Stäng fönster SIMRISHAMN SIMRIS 207:1 - husnr 1, SIMRIS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SIMRIS KYRKA (akt.) | |
| 2018-01-18 |
| Historik |
|---|
|
Simris kyrkas äldsta delar byggdes under den romanska stilperioden vilken i Lunds stift omfattar 1000-talet till 1200-talets mitt. Utifrån kyrkans stenskulptur och murverk kan en närmare datering till 1100-talets mitt vara sannolik. Skulpterade stendetaljer i kyrkans sydportal samt en sten med biskopsfigur har jämförts med stenhuggeri som attribuerat till Carl Stenmästers verkstad. Carl Stenmäster tros ha varit verksam vid 1100-talets mitt och har också föreslagits som kyrkornas byggmästare. Till hans verk räknas portaler i Östra Herrestad, Ingelstorp Hedeskoga, Sjörup, Västra Nöbbelöv, Hörby kyrkor i Skåne och Österlars rundkyrka på Bornholm. Från Ingelstorps kyrka finns också en stenskulptur vilken tolkats som en biskopsframställning. Ett annat signum för de kyrkor där han verkat är tunn-valv av kalksten vilket också finns bevarat i Simris kyrkotorn. Simris kyrka byggdes med långhus, kor och absid samt ett tvärrektangulärt västtorn som var bredare än långhuset. Västtornet hade en tredelad planlösning i bottenplan med tre tunnvälvda rum, ett större i mitten och två mindre vid kortsidorna. Från mittrummet ledde en öppning, tornbågen, in till kyrkorummet. Tornbågen omfattades av två pilastrar med skråkantade kapitäl mot långhuset. Möjligen fanns en ingång till tornets bottenvåning i form av en ursprunglig västportal. Uppgång till andra våningen var från en ingång vid tornets sydöstra hörn. Trappan gick upp längs tornets södra och västra murar till tornets andra våning. Andra våningen var inredd som en herrskapsläktare, en så kallad emporvåning, med två fönsteröppningar till långhuset och mellan dem en altarnisch. Utöver andra våningen fanns ytterligare två övre våningsplan med golvbjälklag av trä. Tornets utvändiga murverk tyder på omfattande ombyggnader och det är oklart hur de övre våningarna kan ha sett ut ursprungligen. Det har till och med föreslagits att tornet har varit utformat med två torn över andra våningen, så kallat tvillingtorn, i likhet med Vä kyrka. En förstärkning eller ombyggnad av tornet tycks ha skett någon gång under medeltiden. Under 1400-talet valvslogs kyrkans långhus och kor. Under 1400-talets senare del tillkom målningar i långhuset, troligen utförda av Vittskövlemästarens verkstad kring 1450-1475. Omkring 1500 dekorerades korvalvet och absidens hjälmvalv med kalkmålningar av Kongamästarens verkstad. Ett vapenhus uppfördes också utanför sydportalen, sannolikt under senmedeltiden. I samband med valvslagningen av långhuset kom valven att dölja emporöppningarna i tornet och därmed förlorades funktionen med läktarvåning. Även bottenvåningens funktion förändrades då denna stängdes mot långhuset. I början av 1800-talet hade tornbottenvåningen ingång från väster och fungerade som prästgravkor. Vid 1800-talets slut fattades beslutet att riva kyrkan och bygga en ny efter ritningar av arkitekt Henrik Sjöström i Lund och rivningstillstånd lämnades av Riksantikvarieämtetet. En föregående byggnadsdokumentation, utförd av Emil Ekhoff vid Vitterhetsakademien, kom dock till slutsatsen att kyrkan borde bevaras. Riksantikvarien drog därmed tillbaka sitt rivningstillstånd. Så småningom landade man i en kompromiss där endast långhuset skulle rivas och ersättas med ett nytt bredare långhus medan övriga delar skulle bevaras. Ritningarna till det nya förslaget upprättades av Sjöström. Arbetena påbörjades 1902 och den ombyggda kyrkan invigdes 1905. Entreprenör vid ombyggnaden var byggmästare O. Nilsson i Simrishamn. Triumfbågsmuren mot koret bevarades men breddades och påmurades med tegel upptill. Tornet, vars murverk var i dåligt skick reparerades i samband med ombyggnaden men verkar ha bevarats i hög grad. Den ena av emporöppningarna förstördes dock för att göra ingång till den nya orgelläktaren. Ljudöppningarna till klockvåningen gjordes också om och tornets västra ingång breddades. Den medeltida sydportalen revs och rekonstruerades i den nya långhusmuren mot söder, troligen mestadels med sten från den ursprungliga portalomfattningen. Invändigt lades nya golv i hela kyrkan i form av viktoriaplattor i svart och vitt. Långhuset valvslogs och nya bänkar, orgel, och läktare byggdes. Nästa renovering av kyrkan skedde under 1925 men innebar sannolikt inga större förändringar. Under 1931 renoverades yttertaken av tegel på långhuset och koret. På 1940-talet installerades el för värme, belysning och klockringning Elcentral gjordes i tornets bottenvåning. Mellan 1950-1952 gjordes en större renovering med Eiler Graebe som ansvarig arkitekt. Renoveringen omfattade inre- och yttre målningsarbeten och omputsning utvändigt. En himmelsblå färg i absiden togs bort och väggar och valv kalkavfärgades invändigt i vitt. Snickerier, som tidigare varit målade i ekfärg målades om enligt ny färgsättning framtagen av arkitekten. Några bänkar längst fram i långhuset togs bort. I samband med arbetena återupptäcktes kalkmålningsfragment i korvalven. Framtagning och konservering av målningarna utfördes mellan 1954-55 av konservator Osvald Owald som också konserverade altartavla, predikstol, dopfuntsbaldakin och krucifix. Under 1974 putsades tornets fasader om och taket täcktes om med enkupigt tegel. För renoveringen ansvarade Lennart Strömbecks arkitektkontor. En utvändig murverksdokumentation utfördes av arkeolog Bengt Jacobsson. Portalerna av komstadkalksten undersöktes och åtgärdades mellan 1975-76. En inre renovering av kyrkan utfördes mellan 1981-1982 med Torsten Leon-Nilson som arkitekt. Ny toalett installerades i tornets bottenvåning och städskåp samt textilskåp byggdes. Vid framdragning av vatten och el påträffades basen till ett portalfundament i tornets västra sida. Portalen hade varit 0,7 meter bred och omfattningsstenen murad av kalksten av samma typ som tornets yttermurar. Under 1995 gjordes utvändiga och invändiga arbeten på kyrkan under ledning av arkitekt Hans Ponnert. De utvändiga arbetena bestod av putslagning och kalkavfärgning samt ommålning av snickerier och fönster. Stenkonserveringsarbeten utfördes av stenhuggare Mats Johansson i Dalby. Yttertaken sågs över och absidens blytak göts om. Invändigt målades väggar, valv och inredning om. Ny värmeanläggning installerades och golven lades om. Kalkmålningarna och inventarier sågs över av konservator Herman Andersson och konservering av dopfunten gjordes av stenhuggare David Waite. Under läktare gjordes inbyggnader för kapprum och textilrum och värmecentral gjordes i ett av tornets tunnvälvda rum. Vid grävningsarbeten i koret gjordes en arkeologisk undersökning av Helén Lilja, Kristianstads länsmuseum. Bland annat framkom ett golv av kalkstenshällar vilket var äldre än tegelvalvet eller samtida med detta. Undersökningarna visade också att korets östra del varit upphöjt från dess västra del och att den romanska kyrkans innerväggar ursprungligen hade haft brett utdragna och kvaderristade fogar. |
