Stäng fönster SJÖBO TOLÅNGA 28:1 - husnr 1, TOLÅNGA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| TOLÅNGA KYRKA (akt.) | |
| 2019-09-12 |
| Historik |
|---|
|
Tolånga kyrka uppfördes sannolikt under sent 1100-tal efter traditionellt romanskt kyrkobyggnadsmönster med långhus, smalare och lägre kor samt halvrund absid i öster. Fynd av gravkistor och kalkstensplattor tyder på att en äldre kyrka med en placering något längre norrut kan ha föregått den nuvarande kyrkan. Det har även påträffats vad som tolkats vara så kallade tornstiftargravar, det vill säga gravläggningar i tornet, vanligen för kyrkans patronus. Troligen utgjorde långhusets idag västra travé ursprungligen ett torn som var öppet mot långhuset och vars övre del revs i samband med att det nuvarande tornet uppfördes senare under medeltiden. Det senmedeltida tornet hade ingång i norr och saknade förbindelse med kyrkorummet. Kyrkan hade ingångar i norr och söder, av vilka åtminstone det norra försågs med ett vapenhus som ännu syns på en avmätningskarta från 1794. Under 1400-talet slogs kyrkorummet med valv, vars kalkmålningar tros ha kalkats över under 1500-talet i spåren av reformationens bildfientlighet. På 1600-talet tillkom kyrkans nuvarande predikstol. Den kraftiga befolkningsökningen under 1800-talet ledde till att flertalet av Skånes medeltida kyrkor byggdes ut eller revs till förmån för nybyggen. Tolånga kyrka försågs 1854 med korsarmar i norr och söder för att skapa plats för den växande församlingen efter ritningar av byggmästare C.F. Ljungberg. Korsarmarna upptar det ursprungliga långhuset fulla längd, och dess yttermurar kom därmed att rivas, liksom vapenhuset i norr. Den nuvarande västentrén i tornet togs upp liksom en muröppning mellan tornet och långhuset och absidens prästingång i öster. Kyrkans nuvarande fönster härstammar sannolikt från denna tid, liksom bänkinredningen som emellertid genomgått vissa förändringar sedan dess. Domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin tog 1917 fram ett förslag till restaurering av kyrkan, ett projekt som påbörjades långt senare och färdigställdes först 1931. Till följd av kyrkans låga taknivå, inte minst under orgelläktaren, sänktes golvet cirka 30 centimeter. Den tidigare beläggningen av tegel ersattes av kalkstensplattor. Orgelläktaren byggdes om och nytt orgelverk installerades, tornet försågs med ny trappa och en ny entrédörr togs upp i norra korsarmen på platsen för ett tidigare fönster. Bänkkvarteren glesades ut och ryggstödens lutning justerades. Värmeugnar och skorstensstockar fick ny placering och elektrisk belysning installerades. Konstnären A. Kulle återställde predikstolens ursprungliga bemålning och konserverade altaruppsatsen. Diskussioner fördes även kring att frilägga valvens medeltida kalkmålningar, vilket emellertid inte kom till stånd. Eventuellt var det även vid denna tid, alternativt tidigare under 1900-talet, som långhus, kor och korsarmar försågs med skiffertak. I slutet av 1930-talet installeras vattenburet värmesystem. Under sent 1950-tal och tidigt 1960-tal utfördes en rad konserveringsarbeten på fast inredning och inventarier i trä, delvis föranledda träförstörande insekter, men även av kyrkvärjorna från 1700-talet. 1972 tillkom en ny dopfunt efter ritningar av arkitekt Torsten Leon-Nilson och det äldre dopfatet restaurerades. 1977 fick den tidigare grönmålade bänkinredningen sin nuvarande färgsättning. I slutet av 1970-talet genomfördes en utvändig restaurering där fasaderna lagades med cementhaltigt bruk och trappstegsgavlarnas plåtavtäckning förnyades. Nästa utvändiga restaurering skedde 1990. Insatserna var riktade mot tak, fasader och fönster och var i största utsträckning av underhållskaraktär. Under sent 1990-tal fick altarringen ny klädsel och ny högtalaranläggning installerades. 2001–2002 genomfördes en ny utvändig restaurering där skiffertaket delvis lades om och skadat skiffer byttes ut, plåtavtäckningar och avrinningssystem lagades eller förnyades och fasaderna rengjordes och putslagades partiellt med hydrauliskt kalkbruk. Norra korsarmens ytterdörr kompletterades med ny panel, gjutjärnsfönster och tornluckor målades om och solbänkarna beströks med kallasfalt. 2013–2014 genomgick kyrkan en invändig renovering som initialt omfattade komplettering av det vattenburna värmesystemet med bergvärme och ny eldragning. Under arbetets gång tillkom renovering av brädgolvet i delar av långhuset och korsarmen, borttagning av i norra korsarmens bänkrader, ommålning av bänkinredningen, komplettering av belysning, samt iordningställande av utrymme för wc i vapenhuset. I samband med arbetena återupptäcktes medeltida kalkmåleri vid trappuppgången till orgelläktaren, vilka undersöktes av Skånes målerikonservatorer som också tog fram åtgärdsprogram. Installationen av bergvärme föranledda även arkeologiska undersökningar, bland annat påträffades murrester som tolkades som delar av en tidigare bogårdsmur som bör ha rivits i samband med korsarmarnas tillkomst. |
