Stäng fönster RONNEBY NORRA ERINGSBODA 1:85 - husnr 1, ERINGSBODA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ERINGSBODA KYRKA (akt.) | |
| 2020-04-22 |
| Historik |
|---|
|
I Eringsboda uppfördes 1736–38 ett litet timrat kapell med rektangulär planform och ekspånsbeklädda fasader och tak. Initiativet till bildandet av ett eget kapellag kom från eringsbodaborna själva, anförda av den drivkraftige bonden Olof Löf i Repemåla som sägs ha fått sin sista vila i närheten av altaret i kapellet. Den första kyrkklockan hängdes tillfälligt upp i ett träd intill kapellet, där den blev kvar i över 40 år innan en klockstapel kunde uppföras 1780. Hundra år senare ansågs kapellet för trångt och ritningar till ny kyrkobyggnad togs 1840 fram av den från Karlskrona bördige arkitekten J. A. Hawerman (1812–1885), lärare vid Kungliga Akademien för De Fria Konsterna och sedermera 1:e arkitekt vid Överintendentsämbetet. Bland de cirka hundra kyrkobyggnader, ombyggnader inräknat, som Hawerman ritade är Eringsboda en av de tidigaste. Nyklassicismen var den för tiden förhärskande arkitekturstilen, inte minst gällande svenska kyrkobyggnader, men den likaledes antikiserande empirestilen hade också fått genomslag i kyrkobyggandet. Eringsboda kyrka gestaltades i ett enkelt och stramt formspråk där en rektangulär byggnadskropp med flackt sadeltak och stora och symmetriskt utplacerade rundbågiga fönster accentuerades av ett entréparti på sydfasaden utformat som ett gavelmotiv med tydlig empirekaraktär. I norr anslöt som enda utbyggnad en mindre sakristia. Kyrkan uppfördes liksom kapellet med timmerstomme och fasaderna kläddes med stående panel. Bygget, som leddes av byggmästaren Peter Gummesson, påbörjades 1847 och 8 juli 1849 kunde den nya helgedomen som hade uppförts strax väster om det nu rivna kapellet invigas. 1874 införskaffas orgel efter ritningar av arkitekt Fredrik Ekberg vid Överintendents ämbetet. 1896 målas interiör och fast inredning om, bland annat ekådras bänkinredningen som tidigare troligen varit vitmålad precis som orgelläktaren och predikstolen. Väggarna ska enligt arkivuppgifter varit målade i skärt, möjligen var detta en ursprunglig färgsättning som förändrades vid detta tillfälle, medan tunnvalvet i trä tycks ha varit vitt. Predikstolen, som vid denna tid var placerad centralt på den norra väggen med ingång från sakristian, försågs med draperimålning i blått och gult. 1924–25 ersätts taktäckning av ekspån med svartmålad plåt. 1932 genomförs en omfattande restaurering under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe och arkitekt Paul Boberg, Växjö. Korets utökas åt väster och golvnivån höjs ett steg. Korfönstret sätts igen med en altartavla och predikstolen flyttas närmare koret med ny trappa därifrån. Dess tidigare uppgång från sakristian sätts igen och de två dörrar som på var sida om predikstolen lett till sakristian ersätts av en pardörr. Kyrkorummet får nytt furugolv, trapporna till orgelläktaren kläs in och bänkinredningen justeras för ökad komfort. Fönstren får nya glas och innerbågar tillkommer. Väggarna målas gråblå med mörkblå taklist medan tunnvalvet enligt underhållsplanen ska ha målats i ”bruten grön nyans”. Nytt värmesystem för lågtrycksånga installeras och tunnvalvet isoleras. Under kor och sakristia schaktas ut för bårhus och pannrum vilket föranleder att en mindre tillbyggnad med okänd funktion (möjligen bränsleförråd till den värmepannan som nu avlägsnas) rivs på kyrkans norra sida öster om sakristian. 1947 införskaffas ny kyrkorgel och klockstapelns takspån läggs om. Tre år senare installeras elektrisk belysning, orgelfläkt och klockringning, enligt underhållsplanen efter program av Paul Boberg (Boberg avled 1947, möjligen var programmet framtaget innan dess, alternativt togs det fram av Bobergs släkting arkitekten Bent Jörgen Jörgensen som övertog verksamheten vid Bobergs frånfälle). Under 1960-talet ersätts lågtrycksångsystemet av vattenburet och oljeeldat värmesystem och i sakristian installeras wc efter ritningar av länsarkitekt Samuel Fränne. 1967–68 sker en rad förändringar efter förslag av Bent Jörgen Jörgensen, bland annat tillkommer nytt altare i furu och altarringen flyttas åt väster och byggs delvis om. Bänkarna kortas utmed väggarna för att tillskapa sidogångar och förses där med nya gavlar. Dessutom tas främre och bakre bänkraderna bort. Förgyllningsarbeten utförs på fast inredning, interiören målas om med oljefärg, innerbågarna förses med isolerglas (2-glas) och högtalaranläggning med hörslinga liksom nya armaturer tillkommer. På vinden ersätts torvströisoleringen av mineralull. I förslaget ingick även att sänka predikstolen, men detta ogillades av Riksantikvarieämbetet och tycks inte ha utförts. Ämbetet uttryckte sig även kritiskt till tillkomsten av sidogångar som trots detta utfördes. Efter denna restaurering är förändringarna få och åtgärderna har främst underhållskaraktär. 1974 installeras åskskyddsanläggning, 1993 restaureras klockstapeln efter omfattande rötskador och 2002 utförs en yttre restaurering av kyrkan efter arbetsbeskrivning av arkitekt Finn Månsson. Utöver målnings- och förgyllningsarbeten repareras plåttak och avvattningssystem eller byts partiellt ut, rötskadat virke ersätts och skadade fönsterglas byts ut mot nya av blåst glas. Enligt underhållsplanen ska dessutom ska flera av kyrkans ospontade innertak, vilket torde gälla tunnvalvet ha skrapats trärena och målats med linoljefärg och fönstren ska ha ”kompletterats med öppningsbara innerfönster”. 2009 ersätts oljepannan av bergvärmepump med kompletterande elpanna och klockstapelns fasader restaureras. I början av 2010-talet tillgänglighetsanpassas södra entrén med en fast ramp i granit utmed västra delen av sydfasaden. 2017 genomförs en restaurering där kyrkans vitmålade fasader målas om i ljusgrått, socklarna avfärgas i en mörkare grå kulör och dörrbladen som tidigare varit målade i mörkbrunt respektive blågrått målas i engelskt rött. Fönstren målas som tidigare i vitt. Målningsarbeten sker även interiört, fast inredning konserveras och orgelläktarens heltäckningsmattor tas bort. Inbrottslarm med branddetektor installeras. |
