Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster SIMRISHAMN BORRBY 330:1 - husnr 1, BORRBY KYRKA (SANKTA MARIA KYRKA)

 Byggnad - Beskrivning

BORRBY KYRKA (SANKTA MARIA KYRKA) (akt.)
2017-09-17
Historik
Borrbys första stenkyrka tros ha byggts under 1100-talet kanske i samband med att ett prebende inrättades på orten. Kyrkan var helgad åt Sankta Maria som fanns avbildad på kyrkosigillet. De äldsta delarna tros ha bestått av västtorn, långhus och kor, möjligen utan ursprunglig absid. Långhuset hade ett par högt sittande fönster och väggarna var invändigt redan före 1300-talet dekorerade med målningar. Tornet var mycket smalt med rektangulär planform, samma bredd som långhuset och fem våningar högt. Dess bottenvåning täcktes av ett tunnvalv och öppnade sig mot långhuset genom två valvbågar. I tornets sydöstra hörn fanns en spindeltrappa upp till andra våningsplanet. I andra våningsplan fanns en öppning mot långhuset i öster. Den tredje våningen hade träbjälklag och täcktes av ett tunnvalv. Detta våningsplan var avdelat med ett sentida rumsutrymme kallat ”Lönnkammaren” vilket använts som tillflyktsort för snapphanar. Den fjärde våningen var ett helt oinrett våningsplan. På femte våningen fanns två dubbla öppningar med pelare emellan i öster och väster och en dito öppning mot söder och norr. Tornet var utvändigt förstärkt med kraftiga trappformade stödpelare i väster och söder vilka kan ha tillkommit relativt sent i tornets byggnadshistoria.

På 1300-talet slogs valv inne i långhuset och koret och valven dekorerades med kalkmålningar av Snåreverkstaden. Väggarna inne i koret och långhuset var då redan dekorerade med fresker som kom att döljas bakom valven. Under senmedeltiden byggdes också vapenhus vid långhusets norra och södra sida. På 1400-talet tillkom också ett triumfkrucifix som ännu finns bevarat. En uppgift anger 1690 som byggnadsår för kyrkans östra del med kor och absid men denna är mycket osäker. Byggnadssten till den östra delen skall ha kommit från den gamla borgen. Vid 1600-talet tillkom också en sakristia vid korets norra sida.

På kyrkogården, söder om kyrkan, fanns ett fristående torn eller en kastal som tros ha uppförts under senmedeltiden. Kastalen hade murade trappgavlar, små smala ljus/skottgluggar och i övre våningsplan flera ljudöppningar till klockorna som hängde där. Kastalen revs på 1850-talet.

Den gamla kyrkan var vid 1800-talets början i dåligt skick med murar som givit sig utåt och valv som hotade att rämna. En lokal byggmästare i Ystad anlitades för att upprätta förslag till kyrkans ombyggnad i form av ett tvärskepp till den gamla kyrkan. Förslaget insändes till Överintendentsämbetet för godkännande. Överintendentens arkitekt Jacob Wilhelm Gerss hade många synpunkter på förslaget. Han upprättade ett alternativt förslag vilket i stort sett innebar nedrivning av hela den gamla kyrkan. Endast kyrkans nordvästra hörn skulle bibehållas. Kyrkan byggdes därefter om enligt Gerss ritningar mellan åren 1838-1841. Entreprenör vid ombyggnaden var Olof Borgström från Sölvesborg. Före rivningen av den gamla kyrkan gjordes en dokumentation av den gamla kyrkan av pastorsadjunkten N. J. Ekdahl. Kalkmålningarna dokumenterades av ritmästare J. Boström.

Den nya kyrkan fick formen av en salkyrkan enligt en nyklassicistisk standardmodell med högt lanterninprytt torn och lägre, rakt avslutad sakristia i öster. Gerss förordade en enkel, ändamålsenlig och symmetrisk arkitektur utan onödiga arkitekturutsmyckningar. Invändigt var kyrkan täckt av ett flackt tunnvalv av putsade brädor. Ett stort kors i en absidformad altarnisch utgjorde altarprydnad och även övrig inredning var enkel utan onödig dekor. Orgelläktare och orgel återanvändes från den gamla kyrkan.

Redan efter några år började problem med den nya kyrkan uppdagas i form av sprickbildningar och sättningar. Domkyrkoarkitekten C. G. Brunius inkallades för att inspektera skadorna 1844 och återigen 1853. Brunius konstaterade att kyrkans grundläggning var dålig och murbruket hade fel sammansättning. Under 1854-1856 genomfördes stora ombyggnads- och förstärkningsarbeten efter Brunius anvisningar. Vid biskopsvisitation av Biskop Flensburg 1861 befanns kyrkan väl underhållen och i prydligt skick. Församlingens ekonomi var mycket god och biskopen föreslog därför omfattande försköningsarbeten såsom; nya fönster i renare stil, ny predikstol för att passa ihop med den förändrade altardekorationen, ny dopfunt, ny målning av korpartiet och ny värmeledning. Han ville också att tornet skulle ges en ny tornspira istället för lanterninen som han beskrev som ”mindre prydlig”. Det är tydligt att varken församlingen eller biskopen var särskilt imponerades av den enkla nyklassicismen som förordades av Gerss. Under åren som följde och fram till 1800-talets slut skedde omfattande tillägg och ändringar enligt nystilsidealen. Läktare till en ny orgel byggdes 1863 efter förslag av arkitekt Alberg Törnqvist vid Överintendentsämbetet. År 1866 revs altarnischen i öster och ett nytt rakt väggparti med ny altartavla uppställdes.

Den största förändringen genomgick kyrkan år 1894. Ritningar till ombyggnaden upprättades av arkitekt Frans Lindskog. Utvändigt byggdes en ny tornspira och fönsteromfattningarna gjordes om. Invändigt gjordes ett kassettak av trä, väggar och tak målades om med en arkitektonisk dekor och altaruppsatsen kompletterades med två statyer i gips utförda av Gustaf Alfred Nyström i Stockholm. Ny predikstol och nya bänkar tillverkades också. Förlaga till den nya tornspiran var tornspiran till Klara kyrka i Stockholm byggd 1886 efter ritningar av Helgo Zettervall som redan 1871 upprättat ett liknande förslag till tornspira för Borrby kyrka. Tornspiran kan därmed sägas vara en omarbetning av Lindskog utifrån Zettervalls första förslag. Entreprenör vid ombyggnaden var J Ekberg i Ystad.

Möjligen blev förändringarna allt för dominerande och redan 1910 påbörjades diskussioner om att tona ned ”de skrikiga färgerna” som präglades av ”90-talsstilens hela smaklöshet”. Färgsättningen från 1890-talet bestod i olika toner av ljust beige och brunt med ljusröda bårder kring alla väggfält och en ljusgrön ram kring altaromfattningen. Väggpanelerna var målade i gråbrunt och takets båglister var dekorerade med förgyllda stjärnor på blå botten. Bänkarna var ekådrade. En ljusare och lättare färgskala efterfrågades som kunde passa med nya målade glasfönster. Domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin kontaktades för att upprätta program till invändig ommålning. Under 1912 försågs skeppets fönsteröppningar med målade glas från Stockholms glasmåleri Neumann & Vogel. Invändig och utvändig ommålning utfördes 1922. Nästa inre renovering utfördes 1968 med Eiler Graebe som arkitekt. Renoveringen syftade bland annat till att återställa 1894 års färgskala som man velat tona ned i början av seklet. Graebes rekonstruktion av 1890-talets färgsättning blev en ljusare variant av 1890-talets brunmurriga färgsättning. Endast de blå bågfälten och dörrarnas färger återställdes samt en målad bibeltext på korväggen som övermålats 1922. Paneler och snickerier fick en genomgående grågrön färg med nya tillägg av turkos och engelskt rött. De färgade väggfälten återställdes inte utan vitmålades. Utöver den nya färgsättningen fick sakristian ny inredning, altargolvet höjdes, några bänkar togs bort och dopfunten flyttades till koret.

I början av 1980-talet tillgängliganpassades kyrkans södra entré. Utvändig renovering av kyrkan utfördes 1993. Under 2001 gjordes inbyggnad för wc och städutrymme under läktaren efter ritningar av Röinge arkitekter AB. En handikappramp byggdes också utanför kyrkans västra entré. Den nya toaletten föranledde grävningar på kyrkogården och ledningsdragningar inne i kyrkan vilka övervakades av arkeolog. Bland annat blev lämningar efter kyrkans medeltida vapenhus, sakristian och kyrkans grundläggning synlig. Kyrkans fönster renoverades 2005 av Malmö Glassliperi & Blyfönsterfabrik AB.

Genom åren har spirans tekniskt komplicerade utformning tillsammans med kyrkans utsatta läge föranlett reparationer och byten av delar eller hela plåten. Under 2009 upprättades åtgärdsprogram för renovering av tornspiran av Ponnert arkitekter AB. Ytterligare renovering påbörjades 2017 efter att spiran skadats av en storm 2016. Projektering för spirans renovering gjordes av Tyréns AB.