Stäng fönster SIMRISHAMN SIMRISHAMN 2:33 - husnr 1, SANKT NICOLAI KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SANKT NICOLAI KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
S:t Nicolai kyrka började byggas under 1100-talet och motsvarade då ungefär de östra delarna av det som idag utgör kyrkans kor. Koret, som än idag är intakt men delvis ombyggt, är murat i sandsten på en sockel av kalksten med rakt avslut i öster. Fasaderna var dekorerade med halvkolonner i kalksten vilka delade in fasaden i fält. När kyrkan år 1161 annekterades av Premonstratenserklostret i Thumatorp inleddes en ombyggnad enligt klostrets byggnadsideal. Detta är också det tillfälle då S:t Nicolai kyrka omnämns för första gången. I kyrkans östra gavel togs tre korfönster upp och en del av fasaddekorationerna i form av halvkolonner revs ner, och på södra fasaden ersattes de med ett vigvattenkärl. På södra fasaden murades också en rundbågig portal och små rundbågiga fönsteröppningar med omfattningar av bearbetad kalksten. Vid samma tid lades grundstenar till ett smalt långhus väster om den befintliga kyrkan. Av någon anledning ändrades planerna och tidigt på 1200-talet stod istället ett bredare långhus färdigt. Långhuset murades med sockel och hörnkedjor av kalksten, likt det äldre koret. I övrigt murades fasaderna med mångfärgad, bearbetad sandsten. Rundbågiga syd- och norrportar murades och fick bearbetade omfattningar av kalksten. Två små rundbågsfönster togs upp i norra väggen. I västgaveln gjordes två breda, rundbågiga öppningar i bottenvåningen, vilka kan ha varit avsedda för att ansluta långhuset till ett västtorn. Liknande konstruktion finns bl.a. i Östra Ingelstad och i Farstorp. Det blev dock inget torn och de två breda öppningarna murades igen. Den västra gaveln fick istället en rundbågig fönsteröppning och två rundbågiga blinderingar. Inne i kyrkans långhus ska det i det sydöstra hörnet ha funnits ett altare helgat till S:t Nicolai och i det nordöstra hörnet ett Maria-altare. Kyrkan välvdes med kryssribbvalv under 1400-talets senare del och sannolikt höjdes korets murar vid samma tillfälle. De ursprungliga romanska fönstren i kor och långhus hamnade ovanför valvkonstruktionerna varför de murades igen och nya, större fönster bröts upp i murverket. Under samma tidsperiod byggdes vapenhuset vid långhusets södra portal. Vapenhuset fick också små, rundbågiga fönster och en svagt spetsbågig portal kring porten. Kring år 1500 uppfördes västtornet av tuktad sandsten med tinnade gavelrösten, utan förbindelse med långhuset. År 1540 avvecklades premonstratenserklostret i Thumatorp som en direkt följd av reformationen och det flerhundraåriga samhörandet med S:t Nicolai kyrka upphörde. I S:t Nicolai, i likhet med många andra kyrkor, fick reformationen följden att helgonaltare revs och helgonbilder avlägsnades från kyrkan. Även högaltarets medeltida bildskåp försvann. Tornets konstruktion var tidigt ett problem. 1599 gjordes nya bjälklag och klock-bockarna reparerades. Ytterligare reparationer genomfördes under 1600-talet. Korets östra gavel rasade under 1600- eller 1700-talet och murades upp slarvigt med en blandning av sand- och kalksten. De två strävpelare som stöttar långhusets norra mur, samt strävpelaren i tornets nordvästra hörn, finns med på en karta från 1674. Strävpelaren vid tornets sydvästra hörn bör ha tillkommit efter detta år eftersom den inte finns med på kartan. Förstärkningar av tornets murar har fortsatt även under 1900-talet. När korets gavelröste försågs med tinnar är inte känt. Under 1600-talet fick kyrkan en altaruppsats och altarring med knäfall, predikstol och bänkinredning med tillsynes samma kvartersindelning som idag. Dopfunten som 1699 flyttats till det nordöstra hörnet av långhuset försågs med baldakin och lock. År 1707 byggdes en orgelläktare i långhusets västra del och den första orgeln installerades. Den kom att ersättas med en ny redan 1778. Vid ungefär samma tid lades golven i vapenhuset och dåvarande sakristian om med kalkstenshällar. När Brunius skriver om S:t Nicolai i sin skånska konsthistoria vid mitten av 1800-talet beskriver han portalomfattningen till långhusets södra ingång, i vapenhuset. Enligt beskrivningen hade portalen kolonner. På Brunius ritningar finns också en strävpelare i vapenhusets sydvästra hörn återgiven. Portalen byggdes om strax efter Brunius besök och när den togs fram igen 1960 fanns inte kolonnerna kvar. Den beskrivna strävpelaren revs sannolikt snart efter och finns inte med på några fotografier. På 1860-talet slätputsades kyrkan med cementbruk och målades vit. På långhus och kor ritsades putsen för att efterlikna kvadrar. Fönsteröppningarna förstorades och nya fönsterbågar av gjutjärn med blyinfattat och delvis färgat glas sattes in. Fönstren i koret fick en svagt spetsbågig form. På korets södra mur sattes ett rundbågigt fönster igen i det yttre murlivet medan nischen behölls invändigt. Under 1800-talets tre sista decennier genomgick kyrkan flera förändringar interiört: bänkinredningen byttes ut men kvartersindelningen behölls, en ny orgelläktare byggdes i väster, ett skrank uppfördes bakom altaruppsatsen så att sakristian kunde inrymmas där och gjutjärnskaminer installerades för uppvärmning av kyrkorummet. För att dölja murstockarna till kaminerna murades triumfbågen på i riktning mot långhuset och gavs en nygotisk form och kyrkans inredning målades. År 1891 installerades en ny orgel. Redan under 1920-talet togs kaminerna bort och ett modernare värmesystem med elradiatorer installerades. Långhusets östra gavelröste byggdes om med gult tegel 1902. I gaveln gjordes en korsformad blindering med trappstegsformad inramning. Under 1930-talet ersattes det understrukna tegeltaket på kyrkan med ett enkupigt tegeltak lagt på underbrädning, papp och läkt. Cementputsen knackades successivt ner från kyrkans fasader under 1950-talet, efter att under lång tid ha varit ett problem och krävt många lagningar. I koret togs en romansk fönsteröppning, som varit igensatt i yttre murliv, upp och De tre korfönstren återfick sina rundbågiga omfattningar och skrånade smygar i den yttre muren. På kyrkotomten placerades skulpturerna Systrarna och Musicerande ängel av Carl Milles. År 1964 genomfördes både en inre och yttre renovering av kyrkan under ledning av arkitekt Birger Larsson vid Kommunernas konsultbyrå. Tornets bottenvåning inreddes och sammankopplades med långhuset genom att de medeltida rundbågiga muröppningarna mellan långhuset och tornet öppnades upp och försågs med pardörrar med ekbeklädnad. Ett förrum inreddes i tornets bottenvåning och för att förse utrymmet med dagsljus togs en fönsteröppning upp i den norra muren. Nya torntrappor byggdes från bottenvåningen till tredje våningen. Här togs en igenmurad öppning till långhusvinden upp. Gjutjärnsfönstren ersattes i hela kyrkan med kopplade träfönster med mitt- och tvärpost. Två av gjutjärnsfönstren finns bevarade i tornets tredje våning. Både tornets och vapenhusets entréer fick nya ytterportar i ek. För att frilägga den medeltida portalen mellan vapenhuset och långhuset fick vapenhuset ett nytt innertak av brädor på ett synligt bjälklag på en högre höjd än det gamla. Portalen lagades och nya kolonner i kalksten höggs då de gamla tagits bort. En ny dörr sattes in. Golven i kyrkorummet lades om och gravhällar omplacerades, några sattes upp på väggarna i vapenhuset. I kyrkorummet kompletterades golven med plattor av komstadkalksten. I koret revs altarbordet och skranket mot sakristian. Ett nytt altare murades upp något längre västerut och en sakristia inreddes återigen bakom altaret. Det är inte känt om resterna av det medeltida altaret ingår i det nyuppmurade altaret. I långhuset hittades spår av polykromt måleri på, och i anslutning till, valvbågarna. Orgelläktaren sänktes och förminskades. En ny läktartrappa byggdes i kyrkorummets nordvästra hörn för att frigöra yta i anslutning till de nyupptagna muröppningarna till tornet. En ny mekanisk orgel med furufasad installerades. Bänkinredningen i kyrkan decimerades, framförallt under läktaren, och byggdes om i ryggpartierna. Bänkarna kortades även mot yttermurarna för att ge utrymme åt nya radiatorer. Altarringen och bänkinredningen målades i två grå kulörer. Altaruppsatsen återfick däremot sin originalfärgsättning av konservator. År 2004–2005 genomfördes en inre renovering under ledning av Ponnert arkitekter AB. De två främre bänkraderna i samtliga kvarter togs bort och ersattes med lösa stolar. Golven kompletterades med kalksten. Väster om det mittersta bänkkvarteret anordnades en sittplats, möblerad med samma sorts stolar, kring en ljusbärare. Tornets bottenvåning byggdes om igen och alla 1960-talets tillägg togs bort. Nya väggar murades av tegel och inreddes med bl.a. RWC och utrymme för vaktmästare. Golven i tornet lades om brungrå klinker. Trappan till ytterporten togs bort och dörrbladen förlängdes. Även tornets andra våningsplan byggdes om och inreddes med wc och förvaring samt ny trappa till tredje våningen. Ett nytt bjälklag byggdes för att åstadkomma lägre takhöjd. I den södra av långhusets öppningar mot tornets bottenvåning byggdes en glasmonter med säkerhetsglas och belysning för visning av föremål. |
