Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster RONNEBY HJORTSBERGA 4:190 - husnr 1, HJORTSBERGA KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

Hjortsberga kyrka (akt.)
2020-04-22
Historik
Dagens kyrkobyggnad i Hjortsberga stod färdig i mitten av 1200-talet men det finns tecken på att en kyrka fanns på platsen tidigare än så. Åt väster saknar långhuset synlig sockel och under mark finns spåren efter ett brett västtorn som antas ha grundlagts redan på 1100-talet. Tornets bottenvåning bör ha stått i direkt förbindelse med långhuset genom en stor tornbåge. Breda västtorn återfinns förutom i Blekinge främst i östra Skåne och var ofta kopplade till en storman från bygden och har tolkats som en manifestation för den världsliga makten. Tornet kunde även fungera som magasin eller som skydd i orostider. Bland kyrkans inventarier återfinns en skulptur som antas föreställa Sankt Nicolaus och troligen prydde ett altarskåp i föregångaren till dagens kyrka. Skulpturen är ett konsthistoriskt föremål av mycket hög klass som antas ha skurits i skolan kring katedralen i Chartres utanför Paris någon gång mellan 1150–70. Trots att spåren efter den tidigmedeltida kyrkan är få framträder konturerna tydligt av en sockenkyrka med hög status ur såväl kyrkligt som kulturellt och världsligt perspektiv.

Den nuvarande stenkyrkan följer i grunden den traditionella romanska planformen med långhus, smalare och lägre kor i öster samt sannolikt senare tillkommet senmedeltida vapenhus i söder och en sakristia från 1700-talet i nordöst. I likhet med flera andra medeltida kyrkor i Blekinge har kyrkan rakt avslutat kor, men med en integrerad halvrund absid vilket är mer ovanligt. Kyrkans ursprungliga ingångar utgjordes av smala och rundbågiga muröppningar åt norr och söder. Dendrokronologisk datering av kyrkans takstolar visar på en uppförandetid mellan 1225–45. Kyrkorummet saknade ursprungligen valv utan hade sannolikt ett platt listindelat brädtak över långhuset medan en ännu bevarad ornerad ryggås visar att koret hade öppen takstol. Vit avfärgning har påträffats på långhusmurarnas murverk vilket tolkats som att murarna ursprungligen var oputsade med markerade fogar. Fönstren var små, rundbågiga och högt placerade. De sannolikt ursprungliga fönster som finns bevarade i de norra och östra kormurarna illustrerar hur samtliga fönster bör ha tett sig under medeltiden fram till 1700-talet. Det blyinfattade färgade glaset och fönstrens blygsamma storlek skapade ett mycket dunkelt och stämningsfullt kyrkorum.

Under senmedeltiden uppfördes vapenhuset framför sydportalen. Fram till 1500-talet firades mässan ståendes och först efter reformationen tillkom bänkar av trä så som vi idag känner dem. Hjortsbergas första bänkinredning var öppen och placerad på ett golv av ekplank som lagts direkt på jordgolvet. Senare under seklet försågs bänkarna med dörrar, och under 1600-talets införskaffades dagens slutna bänkinredningen som ursprungligen var försedd med ornamenterade gavelkrön. Norrportalen sattes igen 1673 och tio år senare införskaffades den imposanta predikstolen i utpräglad renässansstil som placerades i långhusets sydöstra hörn.

Vid mitten av 1700-talet kompletterades inredningen med en ny altaruppsats och läktare i väster och 1763 införskaffades en dopfunt i trä. 1770 uppfördes en sakristia mot korets norra mur. En prästingång anordnades åt öster och rummet inreddes med väggfasta bänkar, skåp, bord och länstol samt kakelugn.

Trots 1700-talets nyklassiska ideal med ljusa och luftiga kyrkorum bibehöll kyrkorummet i Hjortsberga sitt medeltida dunkel under hela seklet. När fönstren slutligen förstorades 1836 blev förändringen av kyrkorummets karaktär radikal. Två år tidigare hade en orgel införskaffats, 1838 sågades bänkarnas gavelkrön av och 1843 valvslogs kyrkorummet och takens ekspån lades om. Året därpå målades inredningen grå. Koringången från söder murades igen 1866 och 1875 belades vapenhusgolvet med gravhällar.

1929 utvidgas orgelläktaren åt öster och under 1930-talet restaureras kyrkan då bland annat bänkinredningens grå 1800-talsbemålning avlägsnas och den polykroma ursprungsbemålningen friläggs. Under 1950-talet förses sakristian med ett mindre altare och ett skåp för textilförvaring tillkommer. 1962 installeras elektrisk belysning och lampetter köps in. Fem år senare läggs samtliga takfall om och förses med avvattningssystem i koppar samt ståndskivor i blyplåt efter handlingar upprättade av arkitekt Samuel Fränne. 2002 installeras jordvärme och kyrkans värmeanläggning förnyas. 2012 restaureras kyrkorummet av arkitekt Hans Ponnert. Stora delar av interiören målas och golven läggs om. I vapenhuset installeras ett pentry dolt bakom en panelvägg.