Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster SIMRISHAMN NÖBBELÖV 28:1 - husnr 1, ÖSTRA NÖBBELÖVS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

ÖSTRA NÖBBELÖVS KYRKA (akt.)
2018-02-16
Historik
Den medeltida kyrkan i Östra Nöbbelöv uppfördes sannolikt någon gång under 1100-talet och byggdes enligt en planform som är typisk för trakten med brett tvärrektangulär västtorn, långhus samt lägre och smalare kor med absid. Murarna var uppförda av huggen kalksten med kvaderstensliknande hörnkedjor och skråkantad sockel. Kalkstenen kan ha brutits lokalt då berget går i dagen på flera ställen i socknen. Senare under medeltiden raserades tornets övre våningar. Det gamla tornet inkorporerades i långhuset som dess förlängning mot väster. Väster om det gamla tornet byggdes därefter ett nytt fyrkantigt torn av kalksten och tegel. På 1400-talet slogs kryssvalv av tegel inne i långhuset, dess västförlängning och i koret. Vid något tillfälle, troligtvis under sen medeltid, byggdes också vapenhus framför sydportalen.

Under 1800-talets första hälft besöktes kyrkan av domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius som också redogör för kyrkans utseende. Sydportalen fanns ännu kvar innanför ett tillbyggt vapenhus vid långhusets södra sida. Portalöppningen var rundbågsformad med konsoler under en slät tympanonsten. Brunius noterar också att långhuset hade haft två rundbågsformade fönster på långhusets norra sida, en mot söder samt en fönsteröppning på korets norra sida och en i absiden mot öster. Triumfbågen hade skråkantade vederlag. En piscina i form av en liten kolonnett med urholkat kapitäl fanns i absidens södra sida. Det äldsta tornets bottenvåning täcktes av ett korsvalv och i dess södra sida fanns ännu en ingång som tidigare lett till tornets övre våningar. Det senare tornet hade ingång från söder till nedre våningen men saknade förbindelse med långhuset. En murtrappa med ingång i söder ledde upp till tornets övre våningar.

En ökande befolkning gjorde att den gamla kyrkan blev för liten vid 1800-talets mitt och 1849 påbörjades en ombyggnad av kyrkan efter Brunius ritningar. Det medeltida koret och absiden revs och ersattes av ett tvåskeppigt, valvslaget tvärskepp samt en absidformad sakristia i öster. Både de gamla delarna och de nya fick stora, dekorativt utformade fönsteröppningar. Samtidigt revs också vapenhuset vid långhusets södra sida och en ny ingång gjordes i den romanska torndelen mot söder. Sydportalen sattes igen. År 1896 genomgick kyrkan ytterligare en omfattande ombyggnad under ledning av arkitekt Helgo Zettervall. Kyrkans västavslutning förändrades genom att tornet och den kvarvarande romanska torndelen revs och ersattes av en ny västförlängning och ett nytt högt, spirkrönt torn med kvadratisk planform. Fönsteröppningarna gjordes om med omfattningar i natursten och nya fönsterbågar i gjutjärn. Fasaderna putsades och målades i guldockra och yttertaken täcktes med målad stålplåt. Invändigt revs de kvarvarande medeltida valven i långhusdelen och ersattes av nya kryssvalv. Väggar och valv vitmålades. Under 1935 genomgick kyrkan en yttre renovering. Orgelläktaren byggdes om 1938 efter ritningar av arkitekt Iwar Ingvarsson. Orgelläktaren stängdes av från andra tornvåningens västra del med en vägg och snickerier kompletterades. En ny orgel tillkom. I samband med grävningsarbeten på platsen för det romanska tornet påträffades fyra gravar från 1200-talet eller 1100-talets slut. Gravarna bestod av stenkistor av kalkstensflis med lockhällar och två av stenkistorna var dubbelgravar med gemensam långsida. I dubbelgraven låg skeletten efter en 25-30 årig man samt en 30-40 årig kvinna. De andra skeletten tillhörde en 70-årig man samt en 50-årig kvinna. Undersökningar gjordes av intendent Harald Olsson från Skånes hembygdsförbund i Lund.

Elektrisk belysning installerades i kyrkan år 1944. Nästa inre renovering skedde 1955-1956 under ledning av dåvarande domkyrkoarkitekten i Lund, Eiler Græbe. Kyrkans väggar målades om och bänkarna målades i grågrön nyans. Norr om tornet byggdes ett pannrum med ingång från norra sidotornet. En medeltida träskulptur restaurerades av konservator Oswald Owald och placerades i koret. Kyrkan målades möjligen om med en plastbaserad färg något som senare leder till omfattande problem med fukt och mögel.

År 1993 genomfördes en utvändig renovering av kyrkan då cementhaltigt putsbruk togs ned för att komma till rätta med putsnedfall utvändigt. Samtliga fasaderna putsades om med kalkbruk och målades med kalkfärg. Taket på absiden lades om och resterande tak renoverades. I samband med putsnedtagningen genomfördes en murverksdokumentation av Helen Lilja vid Länsmuseet Kristianstad. Bland annat konstaterades att den medeltida nordportalens omfattning delvis fanns bevarad medan sydportalen hade förstörts i sin helhet på 1800-talet vid upptagning av den nuvarande portalöppningen i söder. 1993 års putsrenovering blev felaktigt utförd med putsavfall redan första året. Under 1996 upptäcktes mögel inne i kyrkan och 1997 bestämde församlingen att kyrkan skulle stängas på obestämd tid. Kyrkan har därefter genomgått en omfattande yttre renovering 2017 efter arbetshandlingar av Senn arkitekter AB. Invändigt har ingen renovering skett sedan 1950-talets renovering. Under senare år har församlingen utrett möjligheten att ta kyrka i bruk igen i form av en kulturkyrka.