Stäng fönster SJÖBO BLENTARP 78:1 - husnr 1, BLENTARPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BLENTARPS KYRKA (akt.) | |
| 2018-10-10 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkobyggnaden De äldsta delarna av Blentarps kyrka uppfördes under 1100-talets senare del. Den romanska stenkyrkan föregicks av en träkyrka och platsen kan ha fungerat som offerplats under hednisk tid. Lejonmotiven som återfinns i sydportalen och på dopfunten tyder på att kyrkans byggdes av Mårten Stenmästares verkstad. Under 1200-talet tillkommer vapenhuset med trappstegsgavel framför sydportalen och det är troligen även under denna tid som det runda västtornet uppförs. Någon gång under senmedeltiden valvslås kyrkan, inklusive tornets bottenvåning. Enligt arkivuppgifter genomfördes valvslagningen på 1460-talet, men valvslagningstekniken tyder på att de kan vara något äldre. Under 1600-talet uppförs läktaren med rikt snidat barriär i väster. Kyrkans altaruppsats och predikstol är renässansarbeten från samma tid, men tillkommer kyrkan först 1759 då de införskaffades från Öveds församling där den medeltida kyrkan revs detta år. Blentarps kyrka hade fem år tidigare, 1754, genomgått en stor förändring som ännu präglar byggnaden, då det medeltida koret med absid revs och ersattes av ett fullbrett kor med barockgavel i öster. Koret valvslogs med tegel men ersattes någon gång under 1800-talet av nuvarande tunnvalv i trä. I samband med ombyggnationerna målades den fasta inredningen om och kompletterades. När det medeltida altaret revs påträffades två blyaskar. En av askarna innehöll en benbit samt en pergamentremsa med texten ”reliquiæ sanct xi milia virginum”, vilket tyder på att kyrkan är helgad till Ursula och hennes 11 jungfrur som enligt legenden led martyrdöden i trakterna kring Köln på 300-talet. Under altaret ska även torsviggar eller torshammare ha påträffats vilket gett upphov till traditionen att kyrkan är uppförd på en plats för hednisk torsdyrkan. 1911 genomförs en större restaurering och ombyggnad under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin, där den mest iögonfallande förändringen är tillkomsten av sakristia med källare söder om koret, utformad som en pendang till det medeltida vapenhuset. Övriga arbeten beskrivs övergripande och ofta ospecificerat i handlingarna, exempelvis murningsarbeten, rensning av sandsten, dörrar m.m. Taken, frånsett den spåntäckta tornhuven, var tidigare täckta med asfaltspapp men täcks nu om, oklart med vilket material. 20 år senare, 1931, beläggs taken med nuvarande munk- och nunnetegel, vilket på norra takfallet emellertid utförs först 1938. Samma år lagas och tjärstryks tornspiran. 1954 orsakar ett blixtnedslag svåra skador på tornspiran, varefter delar av sparrarna och hjärtstocken byts ut mot nytt virke. Även spån och tegel ersätts. Samma år påbörjas en restaurering under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Korets tunnvalv repareras och isoleras och interiören målas om. Utvändigt ersätts tjärpappsavtäckningen på tornets strävpelare av spån och solbänkarnas kopparplåt tillkommer. Två år senare installeras el i kyrkan och uppvärmning, belysning och klockringning elektrifieras. 1967 konserveras altaruppsatsen av konservator Albert Eriksson som under 1700-talsmålningen påträffar den ursprungliga målningen framställande Kristi uppståndelse. 1977 genomförs en invändig restaurering. Väggar och valv kalkas, tunnvalvet målas liksom orgelfasad och spelbord med matt oljefärg, bänkinredningen frånsett dörrarnas utsidor ådringsmålas och läktarens insida och överliggare målas om. 1985 tillkommer en wc och nytt skrudskåp i sakristian efter ritningar av arkitekt Ulrika Stenberg. Samtidigt restaureras ytterdörrarna till sakristian och den underliggande källaren. Vid arkeologiska undersökningar i samband med grävning för installation av wc påträffas 41 skelettgravar, daterade från medeltid till 1800-tal. 1992 inköps en kororgel som sedan inventeringen hösten 2018 har utrangerats. Efter inventeringstillfället har även sakristians golv belagts med klinker. |
