och ett smalare, rakt kor. Koret breddades 1776. Kyrkans lilla trätorn på västgaveln tillkom troligen 1790 och även sakristian anses vara från 1700-talet. Större renoveringar gjordes 1903-1904, 1970 samt interiört 2003-2004.
Böja kyrka omfattar ett medeltida litet långhus, ett fullbrett, tresidigt avslutat kor från 1776 i öster samt vidbyggd sakristia troligen från 1700-talet i norr. Fasaden är avfärgad vit och spritputsad, sockeln gråputsad. Det skiffertäckta sadeltaket är avvalmat över koret. Trätornet från ca 1790 har en karnisformad koppartäckt tornhuv med en liten lanternin. En dubbelvård i kalksten med änglaflykt, troligen 1600-tal, är sekundärt uppställd vid korets sydfasad. Kyrkobyggnaden ligger i sydvästra hörnet av den oregelbundet formade kyrkogården
Kyrkogården omgärdas av en låg bogårdsmur av marksten med fyra öppningar, varav två med rikt utformade smidesgrindar mellan granitstolpar. En trädkrans av lindar samt delvis en kompletterande låg stödmur omsluter också kyrkogården. Från början var kyrkogården mycket liten och hade fortfarande på 1870-talet kvar sin medeltida omfattning. Den utvidgades på 1880- och 1890-talet mot S, V och O och fick då nuvarande femsidiga form. I samband med renoveringen utvidgades gångsystemet som senare, under 1900-talets senare del, förenklades genom borttagande av sidogångar. En stor gravtumba av kalkstenshällar, med lockhäll av 1600-talstyp, är ett dominerande inslag på den lilla kyrkogården. Idag är kyrkogården till stor del grästäckt, endast tre ramgravar med stenram och grusbädd finns kvar.
Kyrkogården har en välbevarad karaktär av en mindre sockenkyrkogård, med lång tidsmässig kontinuerlig användning, i centrala Västergötlands odlingsbygd. Enkla låga/breda stenvårdar från mitten av 1900-talet dominerar till antalet, men de spridda gravvårdarna från sent 1800- och tidigt 1900-tal dominerar visuellt. Åtskilliga vårdar har en utformning som är representativ för sin tillkomsttid. Flera inskriptioner med gårdsnamn och titlar berättar om agrarsamhällets liv och utveckling i bygden under motsvarande tid. De två ovannämnda 1600-talsvårdarna ger tidsmässig förankring och bidrar starkt till det variationsrika och ålderdomliga helhetsintryck som präglar Böja kyrkogård. Kyrkogården har i sin helhet stora kulturhistoriska värden.