Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster YSTAD VALLEBERGA 198:1 - husnr 1, VALLEBERGA KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

VALLEBERGA KYRKA (akt.)
2019-06-25
Historik
Valleberga kyrka är en av Skånes märkligaste medeltida kyrkor. Kyrkan uppfördes som en rundkyrka av komstadkalksten under 1100-talet med rakt kor, halvrund absid i öster och sannolikt med syd- och nordportal. Hypoteserna kring de tidmedeltida rundkyrkornas ursprungliga funktion är många, om de varit avsedda för försvar, som magasin eller som en avbild av Jesu gravkyrka i Jerusalem. Förutom Valleberga är endast en till rundkyrka känd i Skåne, nämligen S:t Mikaels kapell, som är integrerad i Helsingborgs fästning. På Bornholm finns ytterligare fyra rundkyrkor. I Sverige har det funnits femton kända rundkyrkor, varav en del har varit uppförda i flera våningar.

Vallebergas rundkyrkas ursprungliga utseende är inte helt känt, men kyrkorummets planlösning har haft formen av ett grekiskt kors. Kor, absid och delar av de södra och norra murarna är bevarade och försedda med en profilerad kalkstenssockel. Absiden har en ovanligt utformad konsolburen taklist. Kyrkan ska ha haft en emporvåning i rotundan mot väster, d v s en privat läktare för exempelvis kyrkans byggherre. Ett stort antal medeltida kolonner, baser och kapitäl har påträffats och tolkats kunnat höra ihop med rundkyrkan, eventuellt som en kolonnburen omgång utmed ytterväggarna. Andra medeltida reliefstenar har även tolkats ingått i en lektoriemur, d vs en mur eller korskrank som markerat övergången mellan långhus och kor. Otto och Monica Rydbeck har tillskrivit rundkyrkans uppförande till Carl Stenmästare. Carl Stenmästare har signerat tympanonfältet i portalen i Östra Herrestads kyrka och gett namn till den skola eller riktning som huggit och skulpterat sten till en rad kyrkobyggnader, dopfuntar och gravhällar. Carl Stenmästare och hans verkstads verksamhet är förlagd till tiden omkring och närmast efter 1100-talets mitt.

Sydost om kyrkan uppfördes ett friliggande murat torn, en s k kastal, av bland annat kalksten. Ursprunglig ålder och funktion är okänd, men kastalen är sannolikt uppförd under senmedeltiden och ska ursprungligen ingått i kyrkogårdsmuren. Liknande kastaler finns bevarade vid kyrkorna i Löderup och i Benestad och det har funnits fler i sydöstra Skåne, bland annat i Borrby och Hammenhög. Det har spekulerats i att de kan varit uppförda som försvarstorn genom sitt läge nära kusten. På Bornholm är fristående klocktorn, som även fungerat som porttorn, från senmedeltiden eller 1500-talet vanliga.

Under 1400-talet valvslogs rotundan med ett kryssribbvalv av tegel och försågs ca 1500 med kalkmålningar.
Under 1700-talet försågs kastalen med klockor och nya ljudöppningar togs upp.

1791 utfördes en omfattande om- och nybyggnad av kyrkan efter ett ombyggnadsförslag av murarmästaren Torkil Lindgren i Simrishamn 1785, vilket ritades om och modifierades av Överintendentsämbetets arkitekter. En av dessa är signerad 1787 och signaturen kan uttolkas som Adelcrantz, d v s arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz (1716–1796). Delar av den medeltida rundkyrkan revs och ersattes av en korskyrka. De östra delarna med kor och absid bevarades och utgjorde den östra korsarmen i den nya kyrkobyggnaden. Även delar av rotundan bevarades och försågs med en gustaviansk kupol. Kyrkan försågs med nya stora gjutjärnsfönster.

Omkring år 1900 blev det åter aktuellt med en ombyggnad och utvidgning av kyrkan. Domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin utförde först en ritning till en helt ny kyrka, men kom sen att istället göra noggranna undersökningar av rundkyrkan och nya ombyggnadsförslag grundades på dem. Theodor Wåhlin (1864–1948) var domkyrkoarkitekt i Lund mellan åren 1902–1942 och utförde under den tiden en rad restaureringar och ombyggnader av skånska kyrkor. Ombyggnaden av Valleberga kyrka utfördes 1908–1910 och innebar att 1700-talets korsarmar revs och en ny stor tillbyggnad uppfördes av tegel i väster på en gjuten betonggrund. I norr uppfördes ett nytt torn av marksten. Vid rivningen av 1700-talets tillbyggnader påträffades ett flertal medeltida stenarbeten, vilka bland annat användes för att rekonstruera syd- och nordportalerna. Theodor Wåhlin ritade också större delen av inredningen, såsom bänkar, altarring och orgelfasad och läktare, vilka tillverkades av ek av en snickerifabrik i Köpingebro. Interiörens måleriarbeten i jugend utfördes av målaren Gottfrid Petersson (f.1876), som var son till kyrkans byggmästare Per Petersson (1846-1931). Per Petersson har även uppfört bland andra Glemminge kyrka. Flera av de äldre inventarierna konserverades och ommålades av Anna Wåhlin.

1914 restaurerades kastalen och taket renoverades, nya golv och alla yttre sprickor tätades och fasaderna omputsades.

1957 iordningsställdes kastalens bottenvåning till ett kyrkomuseum efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe.
1997 putslagades kyrkans och kastalens fasader och avfärgades, taken sågs över och de utvändiga snickerierna målades.

2004 utfördes en omfattande inre restaurering under ledning av arkitekt Hans Ponnert, då rundkyrkans väggar putslagades och målades, kalkmålningarna konserverades. Altaret som sedan 1908–1910 varit placerad i rundkyrkan flyttades till sin nuvarande placering och en ny glasvägg uppfördes mellan altaret och rundkyrkan. 2005 inrättades sakristian i tornets bottenvåning.

2017 uppfördes en ramp av granitsten vid västra huvudingången.