Stäng fönster SJÖBO ILSTORP 30:1 - husnr 1, ILSTORPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ILSTORPS KYRKA (akt.) | |
| 2018-10-09 |
| Historik |
|---|
|
Ilstorps kyrka uppfördes troligen kring mitten av 1200-talet eller något senare som en romansk tegelkyrka med långhus samt lägre och smalare rakt avslutat kor i öster. Murverksundersökningar visar på vissa variationer i utformningen av dekorativa detaljer på långhus och kor, vilket kan tyda på att koret uppförts något tidigare än långhuset och då i anslutning till en på platsen redan befintlig kyrka, möjligen i trä. Murverken i munkförband av hårdbränt tegel med åsstrukna fogar var ursprungligen synliga, fasaderna tros ha putsats första gången i samband med tillkomsten av det senmedeltida vapenhuset i söder. Kring samma tid, troligen 1400-tal, slås långhus och kor med kryssvalv som pryds med kalkmålningar. Triumfbågen mellan långhus och kor hade försetts med kalkmålningar redan tidigare. Kyrkans taklag i ek är troligen samtida med valvslagningen. På 1600-talet får kyrkan ny fast inredning i form av altaruppsats och predikstol med baldakin och ett triumfkrucifix vars kristusfigur möjligen härrör från ett tidigare krucifix från 1400-talet. Den första dokumenterade ombyggnaden av Ilstorps kyrka sker 1885 efter ritningar av stadsarkitekten i Ystad, Peter Boisen. Vapenhusets övre del rivs och en ny påbyggnad vars nockhöjd når någon meter under långhusets adderas. Tidigare hade nockhöjden nått ungefär till långhusets takfot. Kyrkklockan, som tidigare hängt i en fristående klockstapel som nu rivs, flyttas till vapenhusets vind och frontespiser med ljudöppningar för klockringningen placeras på öst- och västfasaderna. Mot koret i öster uppförs en halvrund absid och i samband med detta rivs korets medeltida trappgavel och ersätts av en ny, utan de nischer som hade prytt det rivna gavelröstet. Enligt vissa sentida källor tas fler och större fönsteröppningar upp, men en uppmätningsritning från 1884 inför de planerade arbetena visar på samma fönsterstorlek och -typ i åtminstone syd- och västfasaderna. Möjligen tillkommer fler fönster i norra fasaden, medan de förutnämnda bör ha tillkommit tidigare under 1800-talet. Troligen är det samma fönster som ännu finns bevarade, men med senare beslag. Decenniet senare, 1893, uppförs orgelläktaren i långhusets västra del. 1921 genomgår kyrkan en in- och utvändig renovering samtidigt som en ny värmeugn installeras och mindre förändringar sker, bland annat byts altarringens klädsel ut. Bänkinredningen förändras för ökad komfort 1932 efter Kungliga Byggnadsstyrelsens förslag från 1922, då församlingens förslag på helt ny bänkinredning hade avslagits. 1952 upprättar domkyrkoarkitekt Eiler Græbe ett förslag för elektrisk belysning och värmeanläggning. Tre år senare återfår altaruppsats, predikstol och triumfkrucifix sina ursprungliga färgsättningar i och med en konservering utförd av konservator Osvald Owald. Arkitekt Torsten Leon-Nilson upprättar 1960 ett förslag till invändig restaurering som bland annat medför målning av väggar och bänkinredning samt ny dörr mellan vapenhus och långhus. 1977 tillkommer kyrkans nuvarande dopfunt. Vid en exteriör renovering 1983 putsas fasaderna med Serponit ädelputs. 1996 utförs liknande åtgärder med hydrauliskt kalkburk medan snickerier målas med Beckers renässans oljefärg. Åren dessförinnan, 1992–95, hade konservering av altaruppsatsen med bland annat framtagning av äldre texttavlor, genomförts av konservator Åsa Sandberg. 2002 byts delar av takteglet, till stor del nockpannor, ut. Vid en invändig renovering samma år påträffas medeltida kalkmålningar i valven. Fram till sommaren 2006 utförs undersökning, friläggning och konservering av målningar kring triumfbågen och i korvalvet av konservator Magnus Wihlborg. 2009 förses kyrkans sex träfönster med innerbågar ritade av arkitekt Mats Edström (de redan befintliga innerbågarna i långhusets västra fönster ersätts). Korets och långhusets södra fönster förses med solskyddsfilm för att skydda den känsliga fasta inredningen i trä. I samband med detta utförs mindre trälagningar i ytterbågarna och den blå-gröna latexfärg som tillkommit cirka fem år tidigare avlägsnas till förmån för en återgång till kromoxidgrön oljefärg som använts sedan åtminstone senare delen av 1900-talet. 2014 restaureras exteriören och vapenhusets övre våning som tidigare varit målad med plastfärg avfärgas med kalkfärg. 2017 påträffas svamppåväxt i vapenhusets golv som efter undersökningar visar sig vara ofarlig men leder till partiella lagningar av golvet och dräneringsarbeten. |
