Stäng fönster YSTAD SKÅRBY 22:1 - husnr 1, SKÅRBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SKÅRBY KYRKA (akt.) | |
| 2018-11-22 |
| Historik |
|---|
|
Jes Wienberg har gjort en grundlig genomgång av Skårby kyrka, som sammanställdes i februari 1990. Kyrkans byggnadshistoria är i stort sett hämtad från den rapporten. Skårby kyrka uppfördes av sten med rektangulärt långhus med rakslutet kor före år 1145, då den omnämns i ett brev som ecclesiam Scarby i samband med invigningen av Lunds domkyrka. Kyrkan har tidigt ingått i den kyrkliga hierarkin i Skåne. Delar av kyrkans byggnadskonstruktion har kunnat placera den bland Skånes äldsta stenkyrkor. Dateringarna grundar sig bland annat på en bedömning av kyrkans planform, murverkets tjocklek och uppmurning och avsaknad av sockel och absid. I det s k Ystadsprojektet, Kulturlandskapet under 6 000 år, har Skårby kyrka lyfts fram som en möjlig 1000-talskyrka. Under 1300-talets första hälft fick koret kryssribbvalv som försågs med kalkmålningar i en enkel och rustik karaktär. Enligt Jes Wienberg har målningarna tillskrivits Snårestadsgruppen. Benämningen härrör från en typ av målningar som förekommer i Ystadstrakten och daterats genom en inskrift 1347 i Snårestads kyrka. Målningarna karaktäriseras av en enhetlig och ljus färgton. Eventuellt förlängdes långhuset mot väster under samma period. Under senmedeltiden uppfördes ett vapenhus vid sydportalen och långhuset försågs med kryssribbvalv. Dessa dekorerades med enkla målningar, som genom påskrift har daterats till 1480. I den nuvarande takstolen ingår äldre virke av ek. Flera dendrokronologiska prover har tagits och från stödbenen över långhuset har de flesta kunnat daterats 1400-talets andra hälft. Dendrokronologiska undersökningar av virket i tornet tyder på att det uppförts efter 1480. I norr och söder har det funnits stora portar, som tolkats varit för införsel av varor till tornet, eventuellt har tornet fungerat som magasin för t ex tiondekornet. För att förstärka tornets konstruktion försågs det relativt snart efter uppförandet med kraftiga strävpelare i väster. Tornet är byggt i en kraftig slänt samt att de två portarna kan ha medverkat till att göra bottenvåningen instabil och behövde förstärkas. Ett gravkor uppfördes på korets norra sida sannolikt under 1600-talet. Under slutet av 1600-talet försågs även kyrkorummet med en fast bänkinredning och en läktare i väster. Till följd av befolkningsökningen uppfördes en korsarm eller en s k nykyrka på kyrkans norra sida under 1700-talets första hälft på initiativ av överamiralen och friherren Carl Georg Sjöblad på Hunnestad och Marsvinsholm. Den uppfördes ovanligt nog i korsvirke och två rundbågiga öppningar togs upp mot kyrkorummet. Vid ungefär samma tidpunkt försågs kyrkorummet med en ny altaruppsats och predikstol, som även skänktes av Sjöblad. Kyrkan övergavs till viss del i samband med att Marsvinsholms kyrka invigdes 1867. År 1912 påträffades i läktaren sekundärt återanvända vertikala och horisontella, delvis ornerade stolpar, till ett lektorium. De togs bort och ersattes med nya stolpar. Lektoriet finns på Historiska museet vid Lunds universitet. Enligt måttuppgifter har det varit för brett för triumfbågen i Skårby kyrka och har därför tolkats som det tillhört Balkåkra eller Snårestads kyrkor, som har haft bredare triumfbågar. Det har genom senare dendrokronologiska provtagningar daterats till tiden omkring 1485–86. På 1920-talet påbörjades diskussionerna om att restaurera Skårby kyrka. Den genomfördes 1934 efter förslag av två inom området betydelsefulla personer; professor Otto Rydbeck och arkitekt Erik Lundberg. Rydbeck (1872–1954) var konsthistoriker, arkeolog och museiman, professor i förhistoria och medeltidsarkeologi vid Lunds universitet. Lundberg (1895–1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier innan och runt 1950-talet. Fönsterna i koret förändrades, det södra förminskades och de igenmurade fönsteröppningarna i norr och öster togs åter upp. Glasmålningar av konstnären Robert Nilsson, svåger till Lundberg, i korets södra och norra fönster tillkom. Samtidigt komponerades ett antependium av textilkonstnären Barbro Nilsson, syster till Lundberg. Korsarmen fick nytt tegelgolv och övriga golv omlades och försågs delvis med nytt tegel. Bänkarna gjordes delvis om för att bli mer bekväma och korsarmen försågs med ny öppna bänkar i ett kvarter. Senare påmålningar av läktaren, bänkar, predikstolen, altaruppsats etc. avlägsnades och kalkmålningar togs fram och konserverades. Läktarens senare tillägg ersattes med nya delar som överensstämde med de äldre och läktartrappan flyttades och förnyades. 1944 inreddes ett bårhus med tillhörande inredning i tornets bottenvåning efter ritningar utförda av domkyrkoarkitekten Eiler Graebe. Därefter har främst vård och underhållsarbeten utförts, som t ex omläggning av kyrkans tegeltak 1951 och invändiga konserveringsåtgärder av konservator Albert Eriksson, Arlöv 1968 samt ett en utvändig renovering 2014. |
