Stäng fönster YSTAD KÖPINGE 71:1 - husnr 1, STORA KÖPINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| STORA KÖPINGE KYRKA (akt.) | |
| 2020-01-30 |
| Historik |
|---|
|
Professorn och medeltidsarkeologen Jes Weinberg gjorde 1990 en utförlig beskrivning och historik över Stora Köpinge kyrka. Den nedan presenterade byggnadshistoriken bygger i stora delar på hans artikel. Stora Köpinge har en komplicerad byggnadshistoria med murverk från vitt skilda perioder. Kyrkan uppfördes av Köpingesandsten och kalktuff sannolikt under 1100-talets början med långhus med smalare kor med sannolikt ursprungligen rakt avslut. Stenkyrkan kan ha föregåtts av en träkyrka, vilket tidigmedeltida gravar som påträffades omedelbart norr om kyrkan skulle kunna indikera. Inga spår av den har dock påträffats vid arkeologiska undersökningar. Under 1200-talet uppfördes ett smalt kvadratiskt torn i väster. På 1280-talet utfördes en större ombyggnad då de befintliga östra delarna revs och långhuset förlängdes åt öster och breddades något samt med nytt kor och absid, den senare försågs med hjälmvalv. Nytillskotten murades av komstadkalksten, medan absidens hjälmvalv och fönsteromfattningarna murades av tegel. Koret hade en portal i söder. Ombyggnaden har daterats till 1283 genom dendrokronologisk årsringsdatering av bevarade takstolar. Takstolarna har ursprungligen varit avsedda för ett plant trätak. Sannolikt var planen att ersätta den äldre kyrkan med en ny större absidkyrka. Kyrkans omgestaltning med östförlängningen, daterad till 1283, har tolkats avstannat av någon anledning. En hypotes som framförts har varit att ärkebiskopen, som var den dominerande jordägare i socknen, ville med ombyggnaden markera kyrkans ställning i bygden. Diskussionen har även rört Stora Köpinges roll som handelsplats i relation till den konkurrerande handelsstaden Ystad, där stora Köpinge framställts som ärkesätets huvudort medan Ystad varit kungens huvudort. Sannolikt under 1300-talets första hälft valvslogs långhuset och koret och ett vapenhus uppfördes i söder. Under 1300-talet försågs även valven med kalkmålningar, som tillskrivits den s k Snårestadsgruppen och daterats till tiden 1325–1350. Namnet kommer från att målningarna i den nu rivna kyrkan i Snårestad hade en datering 1347. Målningarna karaktäriseras av en enhetlig stil och en ljus färgton. Sannolikt under senare delen av medeltiden eller senare uppfördes även ett vapenhus i norr. Runt år 1600 förnyades inredning med en läktare 1595, predikstol 1597, altaruppsats 1610 och bänkar 1615. Predikstolen och altartavlan är tillskrivna den s k Köpingemästaren, vilken enligt Monica Rydbeck kan vara identisk med Holger maler, vars namn är målat på predikstolsbaldakinen. Inredning i kyrkorna i bl. a Burlöv, Hörup, Kyrkheddinge, Norra Åsums och Vellinge är tillskrivna samma mästare. Omkring år 1630 ombyggdes det romanska tornet och försågs med en högrest spåntäckt spira. 1729 uppfördes en sakristia på korets norra sida och 1768 tillbyggdes långhuset i norr med en korsarm eller nykyrka, som försågs med två sexdelade kryssvalv. Sannolikt revs samtidigt det norra vapenhuset. 1839 uppges en strävpelare vid tornets sydvästra hörn ha avlägsnats, liksom i det andra hörnet. År 1858 upprättades ritningar av kyrkans plan, sektion, torn och fönster med förslag till bl. a nya gjutjärnsfönster. Tornet beskrevs då som lutande och bristfälligt. År 1860–1861 utfördes en omfattande ombyggnad efter ritningar utförda 1859 av arkitekt William Klein. Klein (1844–1900), som var född och utbildad i Danmark, blev Malmös första stadsarkitekt 1862–1892. Det romanska tornet samt vapenhuset i söder revs. Ett nytt torn uppfördes i väster, det är dock oklart huruvida det ingår material från det medeltida tornet. Nya fönsteröppningar togs delvis upp och försågs med gjutjärnsfönster. Interiört byggdes läktarna om och det västra valvet i långhuset murades om och golvet lades om. En ritning till orgelfasad upprättades 1862 av arkitekt J E Söderlund, Överintendentsämbetet, vilken dock inte kom till utförande. 1884–1885 göts delvis nya golv i kyrkan och ett nytt altarskrank och antemansale tillkom. Kalkmålningarna i koret togs fram och dokumenterades av tecknaren och grafikern Robert Haglund, men kalkades sedan åter över. 1892 togs åter de medeltida kalkmålningarna i koret fram, men nu även i absiden, på norra korväggen och i långhusets östra valv. Det östra valvet var i dåligt skick och rasade eller raserades och byggdes upp på nytt före år 1900. Målningarna i valvet dokumenterades och stod som förebild vid nymålning av valvet år 1900. 1894 försågs kyrkan med en ny orgel med verk byggt av Setterquist & Son med fasad uppförd efter ritningar av arkitekt Gustaf Lindgren. Ritning till orgelfasad och orgelläktare, Överintendentsämbetet. 1898–1900 ersattes kyrkans blytak och tornets skifferplattor med galvaniserad järnplåt. Interiört göts nya golv och försågs med klinkerplattor. Ny altarring och bänkinredning tillkom, efter ritning av arkitekt Fritz Eckert, Överintendentsämbetet, samt nytt trägolv i bänkkvarteren. Den fasta inredningen målades i ekådring och kalkmålningarna restaurerades. Lundakonstnären C F Krebs nymålade det östra valvet efter dokumentation av de äldre medeltida målningarna, samtidigt restaurerades och påmålades de medeltida kalkmålningarna i koret och absiden. Fredrik Krebs (1845–1925) var utbildad på Konstakademin i Köpenhamn och var verksam som konstnär men även som teckningslärare på Tekniska skolan i Lund. Han har även utfört andra utsmyckningar i kyrkobyggnader. Enligt tidigare uppgifter ska konstnären A Pettersson Waldur utfört dekorationsmålningar i långhusets mittersta valv 1903. På triumfbågens östra sida fanns tidigare, enligt äldre fotografier i Riksantikvarieämbetet, texten Sommaren 1900 restaurerades målningarne i detta hvalfet och absis af C.F. Krebs och A. Persson. A. Persson står sannolikt för dekorationsmålaren Anders Persson Waldur (1867–1946), som studerade för Krebs i Lund. Waldur utbildade sig både i Paris och i Chicago och har både haft separatutställningar och utfört målningar och medverkat vid konservatorsarbeten i flera kyrkor, däribland Hörups kyrka. Troligen tillkom även målningarna i nykyrkan samtidigt. 1930 ombyggdes sakristian med nya mellanväggar samt nya fönsterbågar och 1931 byggdes ett pannrum under korsarmen efter ritningar av arkitekt Einar Lundberg. 1935 konserverades kalkmåleriet och den ursprungliga färgen på altaruppsats och predikstol med mera togs fram av konservator Oswald Owald. 1936 renoverades kyrkan efter ritningar utförda av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Fasaderna putslagades och absidens södra och norra fönster försågs med blyinfattade fönsterbågar. Invändigt omändrades bänkkvartren och bänkarna byggdes om med nya gavlar, ekådringen från år 1900 togs bort och ytorna målades om. De medeltida kalkmålningarna rengjordes och samtidigt togs rekonstruktionerna från år 1900 bort och Krebs och/eller Waldurs måleri i det mittersta valvet avlägsnades och fragmentariska medeltida målningar togs fram. 1968–1969 utfördes ytterligare en större renovering efter ritningar utförda av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Samtidigt utfördes byggnadsarkeologiska undersökningar. På absiden i öster återupptogs en igenmurad fönsteröppning, ett blyinfattat fönster och ett järngaller påträffades. Fönstret finns nu på Lunds universitets historiska museum. Nya kopplade fönsterbågar av ek tillkom. Eventuellt tillkom det nuvarande skivtäckta plåttaket vid detta tillfälle. I interiören revs orgelläktaren i väster och orgeln flyttades till korsarmen. Även en ”drängläktare” i korsarmen revs och kyrkan försågs med nya golv av rött tegel. Kalkmålningarna restaurerades 1968–1969 av konservator A Eriksson och interiören målades om. Därefter har framför allt vård- och underhållsåtgärder utförts, som till exempel ommålning av fasader. Omkring 2017 rengjordes väggar och valv invändigt och även golven förnyades i bänkkvarteren. |
